Vår 4 månaders har stort behov av närhet och vill helst sova med bröstet i munnen – vad ska vi göra? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Fråga:

Jag har en dotter på 4 månader med ett mycket stort behov av närhet. De första två månaderna av hennes liv hade vi kroppskontakt i stort sett 24 timmar per dygn. Det hände någon gång då och då att jag kunde gå på toaletten ensam eller duscha medan hon var med sin pappa, men då var hon oftast ledsen och skrek.

Nu är det något bättre. På dagarna kan jag lägga ner henne ibland, men verkligen inga långa stunder. Under den senaste månaden har hon börjat kunna ligga i vagnen och har till och med somnat där någon gång, men det är fortfarande mycket sällsynt. När hon ska sova på dagarna får jag ligga eller sitta med henne vid bröstet. Om jag försöker smyga iväg när hon har somnat vaknar hon genast. Det är som att hon sover jättelätt och hela tiden känner efter om jag är nära.

På dagarna kan hon också sova i bärsjal eller bärsele på mig eller hennes pappa, men det går absolut inte att lägga ner henne. På nätterna sover hon hos mig, helst med bröstet i munnen.

För det mesta är det mysigt att ha henne så nära, men det börjar bli lite påfrestande. Jag blir otroligt låst eftersom jag måste gå och lägga mig vid 20-tiden varje kväll. Dessutom tryter mitt tålamod emellanåt på grund av detta, vilket leder till att jag kan känna mig arg på min dotter ibland när hon gråter och skriker. Efteråt får jag såklart jättedåligt samvete.

Jag skulle önska att min sambo kunde natta henne eller att jag åtminstone kunde smyga iväg efter att hon hade somnat – samtidigt vill jag inte att hon ska somna med gråt och skrik eller att hon ska känna sig otrygg eller övergiven.

Jag vet att man inte kan skämma bort en bebis med för mycket närhet, men hur länge är det rimligt att ha det på det här sättet? Hur kan vi hjälpa henne att känna sig trygg utan mig? Kan vi få henne att sova djupare?

Hon helammas men vägrar napp.

Ellen

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Människor som inte har barn (eller inte har haft småbarn på länge) skulle säkert svara att ”om du ’bara’ gör si eller så kan du enkelt styra upp detta”. Men som jag ser det är den balansgång du beskriver, mellan din dotters behov av närhet och din önskan om eget space, en mycket bättre väg att gå. För det är precis den processen som leder till att hon så småningom kommer att kunna nattas av sin pappa, vara mer på golvet, vara trygg både med och utan dig och kanske kommer att acceptera napp.

Processen innebär att du har känselspröten öppna för din dotters behov och förmåga – och som genom ett mirakel ökar din frustration i samma takt som hennes förmåga att förutsäga skeenden och därmed bli mottaglig för nya rutiner ökar. I början hade ni kroppskontakt jämt; nu har det hänt att hon har somnat i vagnen och kunnat ligga på golvet en stund. Frustrationen som har börjat spira i dig ger dig drivkraft att styra henne mot fler stunder på golvet, att försöka få henne att ta nappen och att hon ibland ska kunna somna utan bröstet.

Det är precis det som är ett lyhört föräldraskap! Därför ska du inte ha dåligt samvete när tålamodet tryter. De känslorna är lika viktiga ledsagare i ditt föräldraskap som kärleken och glädjen. Om du aldrig blev frustrerad skulle du fastna i det slags föräldraskap som passar för en nyfödd.

Det du behöver stå ut med, och se vitsen i, är istället att den här dansen, eller krånglet, pågår. För det är det som leder till att hon blir trygg och självständig.

Vad som är rimligt avgör du bäst utifrån hur frustrerad du känner dig. Om det känns för jobbigt att neka henne bröstet eller närheten är ditt frihetsbehov inte tillräckligt starkt än. När det blir det låter du hennes pappa natta henne medan du sticker ut och gör något annat.

Tids nog kommer yttre omständigheter, som byte av föräldraledighet, jobbstart, förskola och tusen andra åtaganden, att kräva er anpassning och sätta ramar för vad som är möjligt att förhandla om känslomässigt. Men till dess är det toppen om du kan bejaka frustrationen, väga den mot hennes behov av närhet och på så sätt försiktigt kryssa er fram till ett andra halvår av mindre kroppskontakt.

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Min bebis vill sova med bröstet i munnen – vad göra?
NÄSTA När är det bäst att börja förskolan?