Jag önskar att han får det annorlunda än jag

Ska mitt barn bli lika ensamt som jag var som barn? undrar föräldern. Psykolog Malin Bergström svarar: "Du har omvandlat din utsatthet till styrka."

Fråga: Hur ska jag hantera oron att han blir lika ensam som jag?

Jag är mamma till en liten kille på 10 månader. Jag har hela livet varit ganska ensam och från och till mobbad. Jag har inte många vänner och ingen av dem har barn i samma ålder som mitt. Utanförskap är något jag lätt känner för egen del och nu har en rädsla börjat gro i mig om att mitt barn också ska bli ensamt.

Jag hade tänkt umgås med de andra i föräldragruppen så att han skulle få vara med deras barn och kanske tidigt få ”vänner”, men vi har varit sjuka ofta så tillfällena har blivit få. Nu försöker jag hänga på öppna förskolan för att ge honom möjlighet att träffa andra barn.

Jag vet att det är tidigt och jag vet att han har lång tid på sig att träffa vänner men jag vet inte hur jag ska hantera min oro kring att han kanske blir lika ensam som jag har varit. Det har varit så smärtsamt och jag önskar av hela mitt hjärta att han får det annorlunda.

Finns det något jag som förälder kan göra för att förebygga det?

M

Barnpsykolog Malin Bergström: Du har omvandlat utsatthet till styrka

Barnpsykolog Malin Bergström svarar en mamma som är nedstämd.

Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström

Kära M, det gör mig ont att läsa att du har varit ensam genom livet och att du har utsatts för mobbning. Och det gör mig alldeles varm att höra hur du redan nu ordnar så att din son inte ska behöva uppleva samma ensamhet.

Som förälder har du omvandlat det som har varit din utsatthet till en styrka. Du vet hur viktigt det kan vara att tidigt få möjlighet att träffa andra barn och skaffa sig vänner. När din son är äldre kommer samma medvetenhet göra att du är generös med att låta honom ta med någon kompis hem efter förskolan, ordna så att de kan träffas på helgerna eller låta honom delta i sociala aktiviteter.

Kanske kommer du också själv upptäcka att föräldraskapet kan medföra nya vänner, eftersom man regelbundet träffar andra föräldrar genom föräldragruppen, öppna förskolan och förskolan. Att umgås med andra småbarnsföräldrar kan kännas lätt eftersom man har intresset för barn gemensamt och dessutom gillar att umgås på sätt som passar barnen.

Du frågar hur du ska hantera oron för att din son ska bli ensam, och jag tänker att du kanske kommer att ha en särskild uppmärksamhet på din sons sociala liv. Visar det sig bli oproblematiskt med kompisar kommer oron antagligen att självdö av brist på näring. Om det istället är så att din son är selektiv kring vilka han vill leka med eller inte riktigt trivs på förskolan kan din oro vara både en tillgång och en belastning.

Den kan vara en tillgång såtillvida att du snabbt kommer att läsa av situationen, tala med personalen om att de behöver hjälpa din son in i lek med något eller några barn – eller byta förskola, om han inte finner sig till rätta. Men den kan också bli en belastning om du blir alltför vaksam och läser in ensamhet eller vantrivsel i situationer där din son i själva verket trivs med att vara för sig själv.

Min erfarenhet är dock att när vi är medvetna om att något är svårt eller känsligt för oss som föräldrar så iakttar vi oss själva och stoppar oss om vi far iväg. Och mitt intryck av ditt brev är att det är just så för dig.

Att du aktivt söker dig till föräldragruppen och öppna förskolan visar också tydligt att du inte tänker låta den här oron leva sitt eget liv utan att du tvärtom tar ansvar för att ensamheten inte ska fortplantas till din son. Jag tycker att du ska klappa dig själv på axeln för att du gör så medvetna och modiga val.

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!

Läs mer om:


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren
NUVARANDE Jag önskar att han får det annorlunda än jag
NÄSTA Flytningar när man är gravid – kan man ha det?