Vad händer under förlossningen? Hur känns värkar? Vad händer under öppningsskedet, utdrivningsskedet och efterbördsskedet – och hur lång tid tar det att föda barn? Barnmorskan Gudrun Abascal guidar.

Innehåll:

  1. Öppningsskedet – latensfasen
  2. Öppningsskedet – den aktiva fasen
  3. Utdrivningsskedet
  4. Efterbördsskedet

Barnmorskan Gudrun Abascal berättar vad som händer under förlossningens tre skeden: öppningsskedet, utdrivningsskedet och efterbördsskedet:

Gudrun Abascal, barnmorska.

Gudrun Abascal, barnmorska

ÖPPNINGSSKEDET

Förlossningens öppningsskede delas in i två faser: latensfasen och den aktiva fasen.

Läs också: Vad är det som gör att barnet vill komma ut?

Latensfasen

Under latensfasen har värkarbetet startat.

Vad händer med kvinnans kropp under latensfasen?
Värkarna gör att livmoderhalsen successivt kortas av, blir helt utplånad och ett med livmodermunnen, den öppning som barnets så småningom ska komma ut genom. Under latensfasen öppnas livmodermunnen 3–4 centimeter.

Vad händer med barnet under latensfasen? 
Barnet ställer in sig, oftast med huvudet, i bäckeningången. Hakan böjs mot bröstet så att huvudets omfång blir så litet som möjligt.

Hur lång tid tar latensfasen? 
Latensfasen pågår normalt i mellan 16 och 20 timmar – men en del kvinnor märker inte av den.

Hur känns latensfasen? 
Värkarna är sällan särskilt smärtsamma, långvariga, täta eller intensiva. De kan påminna om menssmärtor och brukar kännas mest i ryggen och i ljumskarna. Ofta är det 5–20 minuter mellan dem. Många kvinnor får känslan av att stå inför något oerhört. De kan få behov av att sluta sig inom sig själva. Många vill ha partnern eller någon annan de litar på i närheten.

Bra att veta om latensfasen: Att redan nu börja klocka värkarna och föra statistik kan vara stressande. Det bästa är att försöka vila mellan värkarna. För att förlossningen inte ska upplevas som alltför lång kanske man till och med kan försöka ignorera smärtan och fokusera på något som man mår bra av. Om man undrar något kan man ringa förlossningsavdelningen och prata med en barnmorska.

Läs också: Hur vet man att det är förvärkar?

Den aktiva fasen

Den aktiva fasen (eller ”det etablerade förlossningsarbetet”) har inletts när två av följande saker har skett:

  • Att vattnet har gått spontant
  • Att kvinnan har smärtsamma värkar
  • Att livmoderhalsen är utplånad och öppen 1 centimeter, eller inte utplånad men öppen 4 centimeter

För att kvinnan ska anses vara i den aktiva fasen bör livmoderhalsen bli tunnare och/eller livmodermunnen öppna sig, och/eller fostret tränga ner i bäckeningången, och/eller värkarna bli tätare och starkare under de närmaste tre timmarna.

Vad händer med kvinnans kropp under den aktiva fasen?
Värkarna blir längre, mer intensiva och smärtsamma samt kommer tätare. Det hjälper livmodern att öppna sig från 3–4 centimeter till 10 cm och bli fullvidgad, det vill säga ha öppnat sig helt.

Vad händer med barnet under den aktiva fasen?
Barnets huvud passerar ner genom bäckeningången, förbi spinaeknölarna (två utskott på bäckenet) och ner mot bäckenbotten samtidigt som det roterar ett kvarts varv. När det har trängt ner mot bäckenbotten är livmodermunnen fullt vidgad.

Hur lång tid tar den aktiva fasen?
För förstföderskor kan den aktiva fasen pågå i omkring 12-18 timmar, för omföderskor går det i regel betydligt snabbare. Man brukar säga att livmodermunnen öppnar sig mellan 0,5 och 3 centimeter i timmen.

Hur känns den aktiva fasen?
Om man generaliserar brukar värkarna börja svagt, sedan tillta och så småningom nå en topp för att därefter avta och försvinna. Hur det upplevs är individuellt, men när livmodermunnen är öppen 4–5 centimeter är det få som inte känner smärta. Smärtan ökar i takt med att värkarbetet blir mer intensivt och brukar vara som starkast när livmodermunnen är öppen 8–10 centimeter. De flesta får andhämtningspauser mellan värkarna. Psykiskt kan kvinnan i den här fasen känna sig mer utlämnad, känslig och mottaglig för omgivningens reaktioner.

Bra att veta om den aktiva fasen:
Nu åker många in till sjukhuset. Man brukar säga att förlossningsarbetet underlättas om kvinnan rör på sig i upprätt position. Hon kan till exempel gå, rulla med höfterna, och kanske variera mellan att stå, sitta på huk, sitta på knä – och vila korta stunder. Det viktiga är att göra det som känns bra i stunden.

Det är bra att kissa ofta, eftersom en fylld urinblåsa gör det svårare för barnet att träng ner i förlossningskanalen. Det är också bra att kvinnan får i sig vätska och näring för att orka.

Stöd och uppmuntran är ofta mycket viktigt. För en del kan det vara betydelsefullt att få påminnelser om att smärtan inte är farlig och att allt är normalt. Barnmorskan kan hjälpa till med smärtlindring. Det är bra att redan i förväg ha tagit reda på något om de olika metoderna.

Läs också: Smärtlindring – fördelar och nackdelar

Värkarna kan avta i styrka

Under övergången mellan öppningsskedet och utdrivningsskedet kan värkarna under en period avta i styrka, täthet och längd. Många kvinnor upplever det som besvärligt. Man kanske tycker att det inte händer något, tappar modet, vill ge upp, gå hem …

För förstföderskor kan denna fas pågå ett par timmar, för omföderskor brukar den vara kortare. Ibland underlättar det om man kan se det som kroppens sätt att stanna upp och ta några djupa andetag innan den tar itu med nästa stora uppgift: Att föda fram barnet.


UTDRIVNINGSSKEDET

Det är under utdrivningsskedet som barnet föds. Förlossningen når nu sin kulmen.

Utdrivningsskedet delas in i en nedträngningsfas (den ”passiva fasen”) och en krystfas (den ”aktiva fasen”). Nedträngningsfasen pågår från det att livmodermunnen är fullt vidgad till dess att barnets huvud står mot bäckenbotten. Därefter tar krystfasen vid, när barnets huvud skymtar i slidmynningen.

Vad händer med kvinnans kropp i utdrivningsskedet?
Mot slutet av nedträngningsfasen kan kvinnan ibland småkrysta ”passivt”, liksom hjälpa till genom att reflexmässigt ge efter för trycket. Under den aktiva fasen blir det större kraft i krystningarna. Mellan krystvärkarna får kvinnan oftast andhämtningspauser, och vävnaderna tänjs hela tiden ut så att barnet ska kunna födas fram.

Vad händer med barnet i utdrivningsskedet?
Barnets huvud ställer sig mot kvinnans bäckenbotten. Kvinnans krystningar tvingar barnets nacke att rotera under blygdbenet, och huvudet böjs bakåt. Så småningom föds lite av barnets huvud fram. När kvinnan vilar mellan krystvärkarna åker barnets huvud tillbaka något, vid nästa krystvärk kommer det ut ännu en bit. Detta brukar vara det mest ansträngande skedet för barnet.

Hur lång tid tar utdrivningsskedet?
För förstföderskor kan själva nedträngningsfasen ta 2–3 timmar. Den aktiva fasen (krystfasen) kan ta 1 timme från det att barnets huvud står mot bäckenbotten tills det är fött. För omföderskor går det ofta snabbare.

Hur känns utdrivningsskedet?
Värkarnas karaktär brukar förändras påtagligt. Många tycker att det blir lättare nu, andra att det blir svårare. Kvinnan kan känna en kraftig trycksmärta över ändtarm, klitoris, urinrör och mellangård, något som ibland beskrivs som ”ring of fire”.

En del kvinnor får en känsla av att det som sker är ett omöjligt uppdrag, som att föda fram en fotboll. Andra liknar det vid att vara bajsnödig och känner ingen egentlig smärta, snarare ett slags kraft. Kraften skapar rädsla hos en del, befrielse hos andra. Det är inte ovanligt att kvinnor upplever den som en urkraft, men en del känner att de knappt orkar längre. Under den aktiva fasen kan det kännas omöjligt att låta bli att krysta. Det är som om kroppen tvingar fram krystningarna. Många kvinnor vill vara ifred. De kanske inte vill bli störda, men behöver ofta mycket stöd.

Bra att veta om utdrivningsskedet:
Många kvinnor vill vara i upprätt position, till exempel sitta på huk, på knä eller luta sig över förlossningssängens uppfällda huvudända. Andra föredrar att ligga ner, på sidan eller på rygg. Är man i upprätt position kan utdrivningsskedet bli mer kraftfullt, och barnmorskan kan be kvinnan att skydda vävnaderna genom att inte krysta okontrollerat. Det bästa är ofta om kvinnan krystar i sin egen takt, då kan vävnaderna tänjas ut i en långsam takt och risken för onödigt stora bristningar minskar.

För att kvinnan ska orka är det bra om hon kan slappna av och vila i pauserna mellan krystvärkarna. Om kvinnan är så bedövad att hon inte känner vad som händer i kroppen behöver i regel barnmorskan hjälpa till med att styra krystningen. Barnmorskan hjälper också till med olika handgrepp för att undvika bristningar. Det underlättar om barnmorskan och den födande kvinnan har en tydlig kommunikation

Läs också: Hur ont gör det att föda barn?

Barnet kommer!

När barnets huvud är framfött kommer ofta en värkpaus. Så kommer nästa värk, och det kan vara tillräckligt: barnets huvud roterar ett kvarts varv så att axlarna kan komma ut – och barnet är fött!

För kvinnan brukar det vara en enorm lättnad: ”Jag klarade det!” Ofta behöver hon pusta ut och samla sig innan hon kan möta sitt barn. För en del krävs det bara några sekunder, andra behöver längre tid.


EFTERBÖRDSSKEDET

Barnet är fött – men än är förlossningen inte över, moderkakan ska komma ut också.

Barnet är fött. Det ligger kanske där på sin mammas mage, men förlossningen är inte över än. Moderkakan måste ut. Om någon del av den blir kvar i livmodern kan kvinnan drabbas av infektioner.

Vad händer med kvinnans kropp i efterbördsskedet?
Kvinnan brukar få en så kallad avlossningsblödning och eftervärkar som gör att moderkakan lossnar. Ibland lägger barnmorskan en hand på livmodern och leder ut moderkakan genom att försiktigt fatta tag om navelsträngen och dra, samtidigt som kvinnan krystar. Vanligtvis ges en injektion med hormonet oxytocin för att moderkakan ska lossna lättare och för att kvinnan ska blöda mindre. En blödning upp till 1000 ml anses som normal vid en förlossning.

Barnmorskan undersöker också om bristningar har uppstått i kvinnans underliv (de små blygdläpparna, slidan, mellangården och ändtarmen). Det kan vara smärtsamt. Kvinnan erbjuds därför bedövning före undersökningen eftersom det är viktigt att hitta de bristningar som har uppstått.

Vid omkring 80 procent av förlossningarna uppstår en bristning. Det är vanligare bland förstföderskor än bland omföderskor. Alla får bedövning innan barnmorskan syr bristningen, så det ska inte vara smärtsamt.

Hur lång tid tar efterbördsskedet?
Allt mellan några minuter och upp till en halvtimme, eller en timme.

Hur känns efterbördsskedet?
Efterbördsskedet kan göra ont – inte lika ont som att föda fram barnet, men när barnet just är framfött är många kvinnor mycket känsliga för beröring och vill helst vara ifred.

Förlossningen anses vara avslutad två timmar efter att moderkakan har kommit ut.

Här hittar du fler artiklar om:

Gudrun Abascal är barnmorska och författare till boken Att föda