Fosterrörelser – så ska de kännas
Fosterrörelserna i magen ska kännas starka varje dag fram till födseln, tvärtemot vad man sa förut. Sök alltid vård om du är orolig.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar
Kanske har du också fått höra att det är normalt att bebisen rör sig allt mindre i magen mot slutet av graviditeten – för att det är så trångt. Nu vet man att det är fel. Forskning visar att antalet rörelser når sin topp i graviditetsvecka 32, och ligger sedan i stort sett på den nivån resten av graviditeten. Det berättar Ingela Rådestad, barnmorska och professor vid Sophiahemmets högskola.
– Vi har under 20 års tid levt med myten att fosterrörelserna minskar i slutet av graviditeten. Men det stämmer inte. Intervjuer med friska gravida kvinnor som väntat friska barn visar att det är starka, distinkta rörelser även mot slutet. Barnet vrider sig, stretchar, trycker på, även om det inte har samma plats att sparka längre.
Vad ska man tänka på när det gäller fosterrörelser?
– Det viktiga är att mamman lär känna just sitt barns unika rörelsemönster. Ett barn kan vara jättelivligt på kvällen och lugnt på dagen, ett annat barn är livligt på morgonen. Om mamman har lärt känna det unika rörelsemönstret märker hon om det förändras och om rörelserna blir färre eller svagare.
Läs också: Fosterrörelser – därför är de viktiga
Vad ska man göra om man tycker att barnets rörelser minskat?
– Känner man oro ska man aldrig vänta med att söka vård. I de allra flesta fall visar en undersökning att allt är bra med barnet. Men minskade fosterrörelser kan i värsta fall vara kopplade till en moderkaka som fungerar sämre, och då är det viktigt att få rätt hjälp snabbt.
Omkring 10 procent av alla gravida söker någon gång vård för minskade fosterrörelser, enligt Ingela Rådestad.
Svår fråga kanske, men vad är ”normalt”?
– En tumregel är att det sällan tar längre tid än två timmar för barnet att röra sig tio gånger under en ”vakenhetsperiod” (alltså när barnet vanligtvis är livligt).
– Men de individuella variationerna är stora. Därför är det alltid mammans egen upplevelse som är viktigast och som avgör när hon ska söka vård, säger Ingela Rådestad.
Artikeln publicerades i april 2016.
