Kan man hjälpa bebisen att knyta an till sin pappa?

Detta är en artikel från Vi Föräldrar. 

Fråga: Är det för tidigt för bebisen att vara hos sin pappa på nätterna?

Mitt barnbarn är lite drygt 7 månader. På grund av en utdragen faderskapsutredning fick hennes pappa veta om hennes existens först när hon var 4 månader. Han är glad för sin flicka och har träffat henne två gånger.

Båda gångerna har varit väldigt positiva. Pappan är inkännande och lyhörd för den lillas signaler. Han och min dotter kommer väldigt bra överens och pratar om allt som rör barnet. Pappan vill på sikt kunna ha sin dotter varannan helg, men är införstådd med att flickan behöver bli lite äldre först.

Om en månad ungefär ska jag, min dotter och mitt barnbarn resa till pappans stad så att de ska få träffas. Tanken har varit att dottern, barnbarnet och hennes pappa ska umgås tillsammans på fredagen och att den lilla sedan ska få stanna hos sin pappa och vara hos honom under helgen.

Men nu har jag börjat fundera på hur bra det här är ur den lillas synvinkel. Jag har föreslagit att min dotter ska skypa regelbundet med pappan, tillsammans med den lilla, så att hon vänjer sig vid hans röst och ansikte och att de får tillfälle att kommunicera ofta innan de träffas.

Dottern och jag ska bo på hotell i pappans stad, så att vi snabbt kan åka till honom om det inte skulle fungera, men kanske vore det bättre om vi hade den lilla på natten och att hon är hos sin pappa på dagarna?

Jag vet varken ut eller in. Jag jobbar själv inom Bup (barn- och ungdomspsykiatrin, redaktionens kommentar) och har lång erfarenhet av dessa frågor, men det är svårt att vägleda i just det här eftersom det handlar om min familj.

Jag vill ju inte "förstöra” för pappan som är jätteglad och ser mycket fram emot att få rå om sin lilla flicka på egen hand, men jag vill absolut inte heller bidra till att separationen från mamma till en ”främling” skapar ett trauma för den lilla.

Mitt barnbarn är en trygg, glad och nöjd liten tjej, som det inte är några problem att passa. Jag har henne ofta, allt från ett par timmar till övernattningar ibland och det går alltid bra, men mig är hon ju van vid dagligen sedan födseln.

Min syster har också varit barnvakt några timmar och även det har funkat jättebra – men några andra har barnbarnet inte varit ensam med.

Hur ska vi göra på bästa sätt?

Orolig mormor

Barnpsykolog Malin Bergström svarar: ”Det upplägg ni har planerat är jättebra”

Barnpsykolog Malin Bergström Foto: Stefan Tell

Hej mormor! Jag blir rörd och glad av ditt varma engagemang. Och ja, professionell kunskap och erfarenhet i all ära, men när man själv står inför något som förälder eller mormor är det helt andra delar av ens hjärna som går igång. Och tur är väl det!

Det du beskriver är verkligen ett dilemma. För det är förstås svårt för barn att vara borta från den eller de som är deras trygghet. Det är ju precis det anknytningsrelationer innebär: att vi lider av att vara borta och behöver vår trygghet när vi blir ledsna eller rädda. Men det enda sättet att bygga en anknytningsrelation är också genom att just bli lyhört omhändertagen av någon när man är trött och ledsen.

När lillflickan träffar sin pappa tillsammans med mamman lär de förvisso känna varandra. Men för att en anknytningsrelation ska utvecklas krävs just att hon blir omhändertagen av honom, även när hon är ledsen och trött. Jag tror därför att det upplägg ni har planerat är jättebra.

Om pappan tycker att det känns svårt eller om lillflickan blir för ledsen kan han ju höra av sig och så låter ni dem umgås lite mer på dagarna innan ni prövar med övernattning igen.

Läs också: "Kan bebisen bo hos sin pappa i ett halvår?"

Ofta får man känna av lite och ta det som det kommer när man bygger relationer med den förälder barnet inte bor med. Ju mindre prestige och ju mer flexibilitet och ömsesidig tillit man har, desto smidigare brukar det gå.

Det är naturligt om pappans självförtroende som förälder inte precis är på topp just nu så att visa honom förtroende stärker honom.

Ditt barnbarns anknytningsrelationer är förvisso hennes grundläggande trygghet, men de påverkas inte negativt av att hon är borta från sin mamma något dygn. Det värsta som kan hända är att hon blir extra klängig en stund efter att hon kommit tillbaka till sin mamma, men efteråt är allt frid och fröjd igen. Långvariga separationer bör man däremot vara försiktig med innan barnet hunnit bygga upp sin trygghet med pappan.

Läs också: "Delad vårdnad om bebis – stör det hans grundtrygghet?"

Eftersom tillit och en lite avslappnad inställning underlättar för både lillflickan och föräldrarna tror jag att det är bra om du försöker muntra upp dig inför den här helgen.

Den som egentligen är tryggast är nog trots allt du – kom ihåg det även om det svajar lite för dig! Tänk att ni nu ska tillför ytterligare en trygghet i ditt lilla barnbarns liv och att det är en verklig bonus att hon verkar kunna få en relation till sin pappa. Men den enda vägen till att han blir just en pappa och inte en främling är att han och hans dotter lär känna varandra. Att umgås i lagom doser på egen hand förstärker den processen.

Med varma hälsningar och hopp om en fin helg för er alla,

Malin

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.