Vi är osams om hur vårt barn ska sova

Pappan tycker att barnet ska sova i eget rum. Mamma vill ha barnet bredvid. Hur ska de kunna diskutera frågan utan att bli osams?

Fråga: Hur kan vi diskutera utan att gräla?

Jag och min man väntar vårt första barn om en vecka. Idag grälade vi för att jag vill att spädbarnet ska sova i egen säng i vårt sovrum, medan min man vill ställa spjälsängen i ett separat rum och stänga dörren.

Min rationella invändning är risken för plötslig spädbarnsdöd, men egentligen har jag djupare känslomässiga invändningar mot att släppa den nyfödda ur synhåll.

Jag undrar hur jag ska göra så att vi ska kunna diskutera sådana här frågor utan att bli upprörda och gräla.

E

Barnpsykolog Malin Bergström svarar: ”Jag rekommenderar att barnet sover i samma rum som ni”

Barnpsykolog Malin Bergström svarar en mamma som är nedstämd.

Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström

Som du redan har märkt är det svårt att diskutera barnuppfostran och föräldraskap utan att blanda in känslolivet. Få saker är lika känsliga, eller känslomässiga, som det. Och det beror på att det är känslorna som vägleder oss i hur vi ska göra med våra barn. Barnens välbefinnande och trygghet hänger på att vi kan leva oss in i dem och vara lyhörda för deras reaktioner.

Ett teoretiskt föräldraskap är inte speciellt krångligt; då gör man ”bara” på det ena eller andra sättet. Men tack och lov är sådana förhållningssätt omöjliga i praktiken, eftersom barn påverkar oss så starkt.

När det gäller dig och din man tänker jag att ni nog är i otakt just nu. Din känslomässiga inlevelse och beskyddarinstinkt är redan aktiverad, medan din man resonerar mer ”praktiskt” eller ”teoretiskt”.

Läs också: Vår bebis kommer inte till ro

Vi vuxna är olika snabba i att bli lyhörda för ett barns signaler. I ert fall kan det förstås bero på att du bokstavligen har barnet under huden. För att din man ska komma ikapp dig känslomässigt behöver han få vara nära sitt lilla barn och ta hand om det. Då väcks också hans känslomässiga inlevelse till liv.

I sak rekommenderar jag att barnet sover i samma rum som ni åtminstone det första halvåret. Det är i linje med Socialstyrelsens rekommendationer kring plötslig spädbarnsdöd. Samtidigt är det gynnsamt för barnets trygga anknytning att någon förälder är tillgänglig också på natten.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!

Läs mer om:


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Vi är osams om hur vårt barn ska sova
NÄSTA Jag är besviken på min mamma och min svärmor