Vår 5-åriga dotter har haft nattskräck i ungefär 1 år, periodvis var och varannan natt. Vad ska vi göra – bör vi berätta det för henne? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Fråga:

Vår 5-åriga dotter har haft nattskräck i ungefär 1 år, periodvis var och varannan natt, ibland mer sällan.

Det är väldigt otäckt när hon har sina värsta attacker. Hon gallskriker HJÄLP!, AJAJAJAJ, NEJ, SLUTA, KOM HIT!, GÅ INTE, MAMMA! och liknande i mer eller mindre sammanhängande fraser. Rösten är annorlunda, och om man inte håller fast henne är hon är uppe och springer. Hon svarar på tilltal men går inte att väcka.

Hittills har vi valt att inte berätta detta för henne, i tron att det skulle oroa henne och kanske bidra till mer nattskräck eller till och med sömnsvårigheter. Nu när hon är större känns det nästan dumt att hålla det hemligt för henne – men samtidigt är hon ju lyckligt ovetande om sina hysteriska anfall om nätterna. Hon minns ingenting. När vi dagen efter frågar om hon har sovit gott svarar hon alltid att hon har det, att hon inte har haft några mardrömmar.

Bör vi berätta? Snart kommer hon kanske att vilja sova över hos kompisar, och jag vet i ärlighetens namn inte om det kommer att funka. Då kanske hon bör känna till det här? Jag tänker att kompisen nog blir livrädd om hen väcks av ett så totalförändrat nattsällskap (Jag tror jag fattar varifrån inspirationen till filmen Exorcisten kommer – hon verkar nästan som besatt när hon får sina attacker). Eller finns det något sätt att få bukt med nattskräcken?

Susanne

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Det du beskriver är verkligen den klassiska nattskräcken. Att er dotter inte minns något och är omedveten om att hon skriker och lever om beror på att hon sover djupt medan det pågår. Nattskräcken är alltså ingenting man upplever som barn (eftersom man sover) och det lämnar därför inte heller några spår i minnet. Nattskräck är ärftligt, så antagligen har du, hennes andra förälder eller andra i era familjer varit likadana som små.

Det finns, mig veterligen, inget sätt att få bukt med nattskräck. Enstaka barnläkare har föreslagit att man under en period kan väcka barnet strax innan man förväntar sig att nattskräcken ska börja för att på så vis bryta mönstret, men det är inget jag har erfarenhet av.

Jag ser ingen anledning att tala med er dotter om detta. Den dag det blir aktuellt att sova över hos någon kan ni berätta för de föräldrarna att er dotter kan få sådana här attacker, att de sker under sömnen, att hon inte är rädd eller arg och att man inte ska göra någonting, som att till exempel försöka väcka henne. Om ni i det läget också vill säga något till er flicka kan ni gärna säga: ”Du gör som vi (eller morbror Benke) gjorde när vi var små, du skriker och pratar i sömnen ibland. Så gör vi i vår familj, men det går över när man blir lite större.”

Nattskräck känns otäckt för en som förälder, men det är helt ofarligt och inte tecken på något annat än att man har ärvt ett beteende.

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Vår 5-åring har nattskräck – vad bör vi göra?
NÄSTA Hur ger vi vårt barn bättre sovvanor?