2-åring får panik när andra barn kommer nära

Detta är en artikel från Vi Föräldrar.

Vår 2-åring blir extremt rädd när det blåser eller låter högt

Vi är lite bekymrade över vår dotter som är 2,5 år. Hon är allmänt en glad, pigg och nyfiken tjej med glimten i ögat som nu är inne i trotsåldern – vilket vi inte är oroliga över. Det vi är oroliga över började för ett par månader sedan, när hon blev extremt panikslagen över att det blåste mycket när vi var utomhus.

Det här är något som även förskolepersonalen har blivit varse. De har ofta fått ta henne åt sidan, till en plats där det är lä, när hon har gråtit och velat gå in. Det har dock lagt sig nu. Hon är inte lika känslig för det längre, men där och då kunde hennes reaktion liknas vid panik; att bara vilja därifrån, fort.

Under senaste tiden har hon blivit extremt rädd för bilar som plötsligt startar, då får hon panik och vill bli buren, direkt. Hon har också börjat bli rädd för plötsliga ljud från till exempel hårfönen, och ibland även från dammsugaren. Och det är väldigt jobbigt om det är flera barn nära henne vid en lekplats. Idag ville hon till exempel åka rutschkana, men det var massor med barn där och då ville hon ingenting, fast jag förklarade hur man ska göra, att man ska stå i kö och så. Hon vägrade och såg osäker ut, men jag såg att hon ville. När det sedan blev lugnare och inga barn var vid rutschkanan sa jag att nu kan hon åka – men hon hann knappt komma halvvägs till rutschkanan förrän en yngre flicka kom tillsammans med sin pappa. Min dotter fick total panik och började gråta och skrika att hon inte ville, att jag skulle ta henne därifrån.

Det här beteendet har ökat på senare tid. Något som först bara kom när det var för mycket blåst har utvecklats till en överkänslighet mot flera saker. Vi försöker förklara att inget av det hon får panik av är farligt, att saker låter och att det alltid är flera barn som leker i lekparker.

Vad vi vet reagerar hon inte så här med barnen i förskolan.

Hur ska vi gå tillväga? Är det här en fas eller är hon extremt känslig och rädd i vissa situationer?

Jag var själv osäker och blyg som barn. Kan det ha något med det att göra? Och hur stärker man henne i så fall (jag minns den ångest det innebar för mig)?

Vår dotter är också väldigt blyg bland nya personer men det släpper i regel efter ett tag, när hon ”känt in” personen.

Fundersam mamma

Undvik inte det hon är rädd för – visa att det inte är farligt

Malin Bergström är barnpsykolog och docent, verksam vid Karolinska institutet och Stockholms universitet. Hon svarar regelbundet på frågor på Viföräldrar.se. Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström: Det du beskriver låter i mina öron mer som personlighetsdrag än som en utvecklingsfas. Att vara avvaktande i nya situationer och att vara känslig inför sinnesintryck är temperamentsdrag. Kanske har din dotter ärvt dem av dig? Fördelarna med dessa temperamentsdrag känner du, som själv var blyg som barn, till.

Utmaningen för er är att hjälpa henne att våga och inte backa i de situationer hon upplever som obehagliga.

När barn reagerar med rädsla påverkas man som förälder och vill hjälpa och trösta. Oro smittar, och det man som förälder behöver passa sig för är att lära barnet att undvika sådant som skrämmer. Det är förstås fullt förståeligt att man vill låta barnet slippa men risken är att barnet då lär sig att man gör bäst i att hålla sig undan, eftersom man inte har en chans att klara av att hantera det som skrämmer.

Rädda barn är istället hjälpta av en balansgång mellan att man som förälder lever sig in i och bekräftar deras oro, men samtidigt stärker dem i att de klarar mer än de själva tror. Man behöver liksom låta dem samla erfarenhet av att de faktiskt klarar att utmana sin rädsla.

Självklart innebär det inte att man vänder ryggen åt någon som får panik på en lekplats. Du kan istället ta din lilla dotter i famnen och prata lugnande för att hon ska våga åka rutschkana. Var också noga med att inte undvika hårtork och höga ljud utan hjälp henne istället genom att visa att ljudet inte är farligt och att det snart går över. Barn är hjälpta av att ta små steg mot att klara av det de är rädda för. På så sätt vänjer de sig, får träna bort sin rädsla och lär sig att hantera skrämmande situationer.

Det här kan gå rakt emot ens instinkt och magkänsla som förälder. Helst vill man förstås trösta och underlätta för det rädda barnet. Därför kan man som förälder i sin tur behöva stöd och bekräftelse i hur man bemöter barnet. Genom bvc kan man få kontakt med en psykolog som stöttar och ger tips. Det kan vara värt att pröva om din dotters panikkänslor fortsätter.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.