Förlossningsdepression hos män – psykologen svarar

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Har min sambo en förlossningsdepression?

Jag och min sambo har nyligen fått vårt andra barn och är nu föräldrar till två flickor. Storasyster är snart 3 år och lillasyster snart 3 månader.

Första tiden med storasyster var påfrestande. Hon var ett mycket krävande barn med ont i magen och sömnsvårigheter. Vi förväntade oss, och förberedde oss på, att första tiden med lillasyster skulle bli minst lika krävande – om inte värre, eftersom vi ju även skulle få känna på den omtalade tvåbarnschocken. Men lillasyster visade sig vara en mycket enkel, nöjd och snäll bebis och den första tiden har gått jättebra.

Någon tvåbarnschock har vi inte känt av och trots att det självklart är påfrestande vissa dagar (främst på grund av storasysters 3-årstrots), så känner jag bara en enorm glädje och lycka över mina fina flickor.

Sambon i huset verkar tyvärr inte ha samma uppfattning. Jag känner mig villrådig och vilsen över hur jag ska hantera det.

Hans energinivå är mycket låg, han uttrycker ofta hur trött han är och han sover jättemycket. Han får ofta högljudda utbrott på 3-åringen och klarar inte av lillasysters skrik. Vid några tillfällen har han fått utbrott även på lillasyster och vrålat rätt ut till henne att hon ska vara tyst.

Han lämnar hemmet så ofta han bara kan. Han säger att han inte alls ser fram emot sin sex veckor långa semester med oss, att han hellre vill jobba. Han hjälper inte till med lillasyster självmant utan suckar rätt ut de få gånger jag ber om hjälp med henne för att jag behöver göra något eller för att jag ska få en liten paus.

Vad ska jag göra för att hjälpa min sambo? Jag försöker avlasta honom så mycket jag bara kan från barnen men jag känner att jag inte kan göra mer än vad jag redan gör (jag tar redan alla nätter och alla tidiga morgnar).

Jag försöker att inte ställa några krav på honom och jag försöker se till att jag och barnen ska vara i vägen så lite som möjligt. Ändå hamnar vi tyvärr ofta i bråk då jag upplever att han, trots det jag gör, blir irriterad på mig och barnen hela tiden, och det gör mig ledsen.

Jag har försökt att prata med honom, men som många andra män har han inte lätt för att kommunicera. Han säger bara att han tycker att barnen är jobbiga.

Vad ska jag göra?

Önskar att vara anonym 

Risken för depression är nästan lika hög hos nyblivna pappor

Barnpsykolog Malin Bergström Foto: Stefan Tell

Psykolog Malin Bergström: Innan jag svarar på vad du kan göra för att hjälpa din sambo vill jag skicka mina varmaste tankar till dig, som står så stark och med så gott mod i en situation som verkar vara väldigt påfrestande.

Jag kan förstås inte ställa diagnos utifrån ett brev, men de problem du beskriver hos din sambo – att inte känna lust, att sakna energi, sova mycket utan att bli återhämtad, att ha kort stubin och att få utbrott – är alla symtom på depression. Jag föreslår därför att han går till vårdcentralen och beskriver sina symtom, gärna med dig som stöd och följeslagare. Beroende på läkarens bedömning får ni sedan bedöma vad som är rimlig belastning för din sambo.

Skulle det visa sig att min misstanke om depression stämmer brukar en kombination av läkemedel och psykologisk behandling vara mest effektivt som behandling. Som nybliven förälder kan man också behöva stöd av bvc-psykolog för att orka med sitt föräldraskap på bästa möjliga sätt. Kanske blir sjukskrivning aktuellt så att han orkar vara med och ta hand om barnen. Det är viktigt för både honom och barnen att de kan få positiva stunder tillsammans.

Vi pratar mer om depressioner hos nyblivna mammor än pappor. Men risken för en pappa att drabbas är nästan lika hög – var tionde pappa drabbas faktiskt, åtminstone av övergående nedstämdhet. Och när man är nybliven förälder är det extra viktigt att man får behandling, eftersom symtomen drabbar hela familjen.

För de flesta av oss är det ett stort steg att söka hjälp och behandling för psykisk sjukdom. Men man beräknar idag att ungefär hälften av alla patienter på en vårdcentral söker av psykiska orsaker. Depression är helt enkelt en av vår tids stora folkhälsosjukdomar – en vanlig, farlig men behandlingsbar sjukdom.

Men det är du som skriver till mig och oavsett vad din sambos problem beror på så drabbar de också dig och barnen. Jag undrar därför vad du behöver för din egen del. Vad hjälper dig att orka? Att formulera problemen som du har gjort nu brukar vara ett första steg. Nästa steg är att du formulerar dina behov. Finns det någon släkting eller kompis som kan hjälpa dig så att du får komma iväg ibland, eller som kan finnas som ett stöd med barnen? Kan du ta hjälp med städning, handling och andra hushållssysslor så att din energi räcker så långt som möjligt? Också för dig som anhörig finns det stöd via vårdcentral eller bvc.

Av ditt brev att döma låter det som att du har stort tålamod med och tolerans för din sambo. Det är fint. Men det behöver också finnas stunder när du får tänka på och utgå från dig själv. För allas skull. Prata därför med dem som finns nära er och ta emot den hjälp och avlastning du kan få. Din glädje och lycka över era fina flickor betyder mycket för er familj, var rädd om de känslorna.

Varma hälsningar Malin

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.