Kan bebisen bo hos sin pappa i ett halvår?
Hur tidigt kan ett litet barn flytta mellan pappa och mamma? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar.
Hur ska vi dela upp tiden med vår son?
Min son är 5,5 månader. När han var 3 månader gick jag och hans pappa isär. Jag undrar hur vi ska göra med umgänget, för vår sons bästa?
Idag träffar pappan honom cirka två gånger i veckan mellan en och två timmar. Sonen bor också hos pappan över natten mellan fredag och lördag; han är alltså då där från fredag eftermiddag (16.00) till lördag förmiddag (13.00).
Jag vill helst inte träffa pappan men är tvungen för vår sons skull, eftersom pappan kommer och hälsar på sonen hemma hos mig på vardagarna. Det är jag som har styrt upp tiderna. Pappan vill helst se sonen varannan helg och inte alls på vardagarna, men jag tycker inte att det känns schyst mot sonen att inte se sin pappa alls på vardagarna och sedan vara ifrån sin mamma en hel helg.
Jag ska vara föräldraledig i ett år, sedan ska pappan vara föräldraledig ett halvår. Blir det rätt att sonen först bor med mig och sedan helt plötsligt inte gör det? Och att han sedan, efter halvåret hos pappan, flyttar hem till mig igen, med umgänge med pappan på helgerna, tills han är 3 (då pappan vill ha honom varannan vecka)?
Jag är väldigt tveksam till att pappan ska ha vår son i ett halvår.
Tveksam
Barnpsykolog Malin Bergström: Gör övergången smidig
”Jag tycker att du gjorde rätt när du ändrade schemat från varannan helg till två korta möten och en natt i veckan. Utifrån vad vi idag vet om barns förmåga att utveckla trygga relationer behöver de träffa och bli omhändertagna av den förälder de inte bor med ganska ofta. Med tanke på din sons ålder låter därför ert upplägg vettigt.
Det din son behöver göra, för att på sikt kunna bo växelvis, är att utveckla anknytningsrelationer till er båda. Det betyder att han behöver få erfarenheter av att ni båda förstår honom och kan skydda och hjälpa honom med det han behöver. I grunden handlar det om att också hans pappa lär känna honom, vet vad er son tycker är roligt eller svårt och hittar rutiner med mat, omvårdnad och sömn som de båda känner sig trygga med. Det vill säga, precis det du gör nu när du är föräldraledig.
När er son blir lite äldre, bortåt 10 månader ungefär, är det bra om hans pappa börjar ta ett lite större ansvar så att bytet av föräldraledigheten inte blir för abrupt. Om ni har möjlighet att saxa föräldraledigheten de första veckorna är det utmärkt. Det kan till exempel innebära att du till att börja med är föräldraledig tre dagar i veckan och hans pappa två, och att ni sedan successivt byter så att pappan är hemma mer.
Det är också bra om ni kan göra övergången från att bo hos dig till att bo hos pappan lite smidig. Kanske kan han börja sova hos pappan några spridda nätter i veckan redan innan pappan tar över föräldraledigheten? På samma sätt behöver han fortsätta sova vissa nätter i veckan hos dig, även när han bor med sin pappa. Annars kan han känna att du försvinner.
Du skriver att du helst skulle slippa se hans pappa. Det är lätt att förstå när ni precis har separerat. Att ni ändå har ordnat en lösning som gör att din son och hans pappa ses ofta är förstås storartat! Så småningom kommer du att kunna gå iväg när din son är med sin pappa, men ni kommer ändå att behöva hitta sätt att kommunicera framöver, för er sons skull. För barn är det jätteviktigt att deras föräldrar kan kommunicera; det hjälper dem att få ihop sina världar när de bor på två håll. Det här har ni redan lagt grunden till – och det brukar kännas betydligt lättare när man har lagt lite tid mellan sig själv och separationen.
Läs också: Min fru och jag är inte överens om uppfostran
För små barn verkar det ofta passa bättre att träffa sina föräldrar ofta än att ha lösningar som varannan helg eller vecka. Därför tror jag att det vore bättre om ni kunde fortsätta som ni gör nu, med flera träffar i veckan, men att på sikt förändra fördelningen så att den blir mer jämn mellan dig och pappan. Då kan ni gradvis övergå till växelvis boende utan att det behöver bli så stora steg på en gång.
Sedan är det alltid bäst om man kan pröva och se hur ens barn reagerar. Vissa barn kan bo varannan vecka redan som 1-åringar, andra behöver byta oftare eller bo mer hos en förälder för att må riktigt bra. Barn är helt enkelt olika, och man får försöka hitta en lösning som barnet trivs med.”
Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström
Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?
Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.
