Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Varför är vår son så pappig?

Varför är vår son så pappig? Vad gör jag för fel? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Barnpsykolog Malin Bergström svarar på läsarfrågor.
Barnpsykolog Malin Bergström svarar på läsarfrågor. Foto: Stefan Tell

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Han gallskriker efter pappa – vad gör jag för fel?

Vår son på 1 år och 8 månader vill bara ha pappa, mer och mer.

När jag var föräldraledig gick det bra med mig till allt utom läggning. När jag började jobba blev sonen stenhård med att bara pappa får lägga. Inte ens farmor eller mormor, som det har funkat jättebra med tidigare, får lägga längre. Sonen bara gråter och vägrar ta vällingen – men så fort pappa kommer blir han lugn och glad.

Varje dag efter jobbet försöker jag ta med honom ut någonstans – till exempel till en lekplats eller picknick i skogen. Då har vi jätteroligt, men så fort vi är hemma är det bara pappa som gäller igen. Om han går på toaletten står sonen utanför och gråter.

Vad gör jag för fel? Jag försöker krama, pussa och trösta, ändå kan han stå och gallskrika efter pappa.

Det gör så ont i mig. Det känns som att han är arg för att jag lämnade honom och började jobba. Jag saknar att ha honom glad, nöjd och trygg i min famn.

Anna 

Barnpsykolog Malin Bergström: Det är en skatt och en gåva att bli älskad av två föräldrar

Åh, det skär i hjärtat när barn ratar en förälder! Det är så grymt när man som förälder inte vill något hellre än att ge kärlek. Men att barn blir pappiga eller mammiga handlar inte om att man som bortvald förälder inte är tillräckligt bra, snäll eller rolig, utan om att barns anknytningsrelationer ibland utvecklas på ett sätt som inte passar ihop med vårt sätt att se på föräldraskap. Trösten är att pappig- och mammighet för de allra flesta växlar under barndomen.

Det minskar inte behovet av att hantera det medan det pågår. Och ibland är det enklast att go with the flow och låta barnet styra. Men när pappig-/mammigheten eskalerar kan man behöva ändra rutinerna så att båda föräldrarna får komma till.

Jag tycker därför att det låter toppen att du ser till att få en egen mysig stund med din son varje eftermiddag. Kanske kan ni också pröva att turas om med nattningarna? Är du tålmodig och envis vänjer sig din lilla kille vid detta.

När man turas om får barn positiva erfarenheter med båda föräldrarna. Sådana rutiner brukar också leda till att pappig-/mammigheten minskar på sikt.

Det kan underlätta om favoritföräldern håller sig borta, så att den andra föräldern får en chans att ta hand om läggningen på ett bra sätt. Det kan kännas lite absurt för favoritföräldern att vara utkörd hemifrån under tiden, men kanske kan hen passa på att träna eller handla.

Det värker i en när ens barn protesterar. Men om man biter ihop kan det ibland leda till att saker blir bättre i det långa loppet. Man får påminna sig om att det aldrig är synd om barn som är med en förälder som älskar dem. Det är en rikedom, en skatt och en gåva att bli älskad av två föräldrar, även om man under en period har svårt att ta emot den kärleken utan skrik och protester.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?

Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.