”Tänk om det blir missfall …”

Oron för missfall kommer ofta på köpet när man väntar barn – och oron kan fylla en funktion. Barnmorskor, psykolog, forskare och läkare berättar.

Risken för missfall är ofta en av de allra största oroskällorna när man väntar barn.

Det är inte så konstigt. Att vänta barn, och särskilt att vänta sitt första barn, är för många att befinna sig i ett djupt förändrande tillstånd. Graviditeten gör oss mer sårbara och sköra. Den kan öppna upp för känslor av såväl förväntan och glädje som rädsla och skräck – och i det känslopaketet ingår ofta oron, en oro som kan kanaliseras i oro för missfall.

Oro för missfall normalt

– Jag skulle säga att oron, både för missfall och andra komplikationer, är ett normaltillstånd för många gravida, men om man är orolig eller inte beror också på i hur hög grad graviditeten är önskad, säger Karin Gottvall, barnmorska och sakkunnig på Socialstyrelsen.

Oron för missfall är inte tagen ur luften. Missfall är vanligt. Exakt hur vanligt vet man inte (mer om det här), men det sägs ibland att mellan 15 och 45 procent av alla graviditeter slutar med missfall.

– De flesta missfall sker väldigt tidigt, säger Kristina Müller, chefbarnmorska vid BB Stockholm Family City. Många sker så tidigt att kvinnan inte ens vet att hon är gravid och därmed inte uppfattar att hon har ett missfall. Hon kanske bara ser det som en något sen och kanske extra kraftig mens.

Oron för missfall rymmer mycket

I och med graviditetsbeskedet börjar många göra sig bilder av framtiden, berättar Emma Råsmark Röpke, gynekolog vid Skånes universitetssjukhus i Lund, som forskar om upprepade missfall.

– Man kanske funderar på barnets namn, på barnets kön, på vilken barnvagn man ska köpa, på hur parförhållandet och ens karriär kommer att förändras …

Därmed är oron för missfall inte bara en oro för att ett embryo eller ett foster ska försvinna, menar hon. Den rymmer så mycket mer.

I början av graviditeten kan det vara svårt att ta till sig att man väntar barn.

– Men när man väl börjar acceptera graviditeten kan oron för att mista den öka, säger Emma Råsmark Röpke.

Enligt barnmorskan Kristina Müllers erfarenhet kan det ibland vara tvärtom, att det är just svårigheten med att ta till sig graviditeten som skapar oron.

– En del säger: ”Testet har visat att vi väntar barn, men vi vet inte att vi gör det, det är så abstrakt! Hur ska vi kunna veta att det fortfarande är ett barn där inne?”. Då brukar jag säga till kvinnan: ”Du har ju inte mens längre? Det kanske spänner i dina bröst ibland? Du kanske är väldigt trött och kanske mår du illa, eller har mått illa?” Men många vågar inte lita på graviditetssymtomen utan en visuell bekräftelse. De vill se fostret i magen på en skärm.

Blödning behöver inte betyda missfall

Oron kan också väckas av att man som gravid upplever att det händer något i kroppen som man inte känner igen, berättar Lotta Hasselberg, barnmorska vid Ultragyn i Stockholm.

– Man kanske känner något som påminner om mensvärk, eller att det drar till i livmodern – eller man kanske har en liten blödning. Man kan också bli orolig för att man plötsligt får mer flytningar, eller för att någon på jobbet har sagt ”Oj, äter du det DÄR!? Det kan du inte göra, då ökar risken för missfall!”

Inte i något av exemplen ovan finns det, normalt sett, någon anledning till oro. Till exempel är det vanligt med småblödningar under graviditeten, det behöver inte alls innebära någon fara (mer om det här och här). Men vad bryr sig känslorna om det när man är mitt i sitt livs kanske mest omvälvande resa?

LÄS OCKSÅ: 14 frågor och svar om missfall

Risken för missfall ökar med åldern

Till den barnmorskemottagning där Kristina Müller arbetar kommer många kvinnor som är 30 eller 40 plus.

– De är väldigt pålästa. De vill ha kontroll över allt och de vet att med den ökade åldern kommer en ökad risk för missfall.

Den vetskapen förstärker oron, tror hon.

Malin Bergström, psykolog och docent vid Karolinska institutet och Stockholms universitet, tänker i samma banor.

– Vi vet att det faktum att vi är äldre när vi får barn medför risker och vi har kanske kompisar som har fått missfall eller som inte har kunnat bli gravida så enkelt som de trodde. Vi är vana att kunna styra våra liv, men när det kommer till barnafödande kan vi inte det. Barnafödande är något väldigt ointellektuellt. Det är som ett ”Välkommen in i en dimension av ditt liv som du inte kan styra alls”, säger hon.

”Ultraljud är en färskvara”

Den tekniska utvecklingen, som har gjort det möjligt att ta reda på allt mer om fostret, spär på oron ytterligare, tror barnmorskan Lotta Hasselberg.

– En del vill göra ultraljud hela tiden för att se om fostret är kvar och utvecklas som det ska, berättar hon.

Kollegan Kristina Müller delar hennes erfarenhet.

– Men en ultraljudsundersökning är en färskvara. Den visar hur det är här och nu, men den säger egentligen ingenting om hur det kommer att vara sedan – och man ska veta att det bara är befogat att göra ultraljudsundersökningar om det är medicinskt motiverat.

Oron kan ta över

I bästa fall kan oron, åtminstone vissa timmar, dagar eller veckor, finnas där jämsides med glädje, förhoppningar och pirrande förväntning, utan att ställa till med några större problem. Ibland stör den mer.

Alla hanterar oron på olika sätt.

– En del har en strategi att förtränga graviditeten. De kan tänka ”Det här kommer ändå gå åt pipsvängen”. Och visst, om det får dig att ta dig igenom de första veckorna – då är det bra, säger barnmorskan Lotta Hasselberg.

Men ibland blir oron så stark att den tar över helt.

– Kvinnan kanske inte kan tänka på något annat. En del kan till och med vara på gränsen till att vilja avbryta sin graviditet för att de inte kan hantera risken att få ett missfall, berättar hon.

Att prata om sin oro är ofta bra. Det kan räcka bra att prata med sin partner (om man har någon) eller med vänner och familj. Man kan också prata med sin barnmorska eller med en psykolog eller kurator som är knuten till barnmorskemottagningen eller en kvinnoklinik.

– Oron för missfall är vanligare än många tror, säger läkaren Emma Råsmark Röpke. Om man vågar öppna upp och berätta om sina känslor upptäcker man säkert att flera i ens umgängeskrets har känt likadant.

LÄS OCKSÅ: Järnbrist, blodbrist och graviditet

Oron för missfall behövs

Oron att mista en graviditet kan vara sund, anser Emma Råsmark Röpke.

– Oro är ju en del av den mentala förberedelsen inför att bli förälder. Vi ska skydda våra barn, och för att vi ska klara det jobbet måste det ingå en viss form av oro. När vårt 2-åriga barn springer på trottoaren måste vi ha oroliga tankar i bakhuvudet om att han eller hon kan springa ut framför en bil, annars kanske vi inte kan skydda barnet om en sådan fara skulle dyka upp – och den här orosinstinkten vaknar till liv i och med att vi är oroliga för att något ska skada graviditeten, säger hon.

Psykologen Malin Bergström instämmer.

– Det är så det fungerar. Och oron för missfall behövs också för att vi ska ta ansvar för graviditeten och leva på ett sätt som är bra för den – att vi till exempel inte röker och inte dricker alkohol.

Oron kan också vara ett sätt att förbereda sig på att allt kanske inte kommer att bli som man har tänkt sig, säger barnmorskan Kristina Müller.

– Den kan vara ett sätt att rusta sig för en eventuell svårighet – ett sätt att ge sig själv stöd och hjälp.

Missfall fortfarande tabubelagt

Det pratas för lite om missfall, tycker läkaren Emma Råsmark Röpke.

– Missfall verkar fortfarande vara något tabubelagt och lite skämmigt. För en del känns det nog som ett misslyckande att få missfall och det är nog sällan man berättar om det på Facebook.

Det är inte svårt att förstå att det är så, menar hon. Ett missfall är ofta en djupt personlig upplevelse.

– Jag tror att det är därför som många inte vill berätta om sin graviditet tidigt, men jag tycker det är synd att man inte vågar dela glädjen över graviditeten på grund av rädslan för att det inte ska gå vägen. Om man får missfall är det ju en stor tröst att kunna prata om det.

Barnmorskan Lotta Hasselberg håller med. Hon upplever att det är lite skambelagt att inte klara av att behålla sitt foster.

– Kanske bidrar det till att många inte vill berätta att de väntar barn förrän efter vecka 12, när graviditeten är mer säker. Men jag brukar säga: ”Varför inte berätta tidigare? Varför inte berätta redan nu? I så fall kan du få mycket stöd och förståelse från omgivningen om det inte går bra.”

Kristina Müller önskar alla oroliga gravidsjälar ett större mått av acceptans.

– Jag önskar att man, om man har gjort ett positivt graviditetstest, kan acceptera det och känna att ”Så här är det nu: Jag – eller vi – väntar barn. Då är det normalt att vara lite orolig”, säger hon.

Här hittar du flera artiklar om:


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren