Hur ska jag få tid för mig själv?

Jag lever ihop med min dotters pappa, men tar nästan hela ansvaret för henne. Hur kan jag få tid för mig själv utan dåligt samvete? Barnpsykolog Malin Bergström svarar – och så här gick det sedan.

Jag kan inte göra något för mig själv utan dåligt samvete

Jag är mamma till en liten tjej på snart 11 månader. Jag lever ihop med hennes pappa men eftersom han jobbar borta i veckorna får jag ta nästan hela ansvaret för henne.

Jag ammar fortfarande och har ammat henne väldigt ofta i hela hennes liv. Jag har aldrig kunnat vara borta mer än korta stunder från henne.

Det tär på mig att aldrig kunna göra något för mig själv utan att ha dåligt samvete för att jag lämnar henne, och att inte kunna känna trygghet i att hon har det lika bra utan mig. Det är bara med min mamma som jag känner den tryggheten, men hon jobbar mer än 100 procent och ställer redan upp så mycket för mig att jag inte vill tynga henne mer (jag önskar att min dotters pappa hade fixat det lika galant).

Min dotter tar varken napp eller flaska. Enda sättet att få någon sömn över huvud taget på nätterna har varit att ha henne i min säng. När hon var mindre var jag tvungen att hålla om henne hela nätterna för att hon skulle sova. Fram till hon var 8–9 månader vaknade hon upp till tio gånger per natt och ville snutta på mig. Nu gör hon det bara upp till kanske fem gånger per natt.

Hon sover fortfarande i min säng, men jag har nu i två månader försökt fram och tillbaka att få henne att somna utan bröstet. Ibland har det gått bra men ­oftast skriker hon flera timmar i följd, och jag har fått sådan ångest över läggningen och nätterna att jag nu har bett min sambo att hjälpa mig på helgerna.

Sömnen har jag vant mig vid att klara mig utan, men det värsta är när hon skriker i flera timmar. Mitt tålamod tar slut, jag får ett tryck över bröstet och svårt att andas.

Min sambo klarar inte heller av det och vet inte hur han ska göra. Eftersom han är borta så mycket känner han inte vår dotters behov lika väl som jag, och det slutar alltid med att jag får ta henne och försöka lösa ”problemet” själv.

Jag försöker låta dem vara för att han ska få chansen att lära känna henne lika bra som jag, men han ger upp efter ett tag.

Bvc har rått mig att bara amma två gånger om dagen och låta henne ligga i eget rum för att jag ska få sova, men mest för att hon ska bli hungrig och äta mer vanlig mat på dagen. Sedan vi introducerade vanlig mat vid 6 månaders ålder har hon ätit mycket dåligt. Det har varit okej fram till nu; vid senaste bvc-besöket hade hon tappat på kurvan.

För att jag ska härda ut under de jobbiga, skrikiga timmarna på natten försöker jag tänka att det är för hennes eget bästa som vi ska sluta med amningen på natten, så att hon ska få i sig allt hon behöver och tillräckligt med näring. Men det känns inte som att det är för hennes eget bästa när hon skriker så. Jag vyssjar henne i famnen och sjunger och stryker henne över håret och bär och vaggar och ligger och håller om henne – men det känns hemskt!

Jag vill inte pröva femminutersmetoden eller andra skrikmetoder där hon får ligga helt ensam, men jag vet inte hur jag ska ta mig igenom den här situationen. Jag kan och vill inte amma henne i flera år.

Och det jobbigaste är att hela ansvaret ligger på mig. Jag har ingen att lämna över till som klarar av det.

Hoppas att du har något tips till en uppgiven mamma! Måste jag sluta amma för att få henne att äta bättre?

Malin


Psst från redaktionen! Missa inte uppföljningen längre ner i artikeln där signaturen Malin berättar hur det gick sedan med egentid och mer delat ansvar för dottern!


Du behöver backa, han behöver ta ett steg framåt

Barnpsykolog Malin Bergström svarar en mamma som är nedstämd.

Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström

Barnpsykolog Malin Bergström: Amning är ett fantastiskt sätt att ta hand om småbarn. Amningen utvecklas och kan anpassas efter barns olika åldrar och utvecklingsfaser så länge man vill. Men precis som med allt annat i föräldraskapet går övergångarna sällan smidigt och komplikationsfritt. Det som har funkat under er dotters första år börjar nu skava i fogarna. Det är dags för ett nytt steg där hennes pappa blir en mer likvärdig förälder och där amningen (om ni väljer att fortsätta) blir på ett annat sätt.

När jag läser ditt brev får jag känslan av att du känner dig ensam med ansvaret för er flicka och att du är besviken på hennes pappa. Samtidigt känns det omöjligt för dig att hitta en lösning, eftersom hon blir ledsen om inte du (och dina bröst) finns där.

Jag föreslår därför att ni tar förändringen i små steg där ni gradvis bygger upp hennes pappas självförtroende som förälder och din och er dotters tillit till honom.

För att han ska kunna avlasta dig krävs det att han och er dotter lär känna varandra och hittar egna sätt att vara tillsammans på. Det kräver att du backar en smula och att han tar ett steg framåt. Så länge du finns i bakgrunden och tar över så fort det kärvar går det inte.

Jag föreslår därför att ni pratar igenom situationen, du och han. Han jobbar borta i veckorna, men kanske finns det ändå sätt för honom att blir en mer närvarande förälder? Har han några föräldradagar kvar som han kan använda för att förlänga helgerna?

De första helgerna (och enstaka vardagar?) kanske du kan gå iväg några timmar på eftermiddagarna? Fundera igenom vad du tyckte om att göra innan er dotter föddes och vilka relationer som du nu kan ta upp.

Efter några veckor kan ni så småningom utöka tiden och du kan sova borta. Om det är svårt för dig i början kan han messa dig bilder så du ser att er dotter har det bra.

När man är 11 månader förstår man att olika människor står för olika saker. När hon har blivit trygg med sin pappa kommer hon att acceptera att han lägger henne och hjälper henne att somna om med gos istället för amning.

Om ni väljer att fortsätta amma är det bra att göra det på ett sätt som passar idag och är förutsägbart för henne. Vill ni sluta nattamma är det bra att aldrig amma i sängen och att sluta med kvällsamningen innan hon somnar. På så sätt blir det tydligt för henne vad som gäller.

Ligger ni i samma säng behöver du kanske ha sportbehå och t-shirt. Förklara för henne att ni bara ammar på dagarna nu, och ge henne vatten i början om hon är törstig.


Så gick det sedan

Vi kontaktade signaturen Malin och frågade: Hur det gick sedan? Här är svaret:

”Vår tös är nu snart 4 år. Hon är fortfarande väldigt mammig och vill alltid att man ska vara nära vid läggning. Emellanåt sover hon nu hela nätter, men oftast ropar hon ett par gånger från sin säng och vill ha mig där. Då sover jag hos henne resten av natten, eller så hjälper jag henne att somna om och går tillbaka till min säng.

Pappan lägger henne varannan natt. I början fick vi kämpa för att få in den rutinen och det blev mycket tårar, men vi försökte hålla fast vid vårt beslut att lägga henne varsin natt så gott det gick. Jag tog en promenad för att slippa höra om hon var ledsen och för att ge dem en bättre chans att ordna upp det själva. Jag försökte tänka att pappans närhet är lika viktig som min och att de behöver få ett starkare band till varandra utan mig.

Det kändes lättare ju äldre hon blev och ju mer hon förstod när vi förklarade att pappan också vill läsa saga och natta.

Nu frågar hon ofta på morgonen vems tur det är att lägga på kvällen. Ofta godtar hon svaret, bara hon vet i förväg så att det inte blir för stor överraskning – så hoppet fanns även för oss, fast det blev några kämpiga år.”

Läs fler frågor till barnpsykologen med berättelser om hur det gick sedan!

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Här kan du ställa en fråga till barnpsykolog Malin Bergström.

Lär dig mer om vad barn behöver för att må bra!

Mer information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida.

Tack! Din mejladress är nu registrerad.

Oj då, något gick fel! Försök igen senare eller kontakta webbredaktören om problemet kvarstår.


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren