Bebis 4 månader – så kan det vara
Pappas eller mammas famn är fortfarande favoritplatsen för många. Det är bra! Närheten skapar trygghet, och det är precis vad utvecklingen behöver.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar
Denna artikel, och de andra under rubriken ”Så kan det vara …”, har tagits fram i samarbete med en psykolog (Eva Lyberg) och föräldrar till 21 barn från 0 till 6 år.
Psykologen har intervjuats om vad som är aktuellt kring barns utveckling i olika åldrar. Utifrån det har föräldrarna intervjuats om hur de upplever sina barn just nu. Psykologen har därefter tagit del av föräldrarnas berättelser och förklarat varför vissa saker ofta är så typiska i de aktuella åldrarna.
Materialet har bearbetats till två texter om varje ålder; en som porträtterar vart och ett av de 21 barnen och var i utvecklingen de befinner sig just nu, och en som förklarar orsaker, samband och fördjupar förståelsen för barns utveckling.
För att komma till startsidan om barns utveckling, med länkar till alla "Så kan det vara"-artiklar, klicka här.
Om Natal, 4 månader
Det här med att ligga ner – Natal förstår inte poängen. Han är en av alla dessa bebisar som helst vill vara uppe när han är vaken. I upprätt läge i mammas eller pappas famn. Han vill ju vara med, han vill ju ha utsikt! Sådan har Natal alltid varit, berättar hans mamma Lorena. Det har aldrig funkat att lägga ner Natal, han har blivit ledsen då.
Så Natal har burits omkring, Natal har suttit i knä. Och där, i föräldrafamnen, har han varit en nöjd och glad bebis.
På senare tid har saker och ting förändrats. Nöjd och glad är Natal fortfarande, men inte riktigt lika motvillig till liggläget. Han går med på det ibland, om det bara är för ett litet tag. Och när han vaknar kan han ligga och utforska omvärlden för sig själv en stund innan han börjar protestera, berättar hans pappa Fadel.
Ibland lägger Lorena och Fadel Natal på mage på ett täcke på golvet. Då brukar han leka med sina leksaker, men efter en stund har han fått nog, då vill han upp i famnen igen.
Om Natal blir lämnad ensam, kanske för att mamma eller pappa ska hämta något i ett annat rum, blir han ledsen. Först bara lite ledsen, men om mamma eller pappa inte kommer direkt blir han jätteledsen och behöver tröstas.
Natal gillar att leka. Särskilt mycket gillar han när mamma, pappa eller storasyster Yaya härmar honom när han bubblar med munnen eller låter på något annat sätt. På det viset kan de bolla ljud mellan varandra en bra stund.
Ibland lyfter Fadel upp Natal i luften, då skrattar Natal. Ibland sätter far och son sina pannor mot varann och bara ler. Lorena brukar leka med Natals fötter – killa lite på dem, lyfta upp dem mot magen. Och så pratar hon med honom med ljus röst, för det har hon märkt att Natal tycker om. Han gillar mammaprat, och den ljusa mammarösten gör honom extra glad.
Numera kan Natal leka med mer än en person samtidigt, har Lorena och Fadel märkt. Om någon försöker fånga hans uppmärksamhet mitt i en lek vänder han sig mot den personen och tittar undrande.
När han är ledsen finns det bara en sak som gäller: bröstet. Det är det enda som hjälper när han är ledsen eller övertrött, berättar Lorena.
Att titta på ansikten, färger, former och rörelser brukar vara toppen när man är 4 månader. Särskilt om man får göra det från en förälders trygga famn.
Många bebisar trivs med att vara nära mamma eller pappa – sitta i knäet, bli buren ... Och det är bra. För närhet är inte bara mysigt, det fyller andra funktioner också. Hos mamma eller pappa är man lugn och trygg. Ju tryggare man är, desto mer kraft har man att intressera sig för omvärlden. Och intresset för omvärlden skapar utveckling.
Utforskar omvärlden
Bebisar som ännu inte kan ta sig fram själva utforskar omvärlden genom att vända blicken mot ljud och titta på olika saker. Det är alltså en viktig sysselsättning. Och den fysiska närheten till mamma eller pappa frigör lugn-och-ro-hormonet oxytocin, vilket gör det ännu lättare att vara öppen inför det som händer och finns runt omkring.
Natal blir, som de flesta bebisar, nöjd och glad av att umgås med sina föräldrar. Det har faktiskt en kemisk förklaring. Neuropsykologisk forskning visar hur samspelet mellan barn och förälder påverkar bebisens hjärna: Bebisen blir positivt ”upplivad” av att se förälderns glada ansikte, signalsubstanser som betaendorfin och dopamin frigörs i bebisens hjärna, vilket skapar lustkänslor. Samtidigt stimuleras utvecklingen av de delar av hjärnan som styr barnets sociala förmåga.
I den här åldern är det ofta tydligt att barnet har en ökad social förmåga. Bebisen kanske, precis som Natal, gillar att bolla ljud fram och tillbaka med mamma eller pappa, eller att söka kontakt genom att le och charma.
Synen har också utvecklats. Det bidrar till att barnet kan samspela med mer än en person samtidigt. Kanske bebisen, mitt i en lek med pappa, kastar en blick på mamma som står bredvid – som för att säga ”Ser du mamma, vad roligt jag har med pappa!”
Ligga på mage
Att Natals föräldrar har börjat låta sin son ligga på golvet en stund är intressant. För ingen bebis kan ju säga till sina föräldrar att ”Nu är jag så stor att ni skulle kunna lägga mig på golvet en stund. Jag behöver använda min kropp på andra sätt också, och lära mig att sysselsätta mig själv. Dessutom har jag lärt mig att ni kommer om jag kallar på er, så det kommer att gå bra.” Ändå gör vi så, eller något annat som bebisen behöver.
Det är som om vi har en intuitiv känsla för vad som är nästa steg. Som om vi känner på oss när bebisen kan klara nya utmaningar. Och utmaningarna är ofta helt perfekta – inte för lätta, inte för svåra.
Till startsidan om barns utveckling 0-6 år
Läs mer:
• Barns utveckling: 2–6 månader
• 2–6 månader: Vardagsliv med din bebis
Denna text är baserad på delar av Vi Föräldrars stora bok om barn (Bonnier Fakta).
Artikeln publicerades i maj 2016.
