5 år – så kan det vara
Vad är det? Varför gör man så? Och vad äter lodjur? Vid 5 års ålder är man ofta fullproppad av frågor, vill veta och förstå allt. Och rättvisa är ofta viktigt – rättvisa och regler.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar
Denna artikel, och de andra under rubriken ”Så kan det vara …”, har tagits fram i samarbete med en psykolog (Eva Lyberg) och föräldrar till 21 barn från 0 till 6 år.
Psykologen har intervjuats om vad som är aktuellt kring barns utveckling i olika åldrar. Utifrån det har föräldrarna intervjuats om hur de upplever sina barn just nu. Psykologen har därefter tagit del av föräldrarnas berättelser och förklarat varför vissa saker ofta är så typiska i de aktuella åldrarna.
Materialet har bearbetats till två texter om varje ålder; en som porträtterar vart och ett av de 21 barnen och var i utvecklingen de befinner sig just nu, och en som förklarar orsaker, samband och fördjupar förståelsen för barns utveckling.
För att komma till startsidan om barns utveckling, med länkar till alla "Så kan det vara"-artiklar, klicka här.
Om Isa, 5 år
Det är lugnare nu. Det är som om Isa har landat. Förr var hon som en stormvind, säger hennes mamma Maria. Som ett åskmoln, säger hennes pappa Lennart – så fort något gick henne emot blev hon som ett åskmoln.
Känsloutbrotten kunde komma om mamma och pappa sa nej när Isa ville ha glass, till exempel. Eller om storebror Emil ville vara ifred i sitt rum. Isa kunde bli så arg att hon skakade, bet i sina kläder och till och med i sin egen arm.
Så är det inte längre. Känslorna finns där, men de har inte samma makt över henne. Man kan se att ilskan kommer, men när man förklarar ”Så här är det” kan Isa sätta sig ner och fundera en stund. Sedan kan man nästan se hur mungiporna åker upp, och så är det bra igen, berättar Lennart.
Isa hungrar efter kunskap: Vad är det? Varför gör man så? Vad äter lodjur nu igen? Allt vill hon veta, allt vill hon förstå. Prinsessböckerna ratas numera till förmån för faktaböcker, helst om djur, natur, bokstäver och siffror.
Annars trivs Isa i prinsessvärlden. När hon blir stor ska hon bli prinsessa, gifta sig och bo i slottet som syns i början av alla Disneyfilmer. Hon vet redan vem hon ska gifta sig med, men Maria tror inte att pojken på förskolan känner till planerna. Hon tror att det mer är som en fantasi i Isas huvud.
Fantasi har Isa gott om. Ibland lägger hon en sten i ett hörn av en kartong och kanske en blomma eller något annat bredvid. Så visar hon och berättar: där är trädgården, där går man, där bor en häst och där bor farbrorn som äger hästen.
Alldeles nyss tittade hon på en film om två vargar. Lennart, som stökade i köket, hörde plötsligt ljud från hallen. Det var Isa som sprang omkring och ylade. Lennart frågade om hon inte skulle se färdigt filmen. ”Men jag måste ju vara varg! Jag leker ju bara, pappa”, sa Isa. Och när hon hade lekt varg ett tag fortsatte hon att titta på filmen.
Rättvisa är viktigt. Det måste vara lika för alla, annars går det ju inte. När Emil köper lördagsgodis ska Isa också ha, och om Maria tar en kaka till sin kopp te ska Isa också ha.
Isa vet hur hon vill ha det. Inga hårda jeans, bara mjuka kläder. Ingen potatis men gärna svamp. Om hon har ställt dockskåpssoffan i ett hörn i dockskåpet så ska den stå där. Om någon föreslår att den yttas till soffbordet så att dockskåpsfamiljen kan dricka saft, är hon bestämd: ”De ska inte dricka saft!”
Dockskåpsfamiljen och de små plasthästarna ingår ofta i Isas lekar. När hon badar är det ankorna, ödlan och fiskarna som är med. Isa pratar åt småfigurerna med sin lekröst: ”Å vad du var snäll, tack för att du gav mig den!” Eller ”Nej men så får du inte göra!” Eller ”Nu måste du kanske äta lite till?” ”Jamen jag vill inte ha, jag tycker inte om!”
Det ska vara rätt och det ska vara riktigt. Verkligheten är i fokus, och med hjälp av frågor, faktanörderi – och fantasi – lyckas många 5-åringar göra den alltmer verklig.
Det magiska tänkandet (”Det är det som jag tänker, känner och vill som styr världen”) har hittills präglat mycket av barnets förståelse av tillvaron, tror man. Men nu ändras det. Insikten om att saker och ting händer oavsett vad man själv tänker och känner växer sig allt starkare. Och med den följer en annan insikt: att det är den riktiga världen – verkligheten – som styr.
Många barn vill veta allt, förstå alla samband, ha svar på alla varför, alla hur. Drömmarna och fantasierna finns kvar, men kanske inte på samma sätt som tidigare. Ofta handlar de mindre om att ”fly verkligheten” och mer om att ”drömma om framtiden” – till exempel att, som Isa, fantisera om att bli prinsessa, bo i ett slott och gifta sig med kompisen från förskolan.
Erfarenheterna från verkligheten kan med fantasins hjälp användas i leken. På så sätt kan leken göra verkligheten lättare att förstå. Småfigurer – till exempel dockhusfamiljer, smurfar, Barbie-dockor, superhjältar och små plastdjur – är ofta roliga i den här åldern. Via dem (och på andra sätt) kan barnet inta olika roller. Det kan till exempel både pröva hur det är att vara barnet som inte vill ha och den trugande, eller gränssättande, föräldern ("Nej men så får du inte göra!" Eller "Nu måste du kanske äta lite till?" "Jamen jag vill inte ha, jag tycker inte om!"). Genom att pröva olika positioner kan barnet få en ökad förståelse för andra människors perspektiv.
Och nu, när man inser att världen är så stor och komplex, kan det kännas skönt att det faktiskt finns regler att hålla sig till, att det finns struktur och rutiner. Till en början är barnets regelsystem på en väldigt konkret nivå och sällan särskilt flexibelt. Men det är ofta viktigt att regler hålls, och att allt är rättvist. Att livet ibland är orättvist kan det vara svårt att acceptera.
Till startsidan: Barns utveckling 0-6 år
Läs mer:
Från 3 år: Vardagsliv med ditt barn
Barns utveckling: Från 18 månader
>> Denna text är baserad på delar av Vi Föräldrars stora bok om barn (Bonnier Fakta).
Artikeln publicerades i maj 2016.
