Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

"Mamma, jag kan inte sova"

Helt plötsligt vägrar din 3-, 4- eller 5-åring sova. ”Bara en saga till”, ”Jag är törstig” och ”Jag måste kissa”, upprepas tills ögonen går i kors. Men lugn, det finns hjälp – för såväl mardrömmar, nattskräck som Alfons Åberg-syndromet.

"Mamma, jag kan inte sova!" Törstig, mardrömmar eller – det bara går inte att somna.
"Mamma, jag kan inte sova!" Törstig, mardrömmar eller – det bara går inte att somna. Foto: Shutterstock

Du känner kanske igen det. Du har sett fram emot en mysig kväll, kanske kolla en film, kanske läsa en bok.

Men först är det dags att stoppa barnet i säng.

Barnet, som den senaste halvtimmen har sett alltmer dimmigt ut i ögonen och gäspar förstulet med jämna mellanrum. För en gångs skull ser det riktigt lovande ut.

Pyjamas på går bra. Tandborstningen likaså. Men sedan är det som om någon har stoppat i en pollett. Plötsligt verkar ditt barn helt uppfyllt av energi och det är stört omöjligt att få ner det i sängen. Det hinner bli många ”läs en saga till”, ”jag är törstig” och ”jag måste kissa” innan barnet äntligen somnar.

Det blev ingen mysig kväll. Varför blir det så här? undrar du kanske desperat.

– Många barn i förskoleåldern verkar ha ett inbyggt motstånd mot att lägga sig trots att de är jättetrötta, säger Mats Gillberg, sömnforskare vid Karolinska institutet i Stockholm. Små barn begriper också snabbt att sömnen är ett bra sätt att kontrollera föräldrarna på.

Vill hellre leka

Hans Smedje, barnpsykiatrer vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, möter även han utmattade föräldrar till sömnvägrande barn.

– Barn i 4-årsåldern har en stark naturlig drivkraft att vara vakna och de blir alltmer intresserade av att få göra sina egna ”arbetsuppgifter”, alltså att leka, undersöka och ta del av vad som händer i familjen på kvällarna. Dessutom får 3–4-åringen en allt bättre kontroll över språket och får lättare att hitta argument för att få vara vaken.

Den forskning som under de senaste åren har gjorts kring sömn visar att barn idag sover ungefär en halvtimme mindre per dygn än vad man gjorde för 30 år sedan.

– Idag är samhället öppet dygnet runt på ett helt annat sätt. Det gör att man lätt håller igång längre än vad man gjorde tidigare. Dessutom är det vanligare att båda föräldrarna jobbar. När man kommer hem från jobbet vid sex-tiden vill man verkligen umgås med sina barn, leker och håller dem därför uppe längre än vad som egentligen är bra, säger Mats Gillberg.

Slutar sova middag

Det kan också vara vice versa, att barnet själv känner att det inte har fått tillräckligt av mamma och pappa under dagen och därför försöker tanka så mycket närhet från sina föräldrar det bara går under kvällens dyrbara timmar.

Det är också vanligt att barnen i den här åldern slutar att sova middag, något som innebär en viktig förändring i sömnmönstret.

– Perioden när man vänjer barnet av med att sova middag kan bli riktigt jobbig med ett övertrött och grinigt barn. Men efter någon vecka brukar det nya sömnmönstret rätta till sig, konstaterar Mats Gillberg.

Trygga rutiner

Hur mycket sömn ett barn behöver är naturligtvis individuellt, men man brukar säga att spädbarn sover 16–19 timmar per dygn, bebisar upp till 1-årsåldern behöver 12–14 timmars sömn och förskolebarn 11–12 timmars sömn per dygn.

– Ett barn som inte får tillräckligt mycket sömn kan få beteendeproblem. Det blir oroligt och stirrigt och kan visa samma symptom som barn med ADHD. Dessutom påverkar sömnbrist tillväxten och immunförsvaret negativt, och barnet får problem att koncentrera sig och inlärningssvårigheter, säger Mats Gillberg.

Föräldrarnas ansvar

Experterna är överens om att det i första hand är föräldrarnas ansvar att få barnet att sova gott.

– Det är svårt att vara konsekvent, men vill man få bra sömn får man förbereda sig på att det inledningsvis blir några jobbiga kvällar och nätter. Man måste också inse att barns dygnsrytm lätt störs, försök därför inte att skjuta på sänggåendet mer än max någon halvtimme, även om ni har gäster och det är lördag, poängterar Mats Gillberg.

– När det sedan är dags att gå och lägga sig är det bra med en fast och trygg nattningsrutin, gärna med sagoläsning, säger Hans Smedje.

När sedan Alfons Åberg-syndromet drar igång är det enda som gäller att vara konsekvent. Efter några kvällar förstår barnet förhoppningsvis att det inte är någon idé.

En del barn lägger sig med lätthet på kvällen, men kan ändå vara mycket oroliga på natten. Mellan 5 och 10 procent av alla förskolebarn drabbas någon gång av något som kallas nattskräck. Det kommer ofta när barnet går ur en period av djup sömn, och då delvis vaknar upp. Han eller hon upp träder mycket förvirrat, kan skrika i panik och verkar vara totalt omedveten om sin omgivning. Det är ofta helt omöjligt att lugna barnet och en attack av nattskräck kan pågå från några minuter upp till någon timme. För föräldrarna kan detta vara mycket otäckt.

Varför vill barn inte sova, fast de är jättetrötta?
Varför vill barn inte sova, fast de är jättetrötta? Foto: Shutterstock

Lugn nattning

Också här är experterna överens. Man ska inte försöka väcka ett barn med nattskräck och det är inte skadligt. Oftast kommer barnet inte ihåg nattens upplevelser morgonen därpå.

– Nattskräck kan vara ett släktbundet drag och kan utlösas helt utan anledning. Det kan också utlösas av feber, stress eller sömnbrist, säger Hans Smedje.

Det man som förälder kan göra för att hjälpa sitt barn är att se till att nattningsproceduren blir så lugn och trygg som möjligt och att inte utsätta barnet för för många intryck. Eftersom man vet att sömnbrist kan utlösa nattskräck ska man också vara extra noga med att dessa barn får tillräckligt med sömn.

Även om läkarhjälp inte brukar behövas, kan det vara skönt att boka tid med en läkare för att kunna utesluta att barnet har ont eller är sjukt.

Lugna och trösta

Ett annat släktbundet beteende är sömngång. Det man som förälder ska tänka på om man har en liten sömngångare i familjen, är att se till att barnet inte kan skada sig under sina nattliga vandringar.

Man ska inte väcka ett barn som går i sömnen, försök i stället i lugn och ro få barnet att gå tillbaka till sängen för att sova vidare där.

– För barn som går i sömnen är det viktigt med regelbundna och goda nattningsvanor. Se också till att barnet får kissa ordentligt innan han eller hon lägger sig, eftersom kissnödighet kan utlösa sömngång om man har anlag för det, tipsar Hans Smedje.

Mardrömmar brukar vara lättare att handskas med än nattskräck, eftersom det oftast går att få kontakt med och lugna barn som drömmer något otäckt.

– Tala om för barnet att det bara är en dröm och att andra barn också drömmer otäckt ibland. Ibland kan det fungera att ta till lite ”magi”, att till exempel låta nallen skrämma bort mardrömmen, föreslår Hans Smedje.

Artikeln publicerades i Vi Föräldrar september 2009.

Här finns fler artiklar om sömn och sömproblem hos barn – och föräldrar!