Min mamma är respektlös och självcentrerad och jag blir nervös och orolig när hon kommer på besök och vill umgås med vår 3 månader gamla dotter. Vad ska jag göra? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Fråga: Vad ska jag göra med min respektlösa och självcentrerade mamma?

Jag har en 3 månader gammal dotter. Min mamma vill gärna ha hand om henne – bära henne, gå ut med henne i vagn och så vidare. Det tycker jag är jobbigt eftersom jag själv inte har haft någon bra barndom. Jag känner inte att jag har fått den kärlek ett barn förtjänar, det som gör ett barn tryggt med bra självkänsla.

Min mamma har alltid haft svårt att avläsa andra människors känslor och respektera dessa. Hon har en väldigt framfusig och hård attityd och är mycket självcentrerad (inte de bästa egenskaper när man ska skapa en bra och lyhörd relation med en bebis).

Hon tycker att jag gör fel när jag lyfter upp min dotter när hon skriker, hon tycker att jag måste vänja henne att sova själv, att det inte är bra för henne att amma så ofta. (När dottern var nyfödd tyckte hon att jag skulle ge henne flaska för att det var så jobbigt med amning, men livet med spädbarn är ju inte lätt, eller hur? Och det ska väl inte vara det heller?)

Ibland ljuger min mamma också. Hon undviker konflikter, både med mig och andra, och hon är inte så noga med barnsäkerhet utan tycker att sådant är så överdrivet idag. Jag har på grund av detta väldigt svårt att lita på henne, och jag känner mig nervös och orolig när hon kommer på besök och vill umgås med vår dotter.

Jag har väldigt svårt att säga ifrån till henne på ett bra sätt. Jag skojar ofta bort hennes syrliga kommentarer. Men efteråt mår jag dåligt, och känner att jag inte har blivit behandlad på ett respektfullt sätt och att jag inte har satt tydliga gränser. Men på grund av den uppfostran jag fick som liten har jag svårt att sätta gränser och jag sätter ofta andras tyckanden om mig framför mitt sanna jag – och genom att säga till henne hur jag vill behandla min dotter och varför, så kritiserar jag indirekt hennes uppfostran av mig, känner jag.

Jag skulle så gärna vilja att hon respekterade att jag är vuxen och har en egen familj, och att det är jag och min sambo som bestämmer vad som är bäst för vår dotter. Jag blir ledsen över att hon har en så hård attityd och över att hon inte förstår bättre. Jag tycker också att hon är väldigt intensiv i umgänget med min dotter, hon har svårt att avläsa när hon börjar tröttna och behöver vila. Hon tror även att hon kan få henne att somna i vagnen eller genom att vyssja henne, men vår dotter somnar ofta bara genom att jag ammar henne och ligger bredvid henne – vilket min mamma inte förstår.

Hon anser bara att jag gör det svårt för mig själv och ger min dotter dåliga vanor. Samtidigt är hon ju min mamma och jag skulle så gärna vilja ha en bra relation med henne. Men hur ska jag börja stå upp för mig själv och min familj?

Malin

Barnpsykolog Malin Bergström svarar en mamma som är nedstämd.

Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Åh Malin! Vad jobbigt du har det med en så respektlös och självcentrerad mamma! Men uppsidan är att du nu är med om den underbara motivation och drivkraft som ens barn ger en i att bryta negativa mönster. För din dotters skull kommer du att hitta distans till din mamma. Just för att du är din dotters mamma och främsta kvinnliga förebild, och för att du har ett helt annat slags föräldraskap än din egen mamma stod för.

Idag är du någons mamma snarare än någons dotter, och om din mamma inte kan följa med i den övergången på ett positivt sätt behöver hon förpassas till marginalen. Nu tillhör din energi, kärlek och lust din dotter och framtiden!

För att slippa lägga energi på det som är negativt föreslår jag faktiskt (även om det är ett konstigt råd) att du ljuger lite för din mamma. Jag föreslår små vita lögner som hjälper dig att glesa ut kontakten och få vara ifred. Kanske har barnläkaren sagt att ni måste undvika besök? Att glida undan i veckor av förkylningar och en väldig smittkänslighet kan ge dig det lugn du behöver som nybliven mamma och en styrka att så småningom säga ifrån. För din mamma ska förstås umgås med dig och din familj på dina villkor.

Att jag föreslår vita lögner beror på att jag tycker att det vore omänskligt att begära att du ska vara rak och tydlig nu när du just blivit mamma. Som du beskriver din mamma kommer en sådan konfrontation bli obehaglig. Håll henne istället på avstånd så att du får bygga din familj och ditt föräldraskap på bästa sätt – utan att behöva må dåligt.

Den önskan som du uttrycker om att din mamma ska respektera ditt och din sambos föräldraskap är förståelig. Tiden kommer att visa hur hon svarar på ditt förändrade sätt och om hon har kapacitet att anpassa sig och visa respekt för er. Det viktiga nu är att du hittar sätt att avgränsa kontakten med henne – både för att du ska slippa må dåligt och bli kritiserad, men också för att du ska kunna utveckla ett mer lyhört och varmt föräldraskap än det hon stod för.

Att din dotter ska få en relation till sin mormor är en senare fråga. Din mamma har inte rätt till sitt barnbarn. Och om din dotter framöver ska vilja vara med sin mormor krävs snarare att din mamma är lyhörd, varm och rolig än att hon härjar runt och klagar. Barn uppfostras nuförtiden till en förväntan om att bli lyssnade på och att respekteras, vilket gör att de drar sig undan människor som behandlar dem illa. Och det är väldigt bra. Den tid då barn skulle tiga och buga för äldre är borta. Idag behöver vi människor förtjäna varandras respekt, den kommer inte på posten bara för att vi är äldre eller har mer makt.

Förhoppningsvis kommer din mamma inse att tiderna förändrats och att barnuppfostran idag bygger på en annan människosyn och på kunskap om barns behov. Kanske behöver hon lära sig det den hårda vägen.

Till dig, Malin, som brottas med kritik och ifrågasättanden och står inför att förändra en sådan här trasslig relation, skickar jag styrka och värme. Du är den viktigaste människan i en liten persons liv och jag hoppas så innerligt att det ska bidra till ökad självrespekt, självkänsla och egen gränssättning. Jag får för mig att du är så värd det.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Jag vill inte att min mamma tar hand om min bebis
NÄSTA Gråt vid lämning på förskolan – är det skadligt?