Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Gravid trots endometrios

Helvetisk mensvärk och svårt att bli gravid – det kan vara tecken på sjukdomen endometrios. Därför blev Sandra extra glad när hon blev med barn. Nu är nya hormonpreparat på gång.

Foto: Susanne LIndholm

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Sandra Grönberg har sedan tonåren lidit av kvinnosjukdomen endometrios. På lugn och trygg norrländska berättar hon sin historia, som trots motgånger omges av en klart lysande guldkant: Mot alla odds har hon och maken Erik fått dottern Saga – som snart ska få ett litet syskon …

Det skulle ta fyra år och sex IVF-försök innan de – på naturlig väg – blev gravida.

– Vi pratade tidigt i vår relation om att vi ville få barn tillsammas, vår längtan var stark, men resan dit har varit lång och kantad av misslyckanden, säger Erik.

Diagnos: Endometrios

Med sin berättelse vill de ge andra par hopp. 2003 fick Sandra diagnosen endometrios genom en titthålsundersökning. Besvär har hon haft sedan hon fick mens när hon var 13 år, och hon har ofta varit sängliggande några dagar varje månad. Med hjälp av ett läkarintyg har hon nyligen fått högriskskydd beviljat hos försäkringskassan så att hon kan vara sjuk utan karensdag.

– Det är skönt att läkarna börjar få upp ögonen och förståelsen för hur det är att leva med endometrios. Det är inte vanlig mensvärk jag har, det går inte att jämföra. Jag har kramper som skär i magen, nästan som födslovärkar, plus att jag i perioder haft problem med urinvägarna. Under ett års tid var jag tvungen att planera allt jag gjorde på grund av sveda, värk och ständiga trängningar, jag kunde inte ens åka till Ikea spontant.

Stor cysta upptäcktes

Sandra planerar sin tillvaro efter menscykeln. Och har fått tacka nej till fester och bröllop när hon haft så ont att hon legat i sängen och vridit sig av värk och smärtor. Vid en undersökning upptäcktes en stor cysta, och att äggstockar och äggledare vridit sig. Höger äggledare och äggstock var så skadade att de fick tas bort.

– Vi hamnade i IVF-träsket, beskriver Sandra.

– Där vi bor får man ett IVF-försök bekostat av landstinget, resten får man betala själv. Vi har nog lagt ut 60 000–70 000 kronor.

Med tiden avtog hoppet om att få biologiska barn tillsammans, och efter fyra års försök kändes det  helt omöjligt. De bestämde sig tillsammans för att gå vidare och försöka adoptera ett barn. Beslutet skänkte inre frid. Vecka för vecka blev det ett beslut som de båda kände sig tillfreds med. Ingen av dem funderade över varför det blev alltmer av ­Sandra att tycka om …

– Jag tänkte att jag borde träna mer, att jag var lite trött, att magen hade blivit lite rundare och att det var svårt att sova på den. Men jag hade rätt mycket blödningar, och tänkte därför inte att jag var gravid. I efterhand har jag hört att blödningar under graviditeten är vanligt när man har endometrios, säger Sandra.

Erik tänkte att de kanske ätit för mycket gott och grillat under sommaren. Eller att det var Sandras mediciner som gjorde att hon samlade på sig lite vätska.

Tid för ultraljud

Eftersom Sandra ändå tyckte att det var lite märkligt att hon inte fick i gång mensen ordentligt igen efter skrapningen, kontaktade hon sin läkare som skrev ut läkemedel men som samtidigt gav stränga order om att Sandra absolut behövde göra ett graviditetstest innan hon påbörjade behandlingen för att få igång mensen igen.

– Vi har lagt ut så mycket pengar på graviditetstester genom åren, och jag tänkte att det väl knappast var nödvändigt men gjorde testet ändå. Vi trodde inte det var sant när det visade positivt. Vi tittade än en gång på plusset på stickan för att försäkra oss. Vi ringde till sjukhuset och fick en tid för ultraljud. Då kunde vi se att det låg en krabat i magen som simmade omkring. Läkaren började grina, och vi också. Det blev ett gråtkalas.

När det varit en sådan lång resa mot att få barn blir det speciellt för alla som varit inblandade, konstaterar Sandra och Erik. Han berättar att de faktiskt blev gravida vid det femte IVF-försöket, men att de miste dem. Det var tvillingar, i vecka 11.

– Efter det fick Sandra skrapas men blev så dålig att vi fick åka in till akuten igen.

Det visade sig vara en livmoderinflammation som följd av skrapningen. Sandra fick en dunderkur med antibiotika.

Hormoner gjorde underverk

Själv tror Sandra att skrapningen vid inflammationen och antibiotikakuren efteråt gjorde underverk, liksom att de hormontillskott hon fick under IVF-behandlingarna gav naturen en skjuts i rätt riktning. Därför känns de inte bortkastade.

– Sandra har varit stark hela tiden. Det är hennes personlighet som gjort att vi blivit föräldrar, att hon är så målinriktad, säger Erik.

Han tänker att svårigheterna svetsat dem samman.

– Jag tror inte så många känner till sjukdomen om de inte lever med en kvinna som är drabbad. Jag visste själv inget om endometrios innan jag träffade Sandra. Som man är det svårt att förstå hur det känns och hur det är att ha endometrios. Men det är väldigt tydligt när Sandra har besvär. Hon blir sängliggande med starka smärtor. Och de flesta av oss vet nog hur det känns att ha riktigt ont. Det finns inte så mycket jag kan göra då, förutom att låta henne återhämta sig i fred. Det är som vid en födsel, man är ganska maktlös. Jag riktar in mig på att underlätta så mycket som möjligt under de perioder när Sandra mår dåligt, säger han.

Vid endometrios mår den drabbade ofta bra under graviditet och amning, när man inte har ägglossning eller mens, vilket stämmer bra in på Sandra. Men sedan smyger sig problemen på igen. Därför funderar Sandra på att operera bort livmodern när hon och Erik fått de barn de vill ha, med förhoppning om att bli symtomfri.

Läs också: Endometrios – sjukdomen som kan göra det svårt att bli gravid

Läs också: Endometrios – 7 frågor och svar

Artikeln publicerades i oktober 2011.