Hur ska vi prata om min mans sjukdom?

Pappan har diabetes. Dottern, 15 månader, börjar bli intresserad av hans "plåster". Hur ska man prata om pappans sjukdom med ett litet barn? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Fråga: Hur ska vi berätta om min mans sjukdom?

Min fråga grundar sig på att min man har diabetes. Han bär insulinpump på den ena armen och sockermätare på den andra. Båda två ser ut som vita plåster, det vill säga inga hängande slangar.

När små barn leker med min man säger vi alltid att de behöver vara försiktiga med ”plåster” eftersom min man är som typ Robo-Cop och får sin energi genom sina plåster. Barnen tycker att det är superkul och rör aldrig min mans ”plåster”.

Eftersom vår lilla flicka, som är 15 månader, blir alltmer intresserad av pappas ”plåster” undrar jag hur vi ska göra med henne.

Nu säger vi att hon inte får röra pappas ”plåster” eftersom pappa behöver dem. Det brukar fungera, men om några månader kommer ju frågan ”Varför?”. Vi vill ha en plan för att stegvis berätta för henne att hennes pappa har diabetes, självklart på hennes nivå.

Jag vill inte säga att han är ”sjuk”, för då antar jag att följdfrågorna kommer: ”När blir pappa frisk?” eller ”När jag är sjuk, blir jag sjuk som pappa då?”.

Anledning till att vi ställer en sådan här fråga redan nu är att jag som 4-åring fick se min mamma liggandes på golvet med epilepsianfall. Jag var ensam hemma med henne och visste inte vad jag skulle göra. Jag fick lista ut själv att något var ”fel” på min mamma, och under hela min barndom gjorde jag alltid allt för att min mamma skulle vara nöjd och glad, jag var alltid rädd att ”felet” skulle dyka upp igen om jag gjorde min mamma missnöjd eller arg. Därför vill vi inte att vår dotter ska känna någon skuld för det tillstånd hennes pappa befinner sig i.

Vår dotter är mycket duktig för sin ålder, förstår nästan allt man säger och är glad, social, nyfiken och pratsam.

/Omtänksamma föräldrar

Barnpsykolog Malin Bergström: Bra att ni avdramatiserar

Malin Bergström, barnpsykolog.

Malin Bergström, Vi Föräldrars barnpsykolog.

Jag blir alldeles rörd av er omtänksamhet. Det är så fint när egna barndomsupplevelser kan guida en i föräldraskapet på ett så här fint sätt!

Jag är absolut på samma linje som ni: Undvik allt hysch-hysch!

Det är bra att ni avdramatiserar pappas diabetes och pratar om den obehindrat, både med varandra och med er lilla flicka. Berätta och svara när frågorna om pappas plåster kommer. Då vet hon att man får fråga om det man undrar över i er familj, och hon slipper bära frågor och fantasier inom sig.

I de här samtalen tycker jag också att ordet sjukdom har en plats. Diabetes är ju en sjukdom och det är lika bra att hon får alla ord klara för sig från början. Så fort vi börjar krångla till något (som att inte sätta de riktiga orden på saker) får barnet signaler att detta är någonting känsligt. När följdfrågorna sedan kommer – om pappa ska bli frisk eller om hon själv kan bli sjuk – får er lilla flicka ställa dem och ni får en chans att berätta mer om vad diabetes är. På så sätt gör ni annorlunda än dina föräldrar och skapar ett öppet samtalsklimat – och därför är det så fint att du redan nu tänker på det här!

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Hur ska vi prata om min mans sjukdom?
NÄSTA Ska man försöka få barn att sluta onanera?