Känner barn sig svikna när de lämnas på förskolan?

Jag bävar för inskolningen

Min son ska snart börja förskola. Han är 16 månader. Hade jag fått välja hade jag velat vänta. Jag har läst att runt 1,5 års ålder blir separationsångesten stor igen, och det oroar mig.

Vi är väldigt tighta, jag och min son. Jag har aldrig haft barnvakt eller varit ifrån honom (har inte haft behov av det), och jag är jätteorolig över att lämna honom på förskola. Hur kommer det att påverka vår relation?

Jag vill inte ens tänka tanken att han skulle känna sig sviken av mig eller tro att jag försvinner, men han kommer väl inte förstå att jag kommer tillbaka?

Snälla ge mig ett svar, jag bävar inför detta!

Amanda

Smärtan i att skiljas är kärlekens baksida

Barnpsykolog Malin Bergström Foto: STEFAN TELL

Barnpsykolog Malin Bergström: ”Hans lilla värld ska utökas”

Min erfarenhet är inte att barn får svårare att lämna sina föräldrar vid 18 månader än strax innan eller strax efter. Kanske tänkte man så någon gång i anknytningsteorins barndom, men det är inget jag känner igen från verkligheten.

Min erfarenhet är istället att barn (och föräldrar) är olika och att kvaliteten på förskolan har större betydelse än barnets ålder vid inskolningen.

Min erfarenhet är också att inskolningen inte bara är till för barnet utan också en invänjning för oss föräldrar. Det hör liksom till att vi inte lättvindigt ska lämna det dyrbaraste vi har till främmande människor med en klackspark. Vår vånda och oro inför att skiljas åt är en direkt spegling av närheten och kärleken till våra barn.

När man befinner sig där du är nu Amanda, i bävan inför inskolningen, är det förstås oron och våndan som känns starkast. Men jag, som står utanför, ser mest det fina i ditt brev, det vill säga kärleken och närheten mellan er. För smärtan i att skiljas är ju kärlekens baksida. Och föräldraskapet är så speciellt på det sättet; att man ger någon vingar av kärlek och trygghet för att den ska kunna lyfta och flyga iväg.

Barnets upptäckande av sig själv och världen är den parallella kraften till närheten, och så behöver det få pendla – mellan närhet och upptäckande – i större och större cirklar under resten av livet.

Så, visst är det en påfrestning och en gigantisk omställning att börja förskolan. Men föräldrar-barn-relationen är byggd för att din lilla son ska ta med sig din kärlek och trygghet ut i världen. Hans lilla värld ska utökas med fler relationer och små kompisar. Ditt föräldraskap ska kompletteras av jobb eller plugg eller vad du nu gör förutom att vara mamma. Och så ses ni igen varenda eftermiddag och har (så småningom) saker att berätta för varandra.

Självklart är det jobbigt i stunden när man skiljs åt, men det skadar inte er relation. För på samma sätt som förmågan och behovet att ty sig till sina föräldrar finns hos barn finns också förutsättningen att er relation ska utvecklas genom att ni tränar på att vara ifrån varandra. Det är inte skadligt utan precis som det ska vara.

Om det känns väldigt abrupt att skola in din son utan att ni någonsin har varit ifrån varandra föreslår jag att du har barnvakt några gånger, så att ni kommer till inskolningen med lite vana och positiva erfarenheter i bagaget. Genom att ni skiljs åt under korta stunder vänjer han sig vid att du kommer tillbaka.

Att du gillar förskolan och känner förtroende för personalen är också betydelsefullt. Kanske kan ni hänga med dem på gården någon eftermiddag så att du kan lära känna personalen lite grann?

En varm kram inför inskolningen, Malin

Läs också: "Kärleken till ens barn har inte något sött över sig. Den är drabbande och oerhörd"

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.