Springa, klättra, hitta på egna ramsor – man kan så mycket när man är 4 år. Samtidigt förstår man att världen också är stor, och det kan vara otäckt.

Om Julius, 4 år

”Är du väldigt gammal?” frågade Julius när han mötte gammelmormors bror nyligen.

Sådan är han för det mesta, Julius: nyfiken och socialt orädd. Han har nog en fråga för allt, tror hans mamma Lisen. Han kan undra varför fågeln flyger, vilka bokstäver som finns i hans namn, varför barnen i Afrika svälter – och, inte minst, var morfar och gammelmormor, som nyligen har dött, är nu. Helst vill Julius åka upp på en kvast och hämta Popo, som han kallar morfar.

Julius har alltid varit en tuff och modig kille. Det är han fortfarande, men inte bara. Det är som om han just nu pendlar mellan att vara stor och liten. Plötsligt kan han vakna på nätterna och skrika till. Häromkvällen tyckte han att mörkret i trappuppgången var otäckt. Insekter – särskilt myror och flugor – har blivit obehagliga och äckliga. Och nu vill han att Lisen ska följa med när han går till toaletten, så har det inte varit tidigare.

Den senaste tiden har det hänt mycket som kan ha påverkat – att morfar och gammelmormor dog, förstås, men också att Lisens pojkvän har flyttat in till henne och Julius, och att Julius har bytt förskoleavdelning och numera är med de stora barnen.

De nya kompisarna är viktiga. Ibland – och det är alldeles nytt och spännande – följer han med någon av dem hem efter förskolan, eller så följer någon med honom. Då brukar de leka med dockskåpet, bilarna och tågbanan.

När Julius är ensam lockar bilarna och leksakspolishuset mest. Med rösten och fantasin ger han polishusfigurerna liv: ”Nu kommer jag och tar dig!”, ”Nej, hjälp!” Att sjunga egenpåhittade sånger med mamma är också kul, och att gå till parken och åka rutschkana – men mamma ska stå nära, helst ta emot där nere.

Ibland tänker Julius på framtiden. Han vill ha fem barn när han blir stor, har han kommit fram till. För några månader sedan ville han gifta sig med mamma. När han förstod att det inte gick funderade han på att gifta sig med mammas pojkvän eller mosters kille i stället – dem gillar han ju också.

Julius brukar vara generös, men nyligen bröt han ihop totalt när mamma tog en bit av hans äpple, trots att han hade sagt att hon fick. Så blir det allt oftare, berättar Lisen. Och om Julius inte får bestämma kan han få ett ordentligt utbrott. Samtidigt har det blivit jättesvårt att bestämma sig. Julius kan vela fram och tillbaka tills han nästan får panik och blir helt förtvivlad.

Då är det mammafamnen som gäller. Att få vara nära en stund, bli buren. Sedan är allt bra igen.

Barn 4 år – så kan det vara

Man kan så mycket när man är 4 år. Man kanske kan hoppa och springa fort eller göra andra saker med sin kropp, man kanske kan hitta på egna sånger och ramsor eller göra andra saker med sina ord – och man förstår så mycket. Man är stor, helt enkelt.

Världen är också stor, och även det förstår man något av. Så samtidigt som man å ena sidan är stor – och stolt över det – kan man känna sin egen litenhet i den stora världen.

Att ana hur lite kontroll man egentligen har över omvärlden kan vara otäckt, men fantasin hjälper många 4-åringar att klara av sådana insikter. Med magins hjälp kan de få kontroll. I fantasins värld kan allt bli som de vill att det ska vara. Julius har till exempel förstått att morfar är död, och att det verkar vara ganska definitivt. Men man kanske kan flyga upp på en kvast och hämta honom? Med hjälp av den fantasin behöver döden inte vara så farlig.

Den ibland livliga fantasin kan också stjälpa. Många 4-åringar är rädda för monster i mörkret, häxor under sängen eller något annat. Att då få ha en förälder eller en annan trygg vuxen nära när man ska somna kan vara en bra hjälp.

Julius gör det som alla barn behöver göra för att fortsätta utvecklas: utforskar världen. Nu, när man är 4, sker utforskandet alltmer på insidan. Barnet tänker och klurar för att förstå, frågar om det han eller hon undrar.

Nu börjar barnet också, på ett mer avancerat sätt än tidigare, förstå hur andra människors insidor funkar. Tidigare kanske barnet ville ge pappa ett legobygge i födelsedagspresent, eftersom barnet självt önskade sig ett sådant. Nu, vid 4 års ålder, kan barnet kanske fundera kring vad pappa själv tycker om och föreslå något sådant i present i stället.

Detta nya perspektiv på andra människors inre prövas ofta i leken också. Hur gör man till exempel om man är Pippi eller Batman? Hur tänker och fungerar de?

Till startsidan: Barns utveckling 0-6 år

Läs mer:

Barns utveckling: Från 3 år

3 år – så kan det vara

5 år – så kan det vara

6 år – så kan det vara

Från 3 år: Vardagsliv med ditt barn

Barns utveckling: Från 18 månader

>> Denna text är baserad på delar av Vi Föräldrars stora bok om barn (Bonnier Fakta).


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren