Kvällstrassel: "Jag kände en väldig vanmakt"

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Alla Lisens och Neils barn har varit ”lite trassliga”.

– De har velat ha jättemycket ­närhet kvällstid. Framför allt har det varit mycket trassel kring ­matningen, både ­amning och flaskning. Men det var värst med Norah, första barnet, säger Lisen Forsberg.

Hur började kvällsoron?

– Det började med amningstrassel dag fem, när vi hade kommit hem från BB. Efter två eller tre veckor stegrades det. Norah var ­ledsen, gnällde och grät på kvällarna. Till slut vägrade hon amma på kvällarna. Hon bara ­vände sig bort och skrek, det var som att hon avskydde bröstet.

Vad tänkte du?

– Som förälder känner man att en så liten måste ju ha mat! Det är så lätt att tro att man gör något fel. Jag trodde att jag inte kunde amma, så jag började pumpa och ge flaska – vilket ledde till att hon blev van vid flaskans snabbare flöde, och det gick ut över amningen – och sedan började hon trassla vid flaskan på kvällarna också. Hon vände sig bort och såg riktigt äcklad ut, fast det hade gått flera ­timmar sedan hon åt.

Hur kändes det?

– Jag kände en väldig vanmakt. Man är ju så trött i början. Det är som om man bär alla känslor utanpå. Jag var jätte­stressad och jätteledsen och undrade hur länge det skulle hålla på. Det höll på tills jag knäckte koden, när Norah var 1,5 månader.

Vad var det för kod du knäckte?

– Det som verkligen gjorde skillnad i vårt fall var att jag blev mycket mer aktiv med att bära Norah i bärsjal. Jag hade läst att man kan förebygga gråt och kvällsoro genom att bära mycket, och det funkade like magic.

– Om ­Norah inte ville att jag skulle vara stilla gick jag ofta ut en sväng med henne – framför allt på ­dagarna, för att förebygga kvällsoron. Hon somnade ofta bums i sjalen. Om hon sov men började röra på sig när jag stod vid ett övergångsställe gungade jag lite. Då somnade hon nästan alltid om. Hon kunde sova länge i sjalen. Jag gick och gick och hon sov så gott! På kvällarna använde jag mest bärsjalen hemma. Vi gick runt, kollade på utsikten, jag pekade på saker, gungade, sjöng lite … Ofta sov hon där en stund innan det var dags att somna för natten. Varje gång hon vaknade i bärsjalen verkade hon överlycklig. Jag tror inte att vi hade fattat att bebisar kan bli så himla övertrötta på kvällen.

Upplevde du att kvällsoron berodde på trötthet?

– Ja, väldigt mycket. Och att hon ville ha närkontakt. Hon behövde hjälp att somna och få sova. När hon fick det vaknade och somnade hon glad, istället för att vakna och somna grinig som hon hade gjort tidigare. Innan jag fick barn trodde jag att bebisar somnar per automatik när de blir trötta.

Blev det kvällsoro även för Norahs småsyskon?

– De har också konstrat, men när de föddes hade vi mer koll. Då visste vi vad vi kunde göra innan de blev alltför ledsna. Vi använde bärsjal från början, så det blev inte samma dramatik. De behövde sällan bli för trötta. Då hade jag också läst på om amning och visste att det är helt normalt att bebisar kan vilja maraton-amma på kvällen och att strul vid bröstet är rätt vanligt när bebisen är trött. Jag visste också hur jag kunde lirka och få ­amningen att fungera även om det konstrades vid bröstet. Och med tvåan lärde jag mig att amma i bärsjalen. Det var lite av en life saver. Oj, vad många kvällar jag har suttit och ­ammat i bärsjal, guppandes på pilatesbollen hemma. Det är rätt rogivande, faktiskt. ­Bebisen blir lugn, somnar oftast snabbt och man kan kolla på tv medan man guppar.

När upplevde du att kvällsoron försvann?

– Någon gång mellan 2 och 3 månader.

Vad har varit viktigast för er, mer än bärsjalen?

– Om bebisen inte vill eller kan äta på grund av kvällsoron, och om den verkar trött: låt den sova. Om den är svårsövd; hjälp till med vagn eller bärsele eller vad som krävs. Och när bebisen vaknar: var där ­direkt med tutten eller flaskan.

Läs också: 

• Kvällstrassel och kvällsoro – vad beror det på och vad kan man göra?

• Lisens text om kvällsoro, maratonamning och magknip (på babybaby.se)

• Fler artiklar om barn, barns sömn och kvällsoro