Tillgången till språket blir allt större. Många barn kan göra sig förstådda på ett helt nytt sätt, men utbrott kan fortfarande vänta runt hörnet – den nyvunna språkliga förmågan kan vara lättstörd.

Om Sam, 3 år

För några månader sedan var Sam frustrerad över att inte kunna göra sig förstådd. Men när han slutade med napp kom orden, och med dem försvann frustrationen. Sam blev lugnare. Mer tillfreds med tillvaron.

Nu pratar han jättemycket. Han berättar och förklarar, orden bara sprutar fram. Han har till och med en alldeles egen standardhälsningsfras när mamma eller pappa kommer till förskolan för att hämta: ”Idag har jag lekt med alla kompisar och ätit fisk och potatis.”

Fast ibland, och särskilt när Sam har något roligt att berätta i förbifarten, är det som om tungan knyter sig. Då kommer det ut ord på ett okänt språk. Sams mamma och pappa förstår ingenting. Sam själv blir otålig och vill snabbt tillbaka till leken.

Sam kan – och vill – själv. Hans föräldrar har ställt dricksglas i ett underskåp i köket, så att Sam ska kunna nå dem. När han säger ”Jag tar något att dricka!” och hämtar ett glas att fylla med vatten, går det inte att ta miste på stoltheten.

Igår tog Sam av sig galonisarna alldeles själv. Bredvid stod hans pappa Magnus och gapade av förvåning: ”Okej … När lärde han sig det här?” Det är som om hårddisken har blivit uppdaterad, tycker Magnus. Sam förstår mycket mer om hur saker hänger ihop. Förut kunde han till exempel nästan bryta ihop när Magnus skulle gå iväg för att spela basket, nu vet han att pappa alltid kommer tillbaka.

Häromdagen låtsasringde Sam till bebiskompisen Majken med en leksakstelefon. Hans mamma Titi tyckte att han lät på samma sätt som hon nog låter när hon pratar i telefon. Och ibland tar Sam dammsugaren, låtsasdammsuger och säger ”Upp med fötterna!”, precis som Titi brukar göra.

Sam leker ofta med småfigurerna i bondgården, sjörövarskeppet eller riddarborgen. I leken kanske lammet säger ”Hej, jag är hungrig!” och får något att äta av kossan. Hunden, som har vassa tänder, kanske är farlig medan fåglarna är jättesnälla, och så ska de försöka bli kompisar. Eller så delas figurerna in i onda och goda, eller dumma och snälla. Ibland vill Sam att Magnus ska vara de arga så är han själv de snälla, ibland säger han ”Nej pappa, nu är vi snälla tillsammans” och så är det Sam och pappa mot de dumma.

Men mitt bland alla nya förmågor finns fortfarande oförmågan att välja: ”Jag vill inte!” ”Jo, jag vill!” ”Nej, jag vill inte!” ”Jo!” Så blir det ofta, och det kan handla om precis vad som helst: Mer mjölk i glaset? Röda eller gula stövlar? Gå hem från förskolan eller stanna kvar en stund?

Barn 3 år – så kan det vara

När man är 3 år kan man leka att man är någon annan – mamma, till exempel, som dammsuger och säger ”Upp med fötterna!” Eller man kan låtsas att ett litet plastlamm är levande. Och eftersom man nu kan förstå mer om att andra varelser har ett inre, mentalt liv kan man också låtsas att lammet är hungrigt, och kanske att en liten plasthund är farlig.

Att leka och låtsas är ett sätt att symbolisera, det vill säga att låta något representera någonting annat.

Symboliseringsförmågan tar ofta ett rejält språng i 3-årsåldern. Det är inte ovanligt att, som Sam, laborera med ”snälla och dumma” eller ”onda och goda” i leken. I den här åldern blir man mer medveten om att världen är ganska stor och att det finns både bra och dåligt i den. Man blir också mer medveten om att man själv kan göra så att andra blir glada eller ledsna, alltså att även man själv kan vara ”snäll” och ”dum”.

Laborerandet med olika begrepp i leken kan vara viktigt, för lek speglar inte bara det barnet har förstått. I leken kan barnet också lära nytt, vrida och vända på verkligheten för att lära känna och förstå den.

Det händer mycket för Sam nu. Sams pappa uttrycker det som att ”hårddisken har uppdaterats”, och det ligger en del i det. Språket – ännu ett sätt att symbolisera – börjar komma på allvar. En del barn har redan ha tillgång till orden ett bra tag, andra får vänta ännu en tid, men ungefär nu brukar de vara mer lättåtkomliga.

När man förstår att lamm (även om de symboliseras av små plastlamm) har egna inre liv och till exempel kan vara hungriga, förstår man också att andra har egna, inre liv. Då kan man till exempel förstå att föräldrarna inte vet vad som hände i förskolan eftersom de inte var där, men att man kan berätta för dem. För nu kan barnet sträcka sin tanke längre i tid och rum. Språket används inte längre bara till här-och-nu-upplevelser, utan också till att dela upplevelser som man inte har varit med om tillsammans.

Att erövra språket är någonting stort i en människas liv. Man kan ju göra sig förstådd! Man kan med ord uttrycka vad man vill och inte vill, vad man känner och tänker. Då behöver man inte alltid bli lika frustrerad, och då behöver det inte bli så mycket sparkar och skrik. Men den nya, språkliga förmågan är lättstörd. Om barnet är trött eller hungrigt kan mycket av det som nyligen fungerade alldeles utmärkt plötsligt inte fungera alls – och då kan barnet bryta samman av frustration igen.

Till startsidan: Barns utveckling 0-6 år

Läs mer:

Barns utveckling: Från 3 år

4 år – så kan det vara

5 år – så kan det vara

6 år – så kan det vara

Från 3 år: Vardagsliv med ditt barn

Barns utveckling: Från 18 månader

>> Denna text är baserad på delar av Vi Föräldrars stora bok om barn (Bonnier Fakta).


Digital prenumeration
Digital prenumeration för endast 79kr/mån

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Nyhetsbrev med ett urval av intressanta nya artiklar

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren