Förbereda sig på förlossningen – vilka sätt funkar?
Förbereda sig på att föda barn, kan man göra det? I så fall hur? Vi har frågat fyra barnmorskor och kollat om det finns vetenskapligt stöd för några av metoderna.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar
Gravidyoga och profylax. Smörja in underlivet med olja och kolhydratladda. Eller kanske ha med sig en doula på förlossningen.
Vad säger vetenskapen? Finns det bevis för att några förberedelser under graviditeten kan göra förlossningen lättare, eller till en bättre upplevelse? Som kanske rentav minskar behovet av smärtlindring eller risken för komplikationer?
Vi har kollat upp det.
Vi har också pratat med barnmorskorna Gudrun Abascal, Asabea Britton, Ove Demander och Ulla Waldenström om vilka tankar och erfarenheter de har kring förlossningsförberedelser – och vi har frågat om man överhuvudtaget kan förbereda sig på förlossningen.
Vill du hoppa direkt till intervjuerna med barnmorskorna? Klicka här!
Vilka metoder funkar?
Bevis och evidens
Om det inte finns bevis – eller evidens, som forskare säger – för en viss metod betyder inte nödvändigtvis att metoden inte fungerar. Om det saknas evidens för en metod kan det betyda en av två saker:
1. Att det inte finns tillräckligt mycket forskning för att man ska kunna se någon effekt.
2. Att det visserligen finns tillräckligt många kvalitativa studier*, men att man inte har funnit någon skillnad mellan grupperna – den undersökta metoden har alltså inte förbättrat det resultat som den är tänkt att påverka.
* Det bör vara randomiserade kontrollerade studier, det vill säga studier där kvinnor har fördelats slumpmässigt till en viss metod, eller till en kontrollgrupp som inte har använt den aktuella metoden.
Gravidyoga
Det finns inte bevis för att gravidyoga gör förlossningen lättare, eller förlossningsupplevelsen bättre.
Smörja underlivet med olja
Det saknas bevis för att risken för bristningar under förlossningen minskar om man smörjer underlivet med olja under graviditeten.
Kolhydratladda
Det saknas bevis för förlossningen blir lättare, eller orken större, om man, som inför ett maratonlopp, äter mycket kolhydrater (och under en förlossning gör man inte av med så stora mängder energi som man kanske tror).
Psykoprofylax
Psykoprofylax, som också kallas profylax, är en metod där kvinnan får lära sig att dämpa smärtupplevelsen genom avslappning och en speciell andningsteknik.
Föräldrautbildning med psykoprofylax ger inte större effekt än föräldrautbildning utan psykoprofylax när det gäller förlossningsupplevelse, smärtupplevelse, användning av smärtlindring och förlossningssätt.
De visar en stor utvärdering* som har genomförts i Sverige. Blivande föräldrar lottades till antingen psykoprofylax eller föräldragrupper utan psykoprofylax.
Utbildningarna hade samma antal träffar och samma antal deltagare. Forskarna fann inga skillnader mellan grupperna.
* Vi Föräldrars psykolog Malin Bergström disputerade med doktorsavhandlingen Psychoprophylaxis – Antenatal preparation and actual use during labour 2010.
Doula
En doula är en person som har erfarenhet av förlossningar och är tränad i att ge stöd till den som föder, men som inte har medicinskt ansvar.
Kontinuerligt stöd under förlossningen, antingen av personal, en vän, en släkting eller en doula förbättrar förlossningsupplevelsen och minskar risken för kejsarsnitt och sugklocka, enligt en forskningsöversikt. Forskningsöversikten skiljer dock inte på om det kontinuerliga stödet är från en doula eller en annan person.
Artikeln fortsätter under bilden
KAN man förbereda sig på förlossningen? Barnmorskor berättar
Vi frågade fyra barnmorskor om deras tankar och erfarenheter av att förbereda sig på att föda barn. Så här svarade de.
Gudrun Abascal:
Information är bra – men bara om man vill. Och man kan faktiskt förbereda sig för mycket, tror barnmorskan Gudrun Abascal.
”Visst kan man förbereda sig på förlossningen – till en viss gräns. Men det handlar också om vilken personlighet man har.
De flesta av oss har behov av att förbereda sig, upplever jag. Vi lever i en sådan kultur: Så fort man ska göra något ska man lära sig så mycket som möjligt om det innan man gör det.
Jag tror att begriplighet är viktigt. Om man förstår hur saker och ting fungerar kan man hitta sätt att hantera det. Men jag har också träffat kvinnor som säger ’Nej jag tänker inte förbereda mig, jag vill göra på mitt sätt’.
Varje kvinna, varje föräldrapar, måste gå till sig själva och känna efter hur de vill göra. ’Vad vill jag? Vill jag veta mycket eller vill jag veta lite? Vad är viktigt för oss för att vi ska känna trygghet?’ Vilken väg man sedan väljer ska ingen annan tycka något om.
Men det är svårt! Just när det handlar om att föda barn kan många inte värja sig mot andras åsikter om vad man ska göra och inte göra. Så, om du är extra känslig för sådant: Håll dig undan. Tillåt dig att vara kvar i din egen bubbla och känn efter: Vad vill du? Vad vill ni tillsammans?
Jag tror faktiskt att man kan förbereda sig för mycket. Man kan gå på gravidyoga, mindfulness och psykoprofylax, man kan googla och läsa alla böcker som finns men ändå inte ta in något, ändå inte reflektera över den kunskap man tillgodogör sig. Det kan lätt bli en prestation, en känsla av att ’Jag måste läsa så här mycket’, ’Jag måste kunna …’.
Men man måste inte kunna någonting. När man kommer till förlossningen är det barnmorskan som guidar, det är viktigt att komma ihåg det. Det är barnmorskans uppgift att guida. Hon har ju sin kunskap, erfarenhet och många tips att dela med sig av – om man vill.
För många är det ändå bra att veta något om förlossningen, för att kunna sätta sig in i sammanhanget. Kunskap kan göra att rädslan inte blir lika stor, att känslan av kontroll ökar. Jag upplever att kvinnor idag har oerhört stort behov av kontroll, och då gör kunskap mycket. Om man vet något om vad man kan förvänta sig blir det inte en överraskning om vattnet plötsligt går. Man har konkret kunskap, en realistisk förväntan.
Som kvinna är det bra att också fråga sig: Hur kan jag förbereda mig så att jag kan slappna av under förlossningen? Avslappning är viktigt, men det är så olika. En del slappnar av bäst av att inte veta något alls, andra genom att förbereda sig på olika sätt.
Det spelar ingen roll hur man är, det viktiga är att man ger sig tid att reflektera över hur man slappnar av bäst. Man kan fundera över hur man brukar reagera i andra situationer i livet: ”Vad får mig att bli lugn? Vad är viktigt för mig?” Och: ”Hur kan jag få förtroende både för mig själv och dem som är med i förlossningsrummet? Vilken form av stöd tror jag att jag behöver från partner och personal? Hur kan jag hålla rädslan ifrån mig? Och ska jag skriva ett förlossningsbrev eller inte?”
Om man vill träna yoga eller något annat under graviditeten – gör det, tycker jag. Man kan välja något som man tror kommer att hjälpa en när man ska föda barn – inget är ju dåligt. Eller: Det enda som kan vara dåligt är om man inte reflekterar utan låter andra bestämma åt en. Man behöver tillåta sig att vara den man är, utan att låta andras värderingar styra.”
Läs också: Så här går en vaginal förlossning till
Asabea Britton:
De flesta har nytta av att träna på medveten och lugn andning, tror barnmorskan Asabea Britton. Själv är hon frälst på spinning babies-tänket.
”Jag tror absolut att man kan förbereda sig på förlossningen – eller jag vet att man kan det. Men förberedelse betyder olika saker för olika människor, eftersom alla kommer in i en graviditet och förlossning med olika förutsättningar och perspektiv. Precis som med allt annat passar inte ett sätt alla.
Om jag pratar generellt tror jag starkt på spinning babies*. Enkelt kan man säga att det är en filosofi som går ut på att man hjälper sin kropp och sin bebis att positionera sig på ett så optimalt sätt som möjligt inför och under förlossningen. Jag har gått en tvådagars kurs i det och är nu frälst, haha.
Att öva på att andas medvetet och lugnt är en annan grej jag tror de att de allra flesta har nytta av, och det kan man ju kombinera med meditation, till exempel. Att inte glömma andningen under värkarbetet är så himla värdefullt för att hantera smärtan.
Det här med förberedelser är ganska individuellt, men jag tycker att det är bra att ta reda på vad man kan förvänta sig under en förlossning. Många har ju en oro för att förlora kontrollen, och kunskap om vad som kan tänkas ske kan hjälpa en att återfå den kontrollen lite, tror jag. Men en del vill bara ta det som det kommer och blir mer oroliga av att läsa på, så det är olika.
Vad som är viktigast? Oj vad svårt! Vet inte, men att kunna andas och slappna av under värkarna är verkligen hjälpsamt, så att träna på just andning och avslappning skulle jag säga är en väldigt bra fysisk förberedelse.
Jag tror också att det är superviktigt att man pratar ihop sig med den eller de som man ska ha med sig på sin förlossning, alltså partner eller annan anhörig. Att man pratar om förväntningar på födandet, på sig själv, på varandra, och om rädslor, hur man vill att specifika situationer hanteras och så.
Jag tycker att profylaxkurser av olika slag är jättebra. De kan verkligen ge handfasta tips och verktyg som man kan använda sig av. Jag gillar även att de ger partnern, eller den som ska vara med under förlossningen, verktyg att använda sig av – det är ju lätt hänt att man inte riktigt vet vad man ska göra i den situationen annars.
Men om man läser på så mycket att det stressar upp en, eller om man till exempel läser om komplikationsrisker från onyanserade och opålitliga källor, tror jag att det kan späda på ens rädslor i onödan. Jag tror inte heller att det är nyttigt att vara alltför fast besluten om hur ens förlossning ska bli. Särskilt inte första gången, för det är omöjligt att veta exakt vad som kommer att ske och hur man kommer att hantera en situation som är helt ny för en.
Jag läser ofta i förstföderskors mödravårdsjournal att de inte vill ha någon medicinsk smärtlindring, men inte sällan slutar det med att de får det ändå, för det är omöjligt att veta vad man vill i den stunden, och det är synd om man känner att det är ett nederlag om något inte blir precis som man tänkt. Så ha ett öppet sinne och var ödmjuk inför vilken unik situation en förlossning är.
Mina råd till dem som vill ha en så bra och komplikationsfri förlossning som möjligt är: Att förbereda sig fysiskt och mentalt med spinning babies-övningar och meditation med fokus på andning. Att kommunicera med den eller de som ska vara med under födseln om hur de kan göra din upplevelse så bra som möjligt.
Och om man bara tänkt ha med sig en partner rekommenderar jag att överväga att ha med en doula också – antingen en certifierad doula som man betalar för och inte känner sedan innan, eller en nära anhörig eller vän som man känner sig trygg med. I vår ganska individualistiska kultur kan det kännas främmande med en tredje part under en så intim stund, men det kan vara oerhört värdefullt att ha ett extra stöd där, både för den som föder och för partnern – och man vet att ett kontinuerligt stöd under förlossningen minskar risken för komplikationer.
Jag skulle också läsa på om olika förlossningsställningar som kan vara gynnsamma i olika lägen.
Och, till sist: Lita på din egen förmåga. Din kropp klarar mer än du anar. Ett sätt att få tillit till att kroppen kan föda, tycker jag, är att följa olika förlossningskonton som visar födande av olika slag ocensurerat. Om du bara ska följa ett konto rekommenderar jag @badassmotherbirther.”
Läs också: Föda med doula – allt du behöver veta
* Nyfiken på spinning babies? Info finns på Asabea Brittons instagram @asabea och på spinningbabies.com
Ove Demander:
Barnmorskan Ove Demander berättar om egna erfarenheter. Och ja – kanske kan man aldrig förbereda sig helt på en förlossning.
”Om man kan förbereda sig på förlossningen? Hehe. Kan jag svara med att berätta en anekdot?
Det var för några år sedan, när min fru skulle föda vårt första barn. Jag jobbade jag på en BB-avdelning för kvinnor med komplikationer i samband med graviditet eller förlossning. Jag tänkte att jag var förberedd på allt. På jobbet brukade jag visserligen säga att det aldrig blir som man har tänkt sig med förlossningar, men jag kände mig verkligen förberedd på allt: sugklocka, barnadödlighet, kejsarsnitt – you name it.
När min fru började få oregelbundna värkar satt jag och klockade dem. Efter ett tag märkte jag att min mage blev alldeles nervös av anspänningen, så nervös att jag var tvungen att gå på toaletten. Och där blev jag sittandes. I en hel timme, jag var jättedålig.
När jag kunde gick jag till min fru igen. Jag mådde fortfarande dåligt. Jag lade mig bredvid henne med en spyhink och sa åt henne att ringa förlossningen.
Min fru fick rådet att ta två Alvedon och ett bad. Det hjälpte inte.
’Du får ta en taxi till förlossningen’, sa jag.
Till saken hör att jag hade körkort, jag hade tagit körkort just för att kunna köra till förlossningen – men nu gick det ju inte, jag mådde verkligen dåligt.
’Men tänk om vattnet går i taxin?’ sa min fru.
’Det är i så fall taxiförarens problem’, sa jag.
Det slutade med att jag trots allt körde till förlossningen. Min fru satt bredvid på en plastpåse, om vattnet skulle gå, och höll i en annan plastpåse, om jag skulle kräkas.
En barnmorska tog emot oss när vi kom fram. Jag berättade att min mage inte var riktigt okej ’Men jag är ju barnmorska själv’, sa jag, ’jag vet ju att ni bara ska ta en CTG-kurva och känna på henne, så jag lägger mig lite här på en soffa i korridoren utanför avdelningen’.
Efter en halvtimme kom barnmorskan: ’Din fru är öppen 9 centimeter’, sa hon.
Jag tänkte ’Helvete! Jag vill inte bli pappa i natt!’
Eftersom jag mådde dåligt kunde vi inte vara i ett vanligt förlossningsrum, för där fanns det ingen egen toalett. Vi kunde antingen vara i intagningsrummet, där det varken fanns lustgas eller tillgång till någon vettig bedövning, eller så fick jag inte vara med, sa barnmorskan. ’
Vad vill min fru då?’, frågade jag.
’Hon sa att du fick bestämma´, sa barnmorskan.
Det blev intagningsrummet.
Jag hade målat upp en bild av att jag skulle vara det bästa, tänkbara stödet; en fantastisk partner – och barnmorska dessutom! Istället låg jag på golvet, illamående och urlakad, klappade min fru på handen och sa med svag röst: ’Kämpa på, älskling’
Min mage är inte min kompis när det blir stresspåslag. Så – ja, nej … Jag trodde att jag var förberedd på precis allt. Jag kände att jag kunde allt. Likt förbannat blev det inte alls som jag hade tänkt mig – och inte som min fru hade tänkt sig heller …
Två år senare, när barn nummer 2 skulle födas, var jag verkligen förberedd på allt, jag menar även på att jag kunde må dåligt. Men …
Jag vaknade kvart över fyra en morgon av ett ljud. Jag visste inte vad det var, men det lät bekant – som på jobbet, tänkte jag; som när man sitter på expeditionen på BB med öppet fönster och hör hur kvinnor föder barn nere på förlossningen …
Och där föll poletten ner. Jag flög upp ur sängen och – ja, det var dags att åka in. Direkt.
Vi packade in oss och vår då 2-åriga son i bilen. En barnmorska mötte upp med rullstol. Min fru ville krysta, det fanns inte på kartan att hon skulle kunna gå.
Jag öppnade bakluckan för att fälla upp vår sons vagn – och där låg den nya paraplyvagnen som jag aldrig förr hade använt. Jag fick kämpa länge för att få upp den och mitt i allt ringde min fru: ’Var är ni?!? De säger att jag ska krysta nu – ska du missa den här förlossningen också???’
Så – kan man förbereda sig på förlossningen? Njaej …
Det kan vara bra att lära sig att slappna av, så att kroppen kan sköta sitt fast man har ont – men även om man tror att man är förberedd så kan faktiskt vad som helst hända. Det är verkligen sant att det inte alltid blir som man har tänkt sig.
Fast jag är positivt inställd till dem som vill lära sig någon slags avslappning. Om man vill tycker jag att man ska göra det, och välja en metod som funkar för en själv – även om man aldrig vet hur det kommer att bli i verkligheten.”
Läs också: Så kan du som partner förbereda dig på förlossningen och på att bli förälder
Fotnot: Trots att det inte gick som Ove Demander och hans fru hade tänkt sig så gick det bra. De snabba förlossningarna ledde till två friska barn som idag är 8,5 och snart 6 år gamla.
Ulla Waldenström:
Att få veta något om hur det funkar hos barnmorskan och på förlossningen känns tryggt för de flesta, tror barnmorskan och forskaren Ulla Waldenström.
”Jag tycker att man bör informera sig så mycket – eller så lite – man vill.
Vi kvinnor är olika. Vissa vill faktiskt inte ta reda på så mycket utan ta det som det kommer. Andra vill veta allt som går att veta.
Jag tror att det senare är vanligare idag. Vi är mer vana att söka information själva, och många förväntar sig också mycket information från mödra- och förlossningsvården – kanske för att kontrollbehovet är större än hos tidigare generationers kvinnor.
Det kan vara svårt för vården att avgöra hur man informerar på bästa sätt, men att fråga de blivande föräldrarna är en bra början – det är ju oftast två som är delaktiga i det här, och ibland är behovet av information lite olika dem emellan.
Jag tror ändå att det känns tryggt för de flesta att få kunskap om den allmänna strukturen; hur det går till lite mer konkret på barnmorskemottagningen och förlossningsavdelningen. Studiebesök på förlossningsavdelningen är ofta uppskattat, men tyvärr inte alltid möjligt på grund av belastningen på förlossningsvården.
Det kan vara bra att veta vad som är normala kroppsliga förändringar under graviditeten och tiden efter, och i vilka lägen man bör söka hjälp. Det kan också vara bra att få veta vilka smärtlindringsmetoder som finns, och kanske också deras för- och nackdelar.
Många uppskattar att få prata om hur man påverkas känslomässigt av graviditeten, förlossningen och det tidiga föräldraskapet. Föräldragrupper är bra för samtal och utbyte av erfarenheter.
Att vara fysiskt aktiv och äta bra är naturligtvis också viktigt, och det tror jag att de allra flesta gör idag.
Jag tänker också att man kan öva på att ta det lugnt. Att inte försöka hinna med så mycket som möjligt innan förlossningen utan istället tänka att barnet redan är där, i magen. Svår stress är en riskfaktor för att föda för tidigt. Dessutom mår man bättre av att inte stressa så mycket, av att försöka komma in i ett lugnare mood och leva mer i nuet.
Mina två viktigaste råd är: Ta reda på så mycket som passar dig. Och försök att inte stressa, tänk istället att barnet redan finns, i magen.”
Läs också:
• Hur ont gör det att föda barn?
• Kan man minska risken för förlossningsskador?
Källor till den inledande texten om evidens för olika metoder att förbereda sig för förlossningen:
Ulla Waldenström, barnmorska och professor emirita
Gudrun Abascal, barnmorska och författare
Sara Ask, dietist och författare
