Vårt barn vill inte vara hos sin pappa

Plötsligt vill 6-åringen inte vara hos sin pappa längre. Hon skriker i panik och längtar efter mamma. Vad ska man göra? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Hon skriker i panik hos sin pappa – är det en fas?

Jag har ett problem. Jag har en dotter som är 6,5 år. Hennes pappa och jag bor inte ihop, vi flyttade ifrån varandra när vår dotter var 2 år, sedan dess har vi haft henne varannan vecka. Vissa perioder har hon varit mer mammig, vissa har hon varit mer pappig – som det kan vara.

På senare tid har hon betett sig på ett sätt som hon aldrig någonsin har gjort förut. Hon skriker i panik efter mig varje dag hon är hos sin pappa, hon gråter och säger att hon vill komma till mig. Hon slåss när hon ska in i sin pappas bil, hon vill inte följa med. När hennes pappa hämtar henne i skolan blir hon inte ens glad, hon ringer mig i panik och gråter.

Vad gör man?

Jag vet att hon inte far illa där hemma, men hon har tre syskon där. Här hemma är hon ensambarn och då får hon lite mer uppmärksamhet.

Både jag och hennes pappa försöker luska i om det har hänt något, men när vi frågar henne säger hon bara att hon kommer att sakna mig och att hon vill vara hos mig.

Jag vill ju att hon ska vara hos sin pappa lika mycket. Jag vill att de ska ha den relationen, och jag tänker också att hennes pappa har rätt att spendera lika mycket tid med sin dotter som jag gör.

Hennes pappa försöker med allt, men oavsett vad han gör så bryr hon sig inte om honom, hon vill bara vara hos mig och har allt fokus på mig. Jag vill heller inte tvinga henne till saker som får henne att må så fruktansvärt dåligt.

Kan detta bara vara en fas? Ska man vänta ut det? Eller ska hon vara hos mig extra mycket under en period?

En förtvivlad mamma

Barnpsykolog Malin Bergström: Jag tycker att ni ska lyssna på er flicka

Barnpsykolog Malin Bergström svarar en mamma som är nedstämd.

Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström

Åh du förtvivlade, var tungt det låter. Både för er lilla flicka, för dig och för hennes pappa. Det härliga är att du har tillit till hennes pappa och att ert föräldraskap är tajt och gott.

Ibland får man aldrig några svar på varför barn reagerar så här, ibland kryper det fram. Oavsett det så tycker jag att ni ska lyssna på er flicka och lägga in ”booster-dagar” hos dig under pappaveckorna. Med booster-dagar menar jag dagar när hon kan fylla på sitt mamma-behov för att bättre tillgodogöra sig det hennes pappa ger henne, för så länge hon längtar förtvivlat efter dig är det svårt för honom att nå fram till henne.

Om ni till exempel byter på fredagar kan ni låta tisdagen i pappas vecka bli en mamma-dag när hon sover hos dig. Är det ännu jobbigare kanske både söndagen och tisdagen behöver bli booster-dagar. Eller så prövar ni ett 2+2+3 schema under en period så att tiden utan dig blir kortare.

Parallellt är det fint om hennes pappa satsar extra på egen tid med henne. Kanske nattar han henne själv om kvällarna och hämtar henne från förskoleklassen utan syskonen så att de hinner få en egen prat- och gosestund innan familjelivet tar vid.

När mammigheten har lagt sig kan ni justera tillbaka schemat igen.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Här kan du ställa en fråga till barnpsykolog Malin Bergström.

Lär dig mer om vad barn behöver för att må bra!

Mer information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida.

Tack! Din mejladress är nu registrerad.

Oj då, något gick fel! Försök igen senare eller kontakta webbredaktören om problemet kvarstår.


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren