Sätta igång förlossningen – ibland behöver man lite extra hjälp för att komma igång. Barnmorskan Gudrun Abascal förklarar hur en igångsättning funkar. Hur man får fart på värkarna och vad det finns för olika val.

D

et är inte alltid en förlossning startar av sig själv, och ibland kan det även finnas anledning att sätta igång förlossningen före beräknat datum. Då behöver kroppen hjälp för att värkarbetet ska komma igång.

– Det finns många anledningar till att man väljer att sätta igång en förlossning. Man brukar skilja på igångsättning av medi­cinska och av känslomässiga skäl, säger Gudrun Abascal, som är barnmorska och författare till böckerna Att föda och Att möta förlossningssmärtan, där hon bland annat skriver om igångsättning (som på fackspråk heter induktion). De två böckerna har nyligen omarbetats och uppdaterats och blivit en bok som heter Att föda.

Flera anledningar till igångsättning/induktion

Känslomässiga skäl till en igångsättning kan vara besvärlig foglossning, en tidigare traumatisk förlossning, att man bär på ett stort barn, har en stark förlossningsrädsla, eller att man tidigare har fött ett dött barn.

– Om ångest och rädsla inför förlossningen är det enda kvinnan går och tänker på kan det underlätta för henne att ha ett datum då hon vet att förlossningen ska sättas igång, säger Gudrun Abascal.

Medicinska anledningar till att man startar en förlossning kan vara havandeskapsförgiftning, att barnet inte växer som det ska eller att man har gått över tiden.

– Det ser lite olika ut i landet för hur länge kvinnan får gå över tiden innan ­förlossningen sätts igång. Men ofta är det 14 dagar efter beräknat förlossnings­datum, säger Gudrun Abascal.

Hur länge man väntar med att sätta igång efter det att vattnet har gått skiljer sig också över landet.

Ytterligare medicinska anledningar till igångsättning kan vara om den blivande mamman har diabetes eller är en äldre förstföderska som har blivit gravid genom IVF, liksom om man väntar tvillingar.

Olika metoder för igångsättning

Det finns olika metoder för att starta en förlossning.

– Vilken metod som används beror helt på hur mogen livmoderhalsen är, säger Gudrun Abascal.

Mognadsgraden bedöms utifrån ett poängsystem kallat Bishops score, som är en skala mellan noll och tio. Höga poäng innebär en mer mogen livmoderhals (och har inget att göra med hur många ­centimeter man eventuellt är öppen).

Gudrun Abascals erfarenhet är att ju mer omogen livmoderhalsen är när man sätter igång en förlossning, desto större är risken för komplikationer.

Inte lika positiv upplevelse efter

När en förlossning sätts igång är risken alltid något större för att det slutar med kejsarsnitt eller sugklocka, särskilt om det är första barnet. Att man ändå väljer att starta en förlossning beror på att man har bedömt det som en större risk att låta graviditeten fortsätta.

– Man vet också att kvinnor som blir igångsatta inte har en lika positiv bild av förlossningen som kvinnor vars ­förlossning startar av sig själv. Igångsatta kvinnor upplever också smärta i högre grad, säger Gudrun Abascal.

Man vet inte riktigt vad det beror på.

– Jag tror att det finns en känslomässig bakgrund, att det innebär en annan ­anspänning att bli igångsatt. Dessutom kan det vara så att kroppen rent fysiskt inte riktigt är med på noterna.

Att en förlossning sätts igång innebär inte att den går fortare än en förlossning som startar naturligt.

– Min erfarenhet är att det snarare är tvärtom, säger Gudrun Abascal. Allt är beroende av hur mogen livmoderhalsen är.

Hon tycker att man ska räkna med att det kan ta  två dygn, och kanske ytterligare något längre om man är förstföderska, innan den aktiva delen av förlossningsarbetet börjar.

Jobbigt att gå över tiden

– Det kan bli jobbigt om man har ­förväntningen att en igångsättning ska leda till att barnet föds med en gång. Det är bra om man har strategier för hur man ska ­hantera att det kan dra ut på tiden, säger hon.

Gudrun Abascal tycker att A och O är att kvinnan och hennes partner förstår ­anledningen till att man väljer att sätta igång förlossningen.

– Grunden till att det ska gå bra är att kvinnan, men också hennes partner, får bra information och känner delaktighet i vad som händer, säger hon.

Och det är viktigt även i en omvänd situation – när man väntar med att sätta igång en förlossning. Att gå över tiden kan kännas tungt, både fysiskt och ­emotionellt.

– Då är det bättre att jag som barn­-mors­ka kan ge stöd och strategier för att stå ut lite till, istället för att sätta igång förlossningen när livmoderhalsen inte är mogen för det, säger Gudrun Abascal.

Igångsättning – så vanligt är det

Cirka 16,5 procent (år 2016) av alla förlossningar i Sverige startar genom igångsättning. ­I många europeiska länder är det ­betydligt vanligare.

Källa: Att föda av Gudrun Abascal

5 sätt att starta förlossningen

Det finns flera sätt att starta en förlossning om det är läge för igångsättning. Inte sällan blir det en kombination av metoder. Här är några vanliga metoder:

”Utmognadshormon”

Metoden innebär att man får hormontabletter eller ett vaginalinlägg med olika hormoner. Vanligast är att man använder en prostaglandinliknande substans, Cytotek, som gör att livmoderhalsen mjuknar, tunnar ut sig och vidgar sig, men ibland gör det också att värkarna startar. Metoden används om livmoderhalsen är omogen.

Ballongmetoden

En slang, kateter, förs in genom livmoderhalsen och upp i livmodern. Längst upp på katetern finns en ballong som fylls med koksaltlösning. Den fyllda ballongen trycker mot livmodermunnen och får då igång ­kroppens förlossningshormoner. När värkarna börjar öppnar sig livmoder­munnen, katetern ramlar ut och man tar hål på fosterhinnorna för ett effektivare värkarbete.

Ta hål på fosterhinnorna

Syftet är att starta förlossningen eller att påskynda förloppet. Livmoderhalsen ska vara något så när mogen och livmodermunnen ska ha börjat öppna sig. När man tar hål på fosterhinnorna går vattnet och bebisens huvud trycker direkt mot vävnaderna i livmoderhalsen när fosterhinnorna inte längre fungerar som ”stötdämpare”. När bebisens kropp kommer i direkt kontakt med livmoderns insida påverkar det sannolikt att kroppens eget oxytocin och andra hormoner frisätts. Värkarbetet blir intensivare och smärtsammare.

Värkstimulerande hormondropp

Ett värkstimulerande hormondropp, oxytocin, ges via en nål i armen. Man kan reagera olika på hormonet, och det kan vara svårt att få till rätt dosering. För vissa sätter värkarna igång direkt, för andra händer inget. Droppet ges om livmoderhalsen är mogen.

Hinnsvepning

Barnmorskan lossar, med sina fingrar, hinnsäcken som barnet ligger i från livmoderväggens nedre del. Kan göra att förlossningshormonerna kommer igång. Det finns studier som visar att hinnsvepning 1–2 gånger i veckan från vecka 38 minskar risken att gå över tiden, och att kvinnan i snitt föder tre dagar tidigare.

Fotnot: Idag pågår en landsomfattande studie om man ska flytta igångsättning/induktion på grund av överburenhet till graviditetsvecka 41 i stället för som nu 42.

Här hittar du fler artiklar om:


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Igångsättning – så funkar det
NÄSTA Viktig info för gravida: Plastmattor avger farliga ftalater