”Hon är så mammig, vad kan vi göra?”
Vi sliter med att vår 20 månader gamla dotter är extremt mammig. Ingenting hjälper, har du några tips? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.
Fråga: Hon är extremt mammig – vad kan vi göra?
Vi har en dotter på 20 månader som är glad, nyfiken, envis och härlig. Vi sliter dock med att hon är extremt mammig. Jag har läst tips och råd i Vi Föräldrar tidigare, men ingenting hjälper.
Jag är bortrest cirka en gång i månaden, och så länge jag inte är hemma brukar det gå bra. Men om vi är hemma båda två så är det mamma mamma mamma …
Den senaste veckan har hon vaknat vid 22-tiden varje kväll och blivit hysterisk om inte jag har tagit hand om henne.
Vi försöker dela på läggningarna, och det har gått bra de senaste månaderna. Hon tar inte napp och har ingen snutte. Hon håller gärna på med vårt hår och hon älskar att dricka mjölk ur nappflaska när hon ska somna. Vi ger henne inte flaska på natten, men min man önskar att han hade något att ta till när hon blir hysterisk. Vad det skulle vara är dock oklart.
Vår dotter är envis och kan skrika väldigt länge (1-2 timmar) för att få mig att komma och ta över. Det är svårt att inte ge upp när hon skriker. Vi har hållit ut i perioder och det har gått bättre efteråt, men det dröjer inte länge innan hon blir extremt mammig på nytt – om jag till exempel tar alla läggningar fyra dagar i rad så är det kört.
Hoppas på att få några bra tips
Barnpsykolog Malin Bergström: Ni kan göra vardagen mer jämlik
Jag har inga tips på hur ni kan förändra er dotters mammighet. Att barn är mammiga eller pappiga är ett exempel på hur barns natur inte alltid anpassar sig efter de värderingar som präglar vår familjekultur. Hon är helt enkelt mammig. Antagligen kommer det andra faser under henne uppväxt när hon är neutral, eller till och med pappig. Men det hjälper inte er just nu.
Däremot finns det sätt att förändra vardagen hemma så att den blir mer jämlik. Ni har redan goda erfarenheter av att vara superkonsekventa. Du beskriver hur fyra mammanattningar på raken omkullkastar det lugn ni uppnått när ni varit konsekventa. Så det är egentligen bara att fortsätta precis som ni har gjort, med medvetenhet om att det blir bakslag som ni måste hantera varje gång rytmen bryts.
Att vara konsekventa betyder dock inte att ni måste dela på allt. Det låter som att ni vill kunna dela på nattningarna. Håll då fast vid det. Om det är enklare (hm, kanske inte tillräckligt starkt ord?) att du tar henne när hon vaknar vid 22-tiden så kanske ni kan låta det bli en vana, när du är hemma?
Ni kan också välja att under en period ge upp inför hennes mammighet och låta dig göra det mesta när du är hemma. När ni sedan vill dela mer kan ni säga till henne att ni nu har bestämt att mamma och pappa ska natta varannan dag.
Jag menar helt enkelt att ibland orkar man vara konsekvent och ibland tar man bara det som är enklast. Det gör henne inte förvirrad – men det gör förstås att hon skriker mer efter mamma den första tiden, innan ni har styrt upp varannan-nattning-är-pappas igen.
I praktiken blir det ofta lite fram och tillbaka med ens superkonsekventa regler. Man orkar i perioder. Tack och lov gör också barns utveckling att de själva förändras i sina preferenser. Nästa gång ni styr upp varannan-kväll-rutinen kanske mammigheten har minskat av sig själv.
Följande tror jag är självklart för er men jag skriver det ändå: Det är inte negativt för barn att bli omhändertagna av den förälder som de för tillfället betraktar som nummer två i favoritordningen. Tvärtom finns det risker med att som förälder befästa mammig-/pappigheten – som att favoritföräldern blir trött och sur av att inte få avlastning, till exempel, eller som att den eviga tvåan känner sig bortvald och svartsjuk. I er familj, liksom i de flesta andra familjer, är det dock ingen reell risk eftersom ni ibland turas om och det går bra mellan pappa och dotter när du inte är med.
Avslutningsvis kanske hennes pappa köper ett alldeles särskilt litet gosedjur som bara de har när de gosar och nattar? Eller laddar en snutte med särskild magisk kraft som ingen liten flicka kan motstå?
/ Malin
Så gick det sedan
Vi kontaktade signaturen Hoppas på att få några bra tips. Hon svarade:
”Här är status 3 år senare :) Nu är barnet 5 år och accepterar att pappa lägger varannan kväll. Hon har fortfarande starka mammapreferenser, men vi kan resonera med henne på ett helt annat sätt.
Nu har hon också en lillebror och han har inte några speciella preferenser, han är både mammig och pappig.”
Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.
Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?
Barnpsykolog Malin Bergström svarar på frågor som rör föräldraskap och barn, med särskilt fokus på de allra minsta. Malin har lång erfarenhet från barnhälsovården (bvc) och barn- och ungdomspsykiatrin (bup). Har du en fråga du vill ställa till Malin Bergström? Mejla din fråga till mama@mag.bonnier.se.
När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske hos Mama och Expressen. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga.
Vill du läsa tidigare frågor och svar kan du göra det här!
