Järnbrist och blodbrist hos barn – hur vet man?

Järnbrist hos små barn kan vara allvarligt. Magnus Domellöf, barnläkare och professor, berättar om symtom, behandling och hur man kan undvika att barn får järnbrist och blodbrist.

Innehåll – järnbrist och blodbrist hos barn

Vad är järnbrist?
Symtom hos barn
När är det störst risk?
Varför är det vanligast mellan 1 och 2 år?
Vad är orsakerna?
Är det farligt?
Vad kan det leda till?
Hur vet man att det är just järnbrist?
Så kan man motverka risken
Vänta med att klämma åt navelsträngen
Behandling
Kan man ge för mycket järntillskott?
Är järnbrist under graviditeten farligt för fostret?
Liten ordlista

Vad är järnbrist?

Järnbrist kallas det när barnet har för lite järn i kroppen. Järn är nödvändigt för att kroppen ska fungera normalt. När barnet har järnbrist kan man se att det har låga järnvärden.

Vid allvarlig järnbrist får barnet också blodbrist (anemi), eftersom järn är nödvändigt för att tillverka hemoglobin.

Järnbrist hos barn – symtom

Magnus Domellöf, överläkare och professor i pediatrik

Magnus Domellöf, överläkare och professor i pediatrik

Barn kan ha ganska ordentlig järnbrist utan att egentligen må så dåligt, säger barnläkare Magnus Domellöf.

– Barn med järnbrist växer oftast helt normalt och ter sig helt normala. Vid svårare järnbrist med blodbrist kan man se att de kan:

  • vara bleka i huden
  • ha bleka läppar
  • ibland vara onormalt trötta

– Ser man det ska man be bvc kolla blodvärdet. Järnbristanemi, det vill säga blodbrist på grund av järnbrist, är inte så vanligt bland barn i Sverige, men förekommer ibland om barnet har ätit en olämplig kost eller haft blödningar från mag-tarmkanalen.

– Kostrelaterad, allvarlig järnbrist hos små barn uppstår oftast bara när föräldrarna har missuppfattat kostråden och till exempel bara gett barnet vanlig komjölk, istället för mjölkersättning eller välling, under de första levnadsåret. Det är viktigt att barn från 6 månaders ålder får en järnrik kost, säger Magnus Domellöf.

Störst risk efter 6 månader


ORDLISTA
Järnbrist – när barnet har för lite järn i kroppen. Järnbrist är den vanligaste orsaken till blodbrist.
Järndepåer – kroppens lager av järn.
Järnförråd – ett annat ord för järndepåer.
Blodbrist – när barnet har för lite hemoglobin i blodet. Beror ofta på järnbrist, men kan även bero på annat.
Hemoglobin – ett protein som bildas i de röda blodkropparna och är viktigt för transporten av syre i kroppen (järn utgör den syrebindande kärnan i hemoglobinet).
Hb – förkortning av hemoglobin.
Blodvärde – resultatet av ett Hb-prov. Kallas också Hb-värde.
Järnstatus – resultaten av flera prover som mäter järn i kroppen på olika sätt, bland annat ett prov som mäter järndepåerna (ferritin). Själva järnkoncentrationen i blodet är ingen bra markör utan man använder en kombination av andra markörer.
Järnvärden– samma sak som järnstatus.
Anemi – ett annat ord för blodbrist.

Globalt sett är järnbrist ett vanligt problem bland barn.

– Omkring 25 procent av alla förskolebarn i världen har järnbristanemi, det vill säga blodbrist på grund av järnbrist. I vissa områden, till exempel i Indien, kan det vara upp till 50 procent, säger Magnus Domellöf.

I Sverige är risken lägre.

– Här är det mindre än 10 procent av barnen som har järnbrist. Och störst risk är det mellan ungefär 6 månaders och 3 års ålder, med den allra högst toppen mellan 1 och 2 år – sedan kommer en ny topp bland tonårstjejer som menstruerar.

Varför är järnbrist så vanligt mellan 1 och 2 år?
– Det beror på att barnet då har snabb tillväxt och behöver mer järn, plus att alla barn i den åldern inte får i sig så mycket järn, ofta på grund av att de äter en väldigt mjölkbaserad kost.

Bröstmjölk och komjölk innehåller bara lite järn.

– Men friska barn föds med så stora järnförråd att de inte behöver mer järn under de första sex månaderna, vilket gör att mängden järn i bröstmjölken är precis lagom. Så egentligen är det först efter sex månader som barn har risk att utveckla järnbrist – och från och med då är det också meningen att de ska äta mer av annan kost, även om de fortsätter amma.

Men även om det är ovanligt förekommer det att barn får järnbrist före 6 månaders ålder.

– Det gäller framför allt för tidigt födda barn och barn med låg födelsevikt. I och med att de har lägre födelsevikt har de också mindre järn, och när de växer tar deras järnförråd slut fortare.

Läs också: Hemlagat, burkmat eller BLW-metoden?

Järnbrist hos barn – orsaker

Den vanligaste orsaken till järnbrist hos barn är att barnet får i sig för lite järn via maten.

– Järnbrist kan också ha andra orsaker, till exempel små blödningar i tarmen. Precis som när det gäller vuxna bör en läkare alltid utreda orsaken till järnbrist, säger Magnus Domellöf.

Är det farligt med järnbrist hos barn?

Järnbrist hos barn kan vara allvarligt.

– Järnbrist hos små barn är kopplat till en försämrad utveckling av hjärnan, som ju är det snabbast växande organet i kroppen, säger Magnus Domellöf.

Vad kan det innebära?
– Det kan leda till en sämre kognitiv förmåga, alltså en sämre problemlösningsförmåga, har man sett i studier där man har följt små barn med järnbrist. Barnens IQ blir lägre och de kan få beteendeproblem. I våra studier har det framför allt handlat om utåtagerande beteenden.

Som förälder vill man förstås inte att barnet ska få en försämrad utveckling, men det finns flera sätt att motverka järnbrist hos barn.

Läs också: När barnet inte vill äta – 9 vanliga matkrångel

Järnbrist – hur vet man?

Hur vet man som förälder om barnet har järnbrist?
– Jag skulle tänka: Om barnet har låg födelsevikt och inte har fått järndroppar, då kan det tänkas innebära en risk – eller om barnet är över 6 månader och inte äter järnrik kost, det vill säga kött eller järnberikad barngröt eller välling. Då kanske man ska be bvc ta ett blodprov och kolla, säger Magnus Domellöf.

– Men – det är svårt att veta, faktiskt. Hb och järnstatus kollas bara om man har klinisk misstanke om blodbrist eller järnbrist, det vill säga om barnet är blekt eller trött eller om man har lagt märke till blod i barnets avföring. Och järnbrist utan blodbrist, som ännu inte har avspeglat sig i blodvärdet, är ännu svårare att hitta eftersom det inte är förknippat med några tydliga symtom alls. Därför är det så viktigt att förebygga järnbrist.

Motverka risken för järnbrist

Risken för järnbrist kan minskas genom att:

  • inte klämma åt navelsträngen förrän tidigast tre minuter efter att barnet har fötts (om man inte måste klämma den tidigare för att barnet mår dåligt), läs mer om det under rubriken Vänta med att klämma navelsträngen nedan.
  • ge barn över 6 månader mat som innehåller mycket järn. Det kan till exempel vara produkter som innehåller kött, som har en sorts järn som lätt tas upp av kroppen. Det kan också vara andra järnberikade produkter, framför allt barngröt och välling som är järnberikad.
  • ge alla barn med låg födelsevikt (under 2 500 gram) järndroppar (läkare skriver ut på recept).
Nyfödd bebis ligger på sin mammas bröst.

Foto: Shutterstock

Att vänta minst tre minuter med att klampa – klämma – navelsträngen efter födelsen minskar risken för järnbrist.

Vänta med att klämma åt (klampa) navelsträngen

Att vänta med att klämma åt navelsträngen – eller ”klampa” navelsträngen, som det också kallas – i minst tre minuter efter att barnet har fötts är det viktigaste sättet att förebygga järnbrist hos barn.

– Det är ett sätt som vi har studerat i Sverige och som har visat sig effektivt och säkert, , säger Magnus Domellöf.

– Vi gjorde en studie när vi jämförde vad som hände om man klämde åt navelsträngen inom 10 sekunder och om man väntade minst tre minuter, och vi fann inga nackdelar med att vänta tre minuter, tvärtom. Barnen fick bättre blodvärde, bättre järnvärde och mindre risk för järnbrist. Och när vi följde upp barnen vid 4 års ålder visade det sig att de barn vars navelsträng man hade väntat med att klämma åt också fick en bättre finmotorisk förmåga.

Orsaken är att det hinner flöda in mer blod till barnet från moderkakan när man väntar med att klämma åt navelsträngen.

– Och det är en ganska stor mängd blod. Det rör sig om 1 deciliter ungefär, och eftersom det nyfödda barnets blodmängd är 3 deciliter så är det en stor mängd blod och därmed också järn som barnet kan få från moderkakan.

Behandling

Vad gör man om barnet har järnbrist?
– Om det är lindrig järnbrist, det vill säga om barnet har låga järnvärden som ännu inte har avspeglat sig i lågt blodvärde, kan det räcka med att barnet äter en mer varierad kost. Annars kan barnet få järndroppar.

Läs också: Smakportioner – 11 saker som är bra att känna till

Kan barn få för mycket järntillskott?

Hur mycket ska modersmjölksersättning järnberikas? Det är just nu en aktuell fråga för forskare, berättar Magnus Domellöf.

– Barn tar upp järnet från bröstmjölk bättre än järnet från komjölk, verkar det som, och därför måste ersättning vara järnberikad. Alla vanliga, svenska modersmjölksersättningar är berikade. Men en intressant forskningsfråga är hur mycket ersättningen ska järnberikas.

Det finns nackdelar med att få för mycket järn i sig.

– Det kan vara livsfarligt, för kroppen har inget sätt att göra sig av med överskottsjärn – och det är ett av skälen till att järndroppar ska förvaras utom räckhåll för barn, säger Magnus Domellöf.

Hos barn är för mycket järn främst förknippat med ökad risk för infektioner, diarré och försämrad tillväxt.

– En studie har till och med visat att för mycket järn kan försämra hjärnans utveckling, om barnet inte behöver järnet. Och järn är nödvändig mat för bakterier och mikroorganismer – studier i Afrika har visat att barn som fick järntillskott blev allvarligare sjuka av malaria.

Järn är ett viktigt näringsämne. Det är viktigt att inte få i sig för lite av det, men det är också viktigt att inte få i sig för mycket, konstaterar Magnus Domellöf.

– Det gäller att hitta den rätta balansen, och just nu pågår en stor diskussion inom forskningen om exakt hur mycket järn det ska finnas i modersmjölksersättning. Man är överens om att det behöver vara mer järn i ersättning än i bröstmjölk. Hittills har man tänkt att det är bra att ta mycket, men i Europa har man nu gått ner i mängd och i USA har man kvar den högre halten.

En studie undersöker detta just nu.

En annan fråga som diskuteras i forskarvärlden är om barn som inte får i sig tillräckligt med järn via mat eller järnberikade produkter ska få extra järn i form av järndroppar.

– I USA är de ganska frikostiga med järndroppar om barn inte får tillräckligt med järnberikad välling från 6 månaders ålder. I Europa säger vi att eftersom det ändå är ovanligt med järnbrist mellan 6 och 12 månader – allvarlig järnbrist, i alla fall – ger vi istället kostråd där vi rekommenderar att barnet äter järnrika produkter. De enda barn vi generellt rekommenderar att ta järndroppar är barn med låg födelsevikt, det vill säga under 2,5 kilo.

Järnbrist under graviditet – farligt?

Är järnbrist under graviditet farligt för barnet i magen?
– Det är en ganska vanlig fråga, men det spelar mindre roll än man skulle kunna tro. Många gravida behöver visserligen ta järntillskott, men det är mest för deras egen skull, för att de själva inte ska få blodbrist. Moderkakan är jätteduktig på att transportera över järn till barnet, så barnet får normalt sett det järn det behöver. Detta kan vara ett problem i Afrika och andra delar av världen där kvinnor ibland kan ha mycket allvarligare järnbrist, men knappast här i Sverige, säger Magnus Domellöf.

Här hittar du fler artiklar om:

Magnus Domellöf är professor i pediatrik (barn- och ungdomsmedicin) vid Umeå universitet och forskar om järnbrist hos barn. Han är också överläkare vid barn- och ungdomskliniken, Norrlands universitetssjukhus.


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Järnbrist och blodbrist hos barn – hur vet man?
NÄSTA Magsjuka och vinterkräksjuka – barnläkarens bästa råd