Hur säger man till andras barn utan att barnen eller föräldrarna känner sig förorättade? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Fråga:

Vår son Anton är 2,5 år och börjar snart i förskolan. Han är jättebusig och glad hemma, helt orädd, nyfiken som få och kan klättra på allt. Men han är också försiktigt med andra barn. Tillsammans med andra gillar han allra mest att sitta ensam och leka med bilar, rita eller läsa böcker med vuxna.

Anton har aldrig tagit någon leksak från ett annat barn. Men andra barn tar de leksaker Anton leker med hela tiden. Han blir väldigt frustrerad, ledsen och vill till slut bara sitta i vårt knä. Vi vet inte riktigt hur vi ska hantera det. De andra barnens föräldrar skrattar och säger ”du tar då för dig” till sina barn. Eller så säger de att ”det där gör barnen upp själva” och låter sina barn hållas.

Hur ska vi hjälpa Anton i detta? Hur säger man till andras barn utan att barnen eller föräldrarna känner sig förorättade?

Jag har aldrig förstått när andra vuxna säger att ”mina barn tar då för sig”. Vad innebär det? Att de tar för sig på bekostnad av andra barn?

Jag och min man har varit tydliga med att man ska dela med sig och vara snäll, tacka och så vidare. Borde vi lära honom att säga stopp? Och hur ska vi lära honom att till exempel ta för sig utan att sno andras saker och knuffas?

Emma

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Under de första tre, fyra åren behöver alla barn stöd av vuxna i sociala situationer. Ni kan stödja ert barn utan att göra andra förorättade. Delta i leken, styr upp den på ett lekfullt sätt när det behövs, använd humor och var kärleksfulla, inte bara mot Anton utan också mot de andra små barnen som prövar sig fram socialt.

Att så här små barn tar saker eller puttas är självklart. De är så små att de ännu inte har koll på vad som gäller. När de ser andras reaktioner på sina beteenden lär de sig vad som är gångbart och inte. Det sociala samspelet är alltså en viktig del av barns lärande – och något som vi vuxna ska hjälpa dem med.

När ni deltar i barnens lekar och vägleder dem kan ni samtidigt berätta vad ni gör (typ: ”Nu hade Sonja spaden först, så då kan du ta den här hinken istället, Vilmer”). Då förstärker ni vägledningen och det blir tydligare för barnen hur man ska vara mot varandra.

Utifrån era erfarenheter föreslår jag också att ni har ett samtal med personalen på förskolan inför inskolningen. Beskriv hur Anton har reagerat i sådana här situationer så att personalen är beredd att hjälpa och stötta honom. Genom att prata igenom det innan kan ni också känna er trygga med att han får det vuxenstöd han behöver i förskolan. Pedagogerna där har flera års utbildning och erfarenhet av hur man hjälper barn att leka tillsammans.

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Hur säger man till andras barn?
NÄSTA Hur mycket bör vår 2-åring få ha nappen och snuttefilten?