Min 3-åring retas och testar mig tills jag är i tårar, hon kan provocera mig till vansinne! Hon är dessutom så jäkla envis, alltså envis för ett helt kompani. Vad ska jag göra? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Fråga:

Min 3,5-åriga dotter är lillasyster till en två år äldre bror. Sonen är en mjuk kille, och dottern har lite tagit rollen att reta honom och hävda sig mot honom – mest för att testa mig.

Jag försöker hålla mig lugn, resonera och prata. Byter strategi till bestämd, och då bråkar vi fullt ut med skrik och gråt, från båda parter.

Bråken är ganska kortvariga, och jag är noga med att bli sams och säga förlåt efteråt. Men det är så otroligt energikrävande och en riktig törn för mitt självförtroende.

Jag har försökt säga att hon får vara på sitt rum, men då blir hon rädd och det vill jag inte. Jag når ju fram till henne, men det är som att vi måste storbråka innan hon verkligen kan lyssna och ge sig.

Jag försöker ge henne utrymme att bestämma vissa saker, men det är ju jag som är den vuxna och det måste vara jag som bestämmer en del.

Barnens pappa har inte detta problem, kan tilläggas. Det här är mellan henne och mig. Hur ska vi komma ur bråken?

Jezzica

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Vissa barn kan verkligen pröva oss! Inte sällan de som är mest lika oss själva och därför vet exakt vad som får igång oss.

Du säger att ditt självförtroende får sig en törn av alla bråk. Men i mina öron låter det inte som att ditt föräldraskap brister. Tvärtom hanterar du bråken bra. De är kortvariga och ni blir snabbt sams igen. Kan man inte tänka sig att det här snarare handlar om att hon har ett häftigt humör och behöver få utlopp för det någonstans? Och att du, som står henne nära och kanske är lik henne, blir en utmärkt sopstation för hennes ilska och frustration?

För känslostarka små barn är det nödvändigt med sådana urladdningar för att de ska orka hålla ihop känslomässigt i andra lägen, som på förskolan eller med pappa. Om du kan se det som en viktig föräldrauppgift att hjälpa henne med hennes ilska blir det kanske mindre smärtsamt för ditt självförtroende.

För att bråken ska bli mindre påfrestande föreslår jag att du gör en liten kartläggning över dem under någon vecka. I vilka situationer uppstår de? I vilka lägen klarar du att behålla humöret utan att dras med, och när spårar ni ur? När är din dotters explosionsrisk som störst, och när har du själv som svårast att hålla ihop?

En sådan kartläggning minskar inte bråken i sig. Däremot ger den dig lite koll och en chans att vara förberedd. Det bidrar till att minska känslan av maktlöshet och oförmåga. Du kan också hitta ledtrådar till hur du kan förebygga haverier.

Kanske ser du till exempel att det blir lugnare om du och barnens pappa nattar varsitt barn, att du blir på bättre humör om du proppar i dig något medan du lagar middag eller att det funkar bättre om ni kommer ut istället för att sega på helgmorgnarna.

Du har prövat att låta henne vara själv på rummet när hon exploderar. Mitt tips är att du istället stänger en dörr om dig när du känner att det osar konflikt. Ägna dig sedan, bakom dörren, åt något som lugnar ner dig. Vis av erfarenhet ger jag några förslag: Kanske en lugnande andningsteknik? Väsande av barnförbjudna svordomar/könsord? Inre dialog där du i tanken skäller ut din man/mamma/valfritt vuxenobjekt som inte förebyggt denna förnedrande situation? Hämndfantasier om att bräda den lyckade mamman till din dotters ständigt glada lilla kompis? Tårar av självömkan? Fantasier om dyra klackskor?

Tankar har som bekant aldrig skadat någon, och i krissituationer är det mesta tillåtet.

När du sedan har kartlagt fällorna i ditt familjeliv och hittat dina egna anti-aggressionsstrategier föreslår jag att du också pratar med storebror om det här. Det låter ganska jobbigt att ha rollen som måltavla när lillasyster ska reta upp dig, och kanske kan du hjälpa också honom att hitta något bra förhållningssätt till henne. Berätta att du tycker det är jobbigt att bråka med lillasyster och att du jobbar på att hitta sätt att dämpa bråken. Stäm av hur han ser på hennes bråk och hur han skulle vilja hantera dem. Kanske behöver han din hjälp att fräsa ifrån eller att bara få sätta ord på det som händer.

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Vårt barn provocerar oss – vad ska vi göra?
NÄSTA Min bebis vill amma HELA tiden! Vi förklarar varför