Debatt: "Inga bevis för att välling ökar diabetesrisk"
Kan välling öka risken för diabetes? Det hävdades i media nyligen, men nej, det stämmer inte, enligt barndietist Sara Ask och barnläkare Cecilia Chrapkowska.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar.
”I fredags satte nog en och annan förälder morgonkaffet i halsen när de möttes av Svenska Dagbladets rubrik: ”Studie: Välling kan öka risk för diabetes”. Även TT, SVT och TV4 lyfte nyheten vilket gav den stor spridning. För läsaren var det lätt att tro att forskarna är något stort på spåren, men rubrikerna till trots är det inte riktigt så. Studien i fråga handlar inte ens om diabetes.
Vad forskarna gjort är att de har studerat 18 råttor som matats med mjölkpulver
Vad forskarna gjort är att de har studerat 18 råttor som matats med mjölkpulver som förvarats varmare och fuktigare än man normalt förvarar mat. Som kontrollgrupp har 18 råttor matats med mjölkpulver som förvarats under normala förhållanden. Forskarna noterade en inflammation i tarmen hos råttorna som fått det värme- och fuktbehandlade mjölkpulvret och utifrån detta resultat spekulerar de vidare: tänk om konsumtion av mjölkpulver ligger bakom ökningen av typ I-diabetes hos barn? I alla fall om det förvarats en längre tid?
Det är i allra högsta grad angeläget att försöka bringa klarhet i varför vissa barn drabbas av typ I-diabetes och varje pusselbit som kan bidra till kunskap är välkommen. Men det blir olyckligt när forskare presenterar långtgående slutsatser kring småbarnsnutrition utifrån resultat från ett litet råttförsök kring en annan frågeställning än vad rådet gäller.
LÄS OCKSÅ: Alla råd till föräldrar – vem kan man lita på?
I medicinsk forskning måste man skilja på hypotes – hur man tror någonting ligger till – och fastställda orsakssamband – när man vet att x orsakar y. För att fastställa ett orsakssamband måste man noga räknat studera människor och inte djur. Man bör också helst genomföra en studie där man lottar människor till att antingen få det man tror orsakar skada (i det här fallet mjölkpulver) eller en jämförelsebehandling, och man måste jämföra hur stor andel av behandlingsgruppen jämfört med riskgruppen som får sjukdomen, (i det här fallet typ I-diabetes). I vissa fall kan man inte genomföra sådana studier, och får nöja sig med resultat från flertalet observationsstudier och djurförsök, men att brett kommunicera möjliga slutsatser om orsakssamband hos människor utifrån resultatet från ett djurförsök – det är inte seriös vetenskap.
Om forskarnas hypotes skulle stämma – att konsumtion av mjölkpulver ökar diabetesrisken – skulle man kunna anta att helammade barn har mindre risk för diabetes än barn som fötts upp på modersmjölksersättning baserat på mjölkpulver. Det kan vara värt att nämna att studier som undersökt detta samband inte funnit något orsakssamband mellan ersättningsuppfödning och typ I-diabetes hos barn.
Komjölk i nappflaskan är alltså ingen bra idé
Råd är sällan harmlösa, och det råd som forskarna via artikeln i Svenska Dagbladet ger föräldrar som inte kan amma, att koka egen välling på färsk mjölk, är definitivt inte det. Mjölk innehåller förvisso mycket näring men inget järn – ett av de viktigaste näringsämnena för barn. Barn under tre år löper störst risk för järnbrist och det är också de som riskerar att ta störst skada om de drabbas. Rekommenderat dagligt intag av järn för en bebis är nästan lika högt som för en vuxen man, men eftersom ett litet barn inte äter tillnärmelsevis lika mycket ställs högre krav på järninnehållet i barnets mat. Komjölk i nappflaskan är alltså ingen bra idé.
LÄS OCKSÅ: Välling – hur mycket är okej att ge? Barndietisten svarar
Om någon förälder skulle tolka forskarnas uttalanden som att det är säkrast att även undvika modersmjölksersättning och ersätta den med komjölk – då är vi ute på riktigt farliga marker. Salt- och proteininnehållet i komjölk skiljer sig så mycket från modersmjölk att barn kan drabbas av såväl undernäring som störningar i saltbalansen av att bli matade med komjölk i nappflaska. Dagens industriellt tillverkade modersmjölksersättningar är utmärkta för spädbarnsnutrition för den som inte kan eller vill amma.
LÄS OCKSÅ: Järnbrist hos barn: professorn berättar om symtom, behandling – och hur man vet
I tider av fake news och alternativa sanningar är det extra viktigt att vetenskapsjournalistiken håller sig till rollen att granska vetenskap kritiskt och hjälpa föräldrar och andra att sålla, i stället för att skapa illa grundade larm. Forskarna å sin sida har ett eget yrkesansvar i att inte tumma på forskningsetiken och söka publicitet för halvfärdiga hypoteser."
Sara Ask är barndietist och författare till ”Barn och mat – från smakportion till äta själv”.
Cecilia Chrapkowska är barnläkare vid Alva Barnklinik, doktorand vid Karolinska Institutet och författare till ”Praktika för blivande föräldrar – gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund”.
