Hur ska vi hantera vår 4-åring när hon får sina vredes­utbrott? Hon vill inte låta sig tröstas – vad gör vi för fel? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Vi vill veta hur vi ska hantera vår 4-åring när hon får sina vredes­utbrott. Ibland får hon utbrotten på grund av att hon är på väg att bli ledsen, men det är som att hon inte vill bli tröstad. Hon springer iväg och bara skriker och blir jättejättearg, hur länge som helst. Andra gånger blir hon så otroligt arg för någon liten skitgrej, som att hon inte vill göra något vi säger åt henne att göra.

Det enda sätt vi kan få henne att lugna sig på är om vi sätter henne (mot hennes vilja) i vårt knä och håller om henne, eller om vi lägger oss i sängen och gör samma sak. Dock behöver vi hålla henne ganska hårt, eftersom hon annars bara ligger och sparkar, skriker massor och slänger sig fram och tillbaka för att komma därifrån.

Medan utbrottet pågår kan man inte få kontakt med henne. Hon hör inte när man pratar lugnt med henne. Så fort hon lugnat sig lite och hämtat andan diskuterar vi hur hon mår, vad som hände och varför det hände. Hon säger att hon inte vet varför det hände, och hon har inte hört att vi har pratat med henne under utbrottet.

Vi tycker att det känns fel att bara låta henne ha sitt utbrott. Vi vill på något sätt visa att vi finns där och bryr oss, men vi har inte hittat någon bra lösning på situationen.

Sebastian

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Jag har faktiskt inget att tillföra, eftersom det ni beskriver låter så himla fint! Det är inte lätt att hantera barns utbrott. Å ena sidan vill man, som ni skriver, hålla sig nära och visa att man bryr sig. Å andra sidan vrider ju barnet sig som en mask i famnen när man håller om. Och man behöver, som ni också skriver, hålla om rätt stadigt.

Men ni har sett att detta är bästa sättet att lugna henne, även om hon i stunden protesterar. Och jag tror att det är väldigt skönt för henne att det finns en stadig, trygg famn att vila i när det stormar så frenetiskt inombords.

Att hon inte är kontaktbar under utbrotten och att hon efteråt inte vet vad som hände är precis som det ska. När barn (och vuxna, hm …) får utbrott tar icke-tänkande delar av hjärnan över. Känslorna flödar fritt och den tänkande hjärnan stängs av. Därför är det bättre att ni efteråt sätter ord på det ni tror hände före och under utbrottet än att fråga henne om det. Era ord hjälper henne att förstå känslomässiga skeenden och ger henne bekräftelse på att hon är sedd och förstådd.

Sorry för att ni inte får några tips, alltså. Istället skickar jag en massa bekräftelse på att det ni gör verkar väldigt fint.

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Vårt barn får utbrott och vill inte bli tröstat – hur ska vi göra?
NÄSTA Barn som vägrar vagn – vi vet varför