Sömnrutiner för barn
Att förändra barns sömn och sömnrutiner är inte alltid lätt. Som förälder behöver man hjälpa, trösta – och stå ut med att barnet blir ledset.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar
Under de första månaderna är barnets sömnmönster oregelbundet. Är bebisen trött sover den – ibland länge och ibland bara en kort stund.
Vi föräldrar anpassar oss ofta instinktivt och ger mycket fysisk närhet. Många bebisar somnar när de ammas, bärs i föräldrafamnen eller ligger i en säng med någon nära. När de vaknar till somnar de kanske om med hjälp av amning, flaskmatning, napp eller ännu en stund i föräldrafamnen.
Ofta fortsätter det på samma sätt även när barnet har blivit lite större och börjat få en annan sömnrytm. Det är inget problem om man som förälder trivs med det. Men om man, när barnet kanske är omkring 6 månader eller äldre, har fastnat i vanor som man inte vill vara kvar i, om man är så trött att man nästan hallucinerar – vad kan man göra då?
Barn som behöver hjälp att somna om varje gång de vaknar har, tillsammans med sina föräldrar, skapat ett mönster som de förväntar sig och känner sig trygga med, menar många. Oavsett om det handlar om amning, flaskmatning, vyssjning, snurrning av mammas eller pappas hår eller något annat har barnet kommit att associera det med sömn, och om man som förälder inte orkar så behöver det mönstret brytas, menar man. Barnet behöver i så fall lära sig andra sätt att somna och somna om, och den förmågan kan man som förälder hjälpa barnet att erövra. Det kan ta tid och det finns inga garantier för att nattsömnen blir bättre, men det finns en erfarenhet av att barn som lär sig somna om på andra sätt inte vaknar lika ofta, och att de lättare kan komma till ro och somna om på egen hand när de vaknar.
Nya sömnrutiner
Att bryta gamla vanor är inte lätt. Om barnet brukar somna på ett visst sätt kommer det förmodligen att visa oro och gråta om det inte längre får göra så. Det är naturligt.
Om man som förälder verkligen vill nå en förändring behöver man stå ut med barnets oro, hjälpa barnet att bära den och försöka hitta nya sätt att trösta. Att utstråla lugn och förmedla ungefär: ”Jag förstår att du är orolig och förvirrad för att vi inte ammar/vyssjar (eller vad det nu är), men det kommer att gå bra, jag tror att du kan – och jag är här, jag finns hos dig” är i så fall ett viktigt sätt att stötta barnet psykologiskt, menar många.
Ofta rekommenderas sömn- eller nattningsrutiner med några få, återkommande moment. Kanske amma eller flaskmata, tända mysbelysning och läsa saga. Eller bada, borsta tänderna, säga godnatt till nallen och släcka lampan. Man hittar ett sätt som man trivs med och som hjälper barnet att varva ner, att skapa nya sömnassociationer och att så småningom hänge sig åt sömnen.
En del brukar tipsa om att låta barnet somna på samma ställe och på samma sätt som det ska sova under resten av natten. Barn som upplever en förändring när de vaknar – om de till exempel inte ligger kvar i förälderns famn där de somnade, eller om de inte längre har bröstet intill fast de ammades till sömns – kan ha svårare att somna om på egen hand, menar de. Men alla håller inte med om det.
Här hittar du fler artiklar om barn och sömn!
Texten är baserad på ”Vi Föräldrars stora bok om barn” av Maria Fröjdh och Maria Zamore (Bonnier Fakta)
Artikeln publicerades i januari 2017.
