Förlossning: utdrivningsskedet
Vad händer i förlossningens utdrivningsskede? Hur känns utdrivningsskedet, och hur lång tid tar det? Läs vår guide.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar
Förlossningen delas in i tre skeden: öppningsskedet, utdrivningsskedet och efterbördsskedet. Det här är vad som händer i utdrivningsskedet:
UTDRIVNINGSSKEDET
Utdrivningsskedet delas in i en nedträngningsfas (den "passiva fasen") och en krystfas (den "aktiva fasen"). Nedträngningsfasen pågår från det att livmodermunnen är fullt vidgad till dess att barnets huvud står mot bäckenbotten. Därefter tar krystfasen vid, när barnets huvud skymtar i slidmynningen.
Kvinnans kropp: Mot slutet av nedträngningsfasen kan kvinnan ibland småkrysta "passivt", liksom hjälpa till genom att reflexmässigt ge efter för trycket. Under den aktiva fasen blir det större kraft i krystningarna. Mellan krystvärkarna får kvinnan oftast andhämtningspauser, och vävnaderna tänjs hela tiden ut så att barnet ska kunna födas fram.
Barnet: Barnets huvud ställer sig mot kvinnans bäckenbotten. Kvinnans krystningar tvingar barnets nacke att rotera under blygdbenet, och huvudet böjs bakåt. Så småningom föds lite av barnets huvud fram. När kvinnan vilar mellan krystvärkarna åker barnets huvud tillbaka något, vid nästa krystvärk kommer det ut ännu en bit. Detta brukar vara det mest ansträngande skedet för barnet.
Tiden: För förstföderskor kan det ta 1 timme från det att barnets huvud står mot bäckenbotten tills det är fött. För omföderskor kan det gå snabbare.
Så känns det: Värkarnas karaktär brukar förändras påtagligt. Många tycker att det blir lättare nu, andra att det blir svårare. Kvinnan kan känna en kraftig trycksmärta över ändtarm, klitoris, urinrör och mellangård. En del får en känsla av att det som sker är ett omöjligt uppdrag, som att föda fram en fotboll. Andra liknar det vid att vara bajsnödig och känner ingen egentlig smärta, snarare ett slags kraft. Kraften skapar rädsla hos en del, befrielse hos andra. Det är inte ovanligt att kvinnor upplever den som en urkraft, men en del känner att de knappt orkar längre. Under den aktiva fasen kan det kännas omöjligt att låta bli att krysta. Det är som om kroppen tvingar fram krystningarna. Många kvinnor vill vara ifred. De kanske inte vill bli störda, men behöver ofta mycket stöd.
Bra att veta: Många kvinnor vill vara i upprätt position, till exempel sitta på huk, på knä eller luta sig över förlossningssängens uppfällda huvudända. Andra föredrar att ligga ner, på sidan eller på rygg. Är man i upprätt position kan utdrivningsskedet bli mer kraftfullt, och barnmorskan kan be kvinnan att skydda vävnaderna genom att inte krysta okontrollerat. Det bästa är ofta om kvinnan krystar i sin egen takt, då hinner vävnaderna tänjas ut och risken för onödigt stora bristningar minskar. Om kvinnan är så bedövad att hon inte känner vad som händer i kroppen kanske barnmorskan måste säga till när det är dags att krysta.
Barnet kommer!
När barnets huvud är framfött kommer ofta en värkpaus. Så kommer nästa värk, och det kan vara tillräckligt: barnets huvud roterar ett kvarts varv så att axlarna kan komma ut – och barnet är fött!
För kvinnan brukar det vara en enorm lättnad: "Jag klarade det!" Ofta behöver hon pusta ut och samla sig innan hon kan möta sitt barn. För en del krävs det bara några sekunder, andra behöver längre tid.
Källa: Gudrun Abascal, barnmorska
Texten är hämtad från Vi Föräldrars stora bok om barn och uppdaterades i februari 2018.
Läs om förlossningens öppningsskede och efterbördsskede:
