Gravid och deppig – är det en depression?
När man är gravid ska man väl vara glad – inte deprimerad? Men för många känns bebislyckan långt borta när ångest, oro och deppiga tankar tar över. Vi Föräldrars experter berättar om symtom på depression och vad du kan göra.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar
Jag som borde vara så lycklig. Vad är det med mig, varför känner jag så här? Vad har gett mig in på? Kommer jag att klara av det här?
Att vänta barn kan betyda lycka – för en del, ibland. Men för många är tillvaron långt ifrån alltid så där rosenskimrande som man kanske har hoppats på.
Det är som det ska vara, säger Pia Risholm Mothander, psykolog och docent i utvecklingspsykologi vid Stockholms universitet.
– En del är jättelyckliga, andra är gripna av ångest. Men för de flesta är det bägge delarna – samtidigt! Och det är just det som gör känslorna så förvirrande och att man kan känna sig rädd för att det svarta ska ta över.
Pia Risholm Mothander tänker att psykisk skörhet i någon mån är en nödvändighet när man väntar barn. Att den hjälper oss att bli föräldrar.
– Vi nutidsmänniskor har lagt på oss ett stort individuellt ansvar för våra handlingar och ställningstaganden, inte minst för graviditet och föräldraskap. Förr var det ju Guds vilja om man blev gravid, det var inte vårt beslut. Men nu kan vi välja om vi vill ha barn, och om vi blir gravida kan vi välja om vi ska behålla barnet. Vi kan inte skylla våra beslut på någon annan – och då blir det ofta: "Tänk om det här inte är rätt? Tänk om jag inte är redo?". Och så får vi ännu mer ångest, eftersom vi är så ensamma om beslutet, säger hon.
Oron fyller en funktion
Ambivalensen inför graviditeten och det kommande föräldraskapet är naturlig och den psykiska skörhet många blivande föräldrar upplever har ofta en funktion, menar hon.
– I lagom dos tvingar den oss att ställa in oss på att något ska förändras, att vi inte kan fortsätta leva på samma sätt som vi har gjort. Vi kanske inte kan spendera lika mycket pengar som vi hittills har gjort, den gravida kvinnan kan inte dricka alkohol, inte röka … Men det viktigaste är att vi inte bara kan tänka på oss själva längre, vilket kan vara skrämmande i en värld som hyllar självförverkligandet. Vi måste kliva in i vetskapen om att i hela resten av vårt liv kommer vi att vara i en helt annan position än den vi är nu, nämligen den som förälder.
Att vara på väg att bli förälder innebär därför av nödvändighet
ett visst mått av oro och stress. Och det är bra, menar Pia Risholm Mothander.
– Jag tror, som Daniel Stern (inflytelserik utvecklingspsykolog och spädbarnsforskare, redaktionens kommentar), att vi reorganiserar vår psykologiska struktur när vi blir föräldrar – att vi alltså ändrar vår personlighet och vårt sätt att tänka och förhålla oss till oss själva och omvärlden. Och jag tror att man måste ha en förhöjd stressnivå för att den här reorganisationen ska ske.
– Man kanske måste undra: "Kommer jag att bli en bra förälder? Kommer jag att klara av det? Tänk om mitt barn blir ett monster? Tänk om det inte är friskt, eller tänk om det har ett annat kön än jag önskar? Kan jag ta emot det hur det än är?". Vi kan behöva känna sådan oro för att förändras till föräldrar.
En graviditet är en påfrestning, både för den som bär barnet och eventuell partner
Men om man, när oron, ångesten eller de deppiga tankarna smyger sig på, undrar vad som händer med en, om man håller på att bli tokig?
– Ja, det kan man ju aldrig veta säkert. Men man kan veta att alla som väntar barn är en del av ett väldigt stort släkte, nämligen alla blivande föräldrar som i alla tider har varit oroliga och undrat vilket slags föräldrar de kommer att bli och vilket slags barn de kommer att få och hur de ska klara av det.
Samtidigt: en graviditet är en påfrestning, både för den som bär barnet och eventuell partner. För vissa av oss, som tidigare har varit allvarligt deprimerade eller behövt psykiatrins hjälp av annan anledning, kan graviditeten trigga igång även sådan psykisk skörhet.
– Det behöver inte bli så, säger Pia Risholm Mothander. Men om man börjar känna sig rädd är det viktigt att berätta om sin tidigare ohälsa för barnmorskan så att man kan få lite extra stöd.
Ta oroskänslor under graviditeten på allvar
Med oron kommer ofta relationsfunderingar, säger David Narrowe, psykolog på mödrahälsovårdsenheten i Stockholms läns landsting.
– Det gäller inte minst relationen till ens egna föräldrar – den står ju ofta modell för ens föräldraskap och de flesta av oss har något slags issue med våra föräldrar. Det är helt normalt och det kan aktiveras när man väntar barn – särskilt om relationen till ens föräldrar utgör en bristfällig modell för föräldraskap.
Känslor ska tas på allvar, säger David Narrowe.
– Man ska vara uppmärksam på om man hamnar för länge i ytterligheterna. Om man har alltför negativa känslor om sig själv och barnet är det en varningsklocka, och alltför positiva känslor kan vara orealistiska.
David Narrowe tycker att det är bra att sträva efter vad han kallar "gråzonen"; ett läge där alla känslor är okej, där inget behöver vara antingen svart eller vitt.
– I det läget kan vi reflektera och nyansera oss själva, och vi kan känna och tänka oss fram till olika möjliga alternativ, säger han.
Ibland är det svårt att känna och tänka kring sitt mående på egen hand. Ofta underlättar det att prata med någon man litar på eller att söka professionell hjälp (se faktaruta intill).
– Och en åtgärd som kan hjälpa mot tanken att känsloläget kommer att vara för alltid är att lägga till ett "just nu" i slutet av meningen: "Jag känner mig ledsen just nu", säger David Narrowe.
Men trots alla eventuella svåra vänta-barn-känslor – eller egentligen tack vare dem – har graviditeten en enorm potential att få oss att växa till föräldrar, menar även David Narrowe.
– Oro är biologiskt sett en adrenalinhöjare. Vi kan alltså få mer skärpa i det vi står inför tack vare oron. Därför är det synd om man känner att man helst vill gå igenom graviditeten utan vissa känslor. Man behöver bekanta sig med sina känslor, lära sig känna igen dem och förhålla sig till dem. Och det är dessutom jättebra för barnet. Föräldrarnas känslomedvetenhet signalerar till barnet att alla känslor är okej – och det är viktigt.
Ann Josefsson, överläkare och professor vid Linköpings universitet, har forskat om depression under graviditet.
– Jag tror att det är väldigt vanligt att man är lite rädd inför det okända när man väntar barn, framför allt som förstagångsförälder. Man kan ha en oro för det kommande föräldraskapet. Man kan fundera på vilket barn man kommer att få och om man kommer att klara av ansvaret och de krav som följer. Kanske oroar man sig för förlossningen – jag tror att vi inom vården ibland misstolkar en ganska normal oro som förlossningsrädsla, säger hon.
Graviddepp kan kännas skrämmande
Mellan 10 och 15 procent av gravida drabbas av egentlig depression, den vanligaste formen av depression, enligt Ann Josefsson. Risken för depressiva symtom ökar om man har varit deprimerad tidigare, men för omkring en tredjedel av dem som drabbas under graviditeten är det första gången sådana symtom uppstår.
– För dem som drabbas av depressiva symtom för första gången i livet kan det kännas skrämmande och konstigt att inte känna igen sig själv. Det är viktigt att man pratar med sin barnmorska om man mår psykiskt dåligt – dels för att det finns hjälp att få och dels för att en obehandlad depression riskerar att fortsätta även efter förlossningen. 
6 tecken som kan tyda på depression
Det finns ingen tydlig gräns mellan nedstämdhet och depression, men om man varje dag under mer än två veckor känner sig nedstämd och orkeslös och inte längre har lust att göra sådant man brukar tycka om att göra kan det vara en depression.
Depression kan, förutom nedstämdhet, ge symtom som:
1. Mer oro och ångest än vanligt.
2. Koncentrationssvårigheter.
3. Sömnproblem och en känsla av
trötthet och energilöshet som inte kan vilas bort.
4. Aptitlöshet eller tröstätning.
5. En känsla av hopplöshet och
meningslöshet.
6. Obefogade eller överdrivna skuldkänslor.
Depression kan behandlas. Om man misstänker att man kan ha en depression bör man kontakta vården.
Källa: 1177.se
Vad ska man göra om man mår dåligt under graviditeten?
• Ta ditt mående på allvar. Fundera på om du upplever att du är förändrad på ett sätt du inte känner igen. Tänker du till exempel negativa tankar om dig själv eller det kommande barnet? Du kan också fråga dig själv hur du är rustad att klara av graviditeten och föräldraskapet och lyssna noga på dina svar. Om varje svar blir ”Jag är värdelös, jag kan inte” behöver du stöttning.
• Berätta hur du känner för eventuell partner och/eller någon annan du är nära.
• Berätta gärna också för din barnmorska. Vid behov kan barnmorskan och/eller vårdcentralen förmedla kontakt med psykolog eller kurator.
Källa: David Narrowe, psykolog
