Barns utveckling: 2 – 6 månader
Nu, från ungefär 2 månaders ålder, börjar barnet få lite grepp om vem det är. Språket bubblar och snart börjar barnet gripa, vända sig, sitta och kanske krypa.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar
Vid omkring 2, 3 månader händer det något. Det är som om bebisen blir mer medveten om sig själv. Som om den kommer ut ur sin nyföddhetspuppa med full kraft.
Kontakten med bebisen kan fortfarande vara lite flyktig, men vakenstunderna blir längre. De tidigare så korta stunderna av samspel likaså – och de blir fler, mer innehållsrika och varierade.
Bebisen kan själv börja söka kontakt genom att le, och det gör den allt oftare. Ögonkontakten hålls kvar längre stunder. Det nyföddhetssprittiga försvinner, kroppen blir alltmer samlad, alltmer som en helhet. Och snart kommer jollret, ljuden!
Enligt spädbarnsforskaren Daniel Stern utvecklas barnets ”själv” i fem nivåer:
• Känslan av ett uppvaknande själv (det nyfödda barnet)
• Känslan av ett kärnsjälv (från 2–3 månader)
• Känslan av ett intersubjektivt själv (från 7–9 månader)
• Känslan av ett verbalt själv (från 18 månader)
• Känslan av ett berättande själv (från 3 år).
På senare år trodde Daniel Stern att de tre första nivåerna finns där i någon form från allra första början av livet.
Det är tydligt att barnet är en helt egen person med en mer sammanhållen identitet. Och precis så tror man att barnet självt upplever det nu. Barnet börjar utveckla vad som kallas en känsla av ett kärnsjälv.
För oss som möter bebisen kan förändringen verka plötslig, men ur bebisens perspektiv är det en naturlig följd av att från allra första början ha levt i en värld av känslor. Känslosmakerna har hjälpt till att navigera i omvärlden, att urskilja mönster och skapa mening. Nu hjälper de till att forma en upplevelse av en egen, inre och sammanhållen kärna som är ”jag”.
Läs mer: Barns utveckling – hur kan vi veta?
Anknytning
I början av livet var skrik – eller gråt – det enda sätt bebisen hade att påverka närheten till föräldern. Snart finns flera sätt: ögonkontakt, leende, joller ... Bebisen kan också börja göra skillnad på människor. Till en början är det ofta helt okej att bli buren, omhändertagen och tröstad av olika personer, men från ungefär 5–6 månaders ålder eller senare kan det förändras. Då kanske det bara är föräldrarna, eller andra som barnet känner väldigt väl, som duger. Anknytningen börjar ta form.
Syn
Tidigare följde bebisen rörliga föremål med en lite ryckig blick. Från omkring 2 månader kan många följa föremål med en mjukare, mer följsam blick. Den del av hjärnbarken som analyserar rörelse har mognat.
Språk
Nu låter det om bebisen, på allt fler sätt. Det förnöjda gurglandet hörs kanske allt oftare. Någon gång från 3 månader kan bebisen skratta högt för första gången. Vid omkring 6 månader är det många som jollrar nyanserat, och att experimentera med olika ljud och röstmelodier kan vara hur kul som helst!
Gripa och släppa
En del barn kan medvetet gripa och släppa föremål med hela handen vid 2, 3 månaders ålder, men än kan de inte anpassa handen till föremålets storlek. Någon gång mellan 3 och 6 månader kan många börja titta på föremålet de håller i, och kanske flytta föremål från en hand till en annan. Detaljer som nallens nos eller mammas och pappas hår kan bli spännande att känna på.
Lyfta på huvudet
Vid 3 månaders ålder kan många bebisar ligga på mage och stödja sig på underarmarna. Vid 4–5 månader kan de flesta lyfta huvudet från magläge. Många är då så stadiga att de, från magläge, kan sträcka sig efter en leksak utan att tappa balansen.
Vända sig
En del vänder sig från mage till rygg eller tvärtom redan vid 3 månader, men många väntar till någon gång mellan 5 och 6 månader eller senare.
Sitta
Vid 4–5 månader sitter en del med stöd, men det är vanligare att vänta till 5–6 månaders ålder – och en del väntar ännu ett tag. Sitta själv gör många vid 7–8 månaders ålder – men en del gör det tidigare och andra senare.
Krypa
En del barn börjar krypa redan vid 5, 6 eller 7 månader, men de flesta väntar ännu ett tag.
Med blick för samspel
Bebisar kan så mycket som är så viktigt för deras utveckling. Ta det här med blickar, till exempel. Redan tidigt i livet, från kanske 3 månaders ålder, kan bebisen söka ögonkontakt, vända bort blicken, låta blicken försvinna i fjärran, blunda, kanske titta på något helt annat än föräldern som så gärna vill ha uppmärksamhet ... På så sätt kan bebisen både ta initiativ till kontakt och, när det blir för mycket stimulans, sätta stopp.
Så minns bebisar
Bebisar har bättre minne än man tidigare har trott. I en studie lät man 3 månader gamla barn titta på när en viss leksak användes. Detta upprepades var fjortonde dag. När barnet sedan såg leksaken vid 6 månaders ålder kunde de, till skillnad från barn som aldrig tidigare hade sett den, använda den. Det visar att barn egentligen inte behöver göra något för att lära sig hur man gör. Det kan räcka långt att titta på hur någon annan gör. Minnesutvecklingen bidrar till att barnet alltmer uppfattar sammanhang och känner igen personer och situationer.
Läs mer: Så här minns bebisar
Längd och vikt
Vid 6 månaders ålder är de flesta pojkar mellan 63,5 och 73 centimeter långa. Vikten är oftast mellan 6,6 och 10 kilo. Flickor i samma ålder är ofta mellan 62,5 och 71,5 centimeter långa och väger mellan 6,2 och 9,4 kilo. Omkring 5 procent av alla barn väger mer eller mindre än så och/eller är kortare eller längre än så.
Ibland hör man att bebisar lever i symbios. Att de, från 2 månader och upp till 7–9 månaders ålder, uppfattar sig som sammansmälta med sina mammor och har svårt att avgöra vilka känslor och vilka beteenden som kommer från vem. I samma andetag sägs det ibland att andra – till exempel pappan – inte bör tränga sig emellan mamman och barnet under denna period eftersom det kan ”störa”.
Teorin om en symbios formulerades på 1970-talet av utvecklingspsykologen Margaret Mahler. Den är ifrågasatt av modern forskning. Numera menar många att symbiosen inte finns. Tvärtom har vi från allra första början en känsla av en inre kärna, ett ”uppvaknande själv”. Vi vet att vi är avgränsade från omvärlden – och kanske är det just därför vi strävar efter närhet och kontakt med andra. Kanske är det rentav så att den där grundläggande, tidiga upplevelsen av en egen, inre kärna är förutsättningen för att kunna uppleva intensiv, näst intill sammansmältande närhet med någon annan (som vi ju alla kan uppleva, oavsett ålder).
Modern forskning visar dessutom att bebisar knyter an till era personer. Det kan till exempel vara mamma, pappa, farmor och/eller någon annan som står barnet nära.
Alla barn är olika
Alla är olika, och barns utvecklingstakt är individuell. När ett barn lyfter på huvudet, rullar runt eller börjar gå bestäms bland annat av en mognadsprocess i hjärna och nervsystem, men också av utvecklingen av till exempel styrka och koordination.
Texterna om barns utveckling gäller friska och normalutvecklade barn.
Till startsidan om barns utveckling 0-6 år.
Läs mer:
• 2–6 månader – vardagsliv med din bebis
• Barns utveckling – hur kan vi veta?
Denna text är baserad på delar av Vi Föräldrars stora bok om barn (Bonnier Fakta).
Artikeln publicerades i maj 2016.
