Tecken på att förlossningen är nära
Slempropp, värkar, vatten eller lite blod. En förlossning kan starta på olika sätt – och vet du vad som händer på BB? Barnmorskan Gudrun Abascal berättar.
Vilka tecken finns på att förlossningen är nära att starta?
Förr eller senare kommer stunden när man nås av insikten: Den här graviditeten kommer att leda till en förlossning.
Kanske är det något man tar emot med pirrande nyfikenhet, eller med lugn och tillförsikt. Kanske är det något man bävar inför. Oavsett vilket är det bra att känna till något om hur förlossningen kan börja.
Här är fyra tecken på att förlossningen är på gång – kanske väldigt snart, kanske inom en vecka:
Förlossningen är nära: slemproppen går
(Slempropp kallas den geléaktiga klump som sitter i livmoderhalsen.)
En del kvinnor får mot slutet av graviditeten en slemmig flytning, ibland med blodstrimmor i. Man säger ibland att "slemproppen har gått" (barnmorskor brukar kalla det för en "initialblödning") och det är ett bevis på att förlossningen närmar sig. Men det kan fortfarande dröja flera dagar innan det är dags.
Man behöver inte ringa sjukhuset utan kan lugnt invänta nästa tecken på att förlossningen är på gång.
Läs också: Vad krävs för att förlossningen ska komma igång?
Värkar är ett tydligt tecken på att det snart är dags
Det vanligaste är att förlossningen börjar med värkar, när livmodern drar ihop sig och blir hård med oregelbundna mellanrum. Ofta börjar det diffust, och därför kan det först vara svårt att skilja värkarna från de förvärkar som många har mot slutet av graviditeten.
Så småningom brukar det bli tydligare: Värkarna kommer mer regelbundet och gör mer ont (för att de hjälper livmodern att öppna sig så att barnet kan födas fram).
Vattnet går
Ibland är det fostervattnet som utgör startskottet. Fosterhinnorna, som barnet ligger i, brister och ”vattnet går”. En del kvinnor blir bara lite blöta i trosan. Andra tycker att det knäpper till, och så blir det alldeles dyblött, som om en störtflod forsar fram mellan benen.
Vattenavgången kan leda till att värkarna kommer igång, men även om de inte gör det ska man åka till sjukhuset för kontroll efter några timmar. Är man osäker bör man ringa och rådfråga sin barnmorska eller förlossningsavdelningen.
Om värkarbetet inte har startat inom 48 timmar kan man få värkstimulerande dropp, eftersom vattenavgång kan öka infektionsrisken. Om barnet inte föds inom 18 timmar efter att vattnet har gått får kvinnan ofta penicillin via dropp för ett förebygga infektion.
Vattnet kan gå när som helst under förlossningen, men oftast sker det när livmodermunnen är öppen 6–8 centimeter. När vattnet har gått brukar värkarna bli mer intensiva.
Läs också: Det här kan vara bra att packa i BB-väskan
Teckenblödning kan visa att förlossningen närmar sig
Den sparsamma, smärtfria blödning som ibland uppstår när livmodermunnen börjar öppna sig är helt i sin ordning om barnet rör på sig som vanligt. Barnmorskor kallar den ibland för teckningsblödning – den "teckning" som blodet bildar visar att livmodern börjar öppna sig, det vill säga att förlossningen närmar sig.
Ibland är blödningen mer rejäl, ungefär som början på en menstruationsblödning, och smärtsam. Då ska man ringa till sjukhuset eller åka in. Det kan tyda på att moderkakan sitter fel eller håller på att lossna, vilket i sin tur kan innebära att barnet får en sämre syretillförsel.
Läs också: Så ont gör det att föda
Vad händer på BB (på förlossningen)?
Vad händer när man kommer in till förlossningen för att föda barn?
Det första som brukar hända är att man pratar med en barnmorska.
– Vi barnmorskor vill veta om man har några särskilda önskemål eller om det är något man är särskilt orolig för. Och om man har skrivit ett förlossningsbrev är det ett bra tillfälle att visa och prata om det nu, säger barnmorskan Gudrun Abascal.
Läs också: Vad händer om jag blir sjuk när jag ska föda barn?
Undersökningar på förlossningen
Därefter brukar det vara dags för undersökningar. Några av de vanligaste:
1. Kvinnans blodtryck, puls och kroppstemperatur mäts.
2. Barnmorskan känner med sina händer utanpå kvinnans mage för att kontrollera hur barnet ligger och om det har fixerat sig.
3. Barnmorskan kontrollerar barnets hjärtljud.
4. Värkarnas längd, styrka och intensitet noteras. Barnmorskan vill bland annat veta när värkarna startade och när de blev regelbundna med cirka fem minuters intervall.
5. Ofta görs en CTG-undersökning. Med hjälp av två dosor som fästs vid kvinnans mage registreras såväl barnets hjärtslag som värkarna, vilket anses ge en bra uppfattning om hur barnet mår. Om man behöver kontrollera barnets hjärtfrekvens under en längre period används ofta skalpelektrod, en tunn metalltråd på en liten plasthylsa som fästs på barnets huvud.
6. Barnmorskan känner med två fingrar i slidan, bland annat för att undersöka hur mycket livmodermunnen har öppnat sig och hur långt ner i förlossningskanalen barnet har trängt.
Källa: Gudrun Abascal, barnmorska och författare till boken "Att föda", som nyss har getts ut i en reviderad upplaga och slagits samman med boken "Att möta förlossningssmärta".