Kan man säga ”Jag älskar dig” för mycket till sitt barn?

Hur ofta kan man egentligen säga "Jag älskar dig" till sina barn, utan att orden ska urholkas på sin betydelse? Barnpsykolog Malin Bergström svarar på läsarfrågan.

Jag säger ”Jag älskar dig” tre gånger per dag – och då håller jag igen …

Jag har två barn som snart är 3 och 1,5 år. När jag blev mamma var det som om meningen med livet helt plötsligt uppenbarade sig. Klyschigt, jag vet. Men det är verkligen så det känns. Barnen ger mig lugn, glädje, kärlek, utmaningar och lycka, jag vill i min tur ge dem allt jag bara kan!

Och det är där min fråga kommer in: Kan man säga ”Jag älskar dig” för mycket till ett barn? Kan jag urholka ordens betydelse genom att säga dem ofta?

Jag säger det kanske runt tre gånger per dag – och då håller jag igen, jag skulle kunna säga det tio gånger! Jag älskar dem så att det gör ont i mig. Jag vill att de ska känna sig älskade, att de ska veta hur mycket de betyder, men samtidigt vill jag inte ”förstöra” innebörden av orden.

En tanke som har slagit mig är att min mamma aldrig riktigt har sagt att hon älskar mig, och att det kanske är därför jag säger det för mycket till mina barn.

Jag hoppas att du förstår min fråga. Jag vill bara så gärna att mina barn ska känna sig älskade! Jag vet att allt jag gör i handling också speglar min kärlek och att jag älskar dem, men ändå: Kan jag säga det för mycket?

Bella

Det kan aldrig bli för mycket kärlek

Barnpsykolog Malin Bergström svarar en mamma som är nedstämd.

Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström

Barnpsykolog Malin Bergström: Jag skulle förstås kunna besvara din fråga rakt från mitt psykologtanthjärta genom att citera Astrid Lindgren (”ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv”). Men efter att ha researchat lite inser jag att detta är mer komplext.

Jag tänkte först att din oro kanske härrör från en allmän svensk skräck för ytlig amerikansk familjekultur (vi minns ju alla hur myspappan i en av de allra härligaste tv-seriefamiljerna hamnade i finkan efter metoo). Men din farhåga delas faktiskt av många föräldrar även i andra kulturer. Och egentligen är den inte en farhåga utan en åkomma. En åkomma som har ett namn, åtminstone på amerikanska; nämligen Serial I love you’er.

I min research lär jag mig att din åkomma generellt betraktas som positiv (av andra tillfrågade ”experter”) – men bara förutsatt att orden sägs med rätt känsla och inte används för att ursäkta dåligt beteende eller för att rättfärdiga utbrott. Lulastic, en Serial I love you’er som bor i kåta och skriver böcker om att hon slutat med schampo, bistår med 30 förslag på hur man kan lätta på kärlekstrycket utan att genera sina barn (lapp i lunchlådan/på huvudkudden, kodord, teckenspråk, bygga en överraskningskoja eller genom att variera sig språkligt – ”du är min favorit-3-åring”, ”mitt hjärta exploderade av lycka när du föddes”). Men Bella, det kan bli för mycket, så googla inte Lulastic, please.

Rent psykologiskt ser alltså varken jag eller de amerikanska experterna någon fara för barnen. Däremot kan dina ständiga kärleksbetygelser bli en social belastning om de andra förisföräldrarna är coola bikers som hälsar med fistbump. Men om du märker att du framstår som udda kan du ju alltid flytta till ett område där även andra uttrycker kärlek verbalt.

Jag skojar med dig, Bella, men det är bara för att jag älskar dig och din fråga! Allvarligt talat så tänker jag ofta på den Aronitiska välsignelsen (som tydligen förekommer både i kristen- och judendomen): ”Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd, herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred”. Ordet Herren känns förvisso lite malplacerat men för mig är den välsignelsen en bild av en förälders älskande ansikte som lyser mot ett litet barn, ergo sinnebilden av vad vi människor behöver för att orka och kunna glädjas genom livet.

I vår tid av stress, skärmar, flygskam och psykisk ohälsa tycker jag att vi behöver påminna oss om vad som faktiskt är det vackraste och lyckligaste vi har i våra liv och göra allt vi kan för att njuta av det. Som Woody Allen (ursäkta ickepolitiskt korrekt referens) en gång sagt är livet fyllt av elände, ensamhet och lidande, och dessutom alldeles för kort. Så mitt budskap till dig, Bella, är att världen och barnen behöver fler som du. Det kan aldrig bli för mycket kärlek och den kan inte urholkas av att praktiseras.

LÄS OCKSÅ: ”Kärleken till ens barn har inte har något sött över sig utan är drabbande och oerhörd” – barnpsykologen om varför det kan vara så svårt att lämna på förskolan

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Här kan du ställa en fråga till barnpsykolog Malin Bergström.

FRI TILLGÅNG TILL ALLT PÅ VIFÖRÄLDRAR.SE

Las mer och bli medlem_knapp

Lär dig mer om vad barn behöver för att må bra!

Mer information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida.

Tack! Din mejladress är nu registrerad.

Oj då, något gick fel! Försök igen senare eller kontakta webbredaktören om problemet kvarstår.


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren