Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Min bror begick självmord – ska jag berätta för min dotter?

Jag hade en bror som begick självmord när jag var i tonåren. Jag vill inte ha hemligheter för min dotter men jag är rädd att informationen kan sätta igång liknande tankar hos henne. Vad ska jag göra? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Fråga: Ska jag berätta om min brors självmord?

Jag blev för några månader sedan mamma till en liten tjej. Det är underbart men sätter såklart också igång funderingar.

Jag hade en bror som begick självmord när jag var i tonåren. Vi hade inte den goda relation som jag har med mina övriga syskon.

Jag tänker att å ena sidan vill jag inte ha hemligheter för min dotter, men å andra sidan ska hon inte behöva bära på mina trauman. Om jag berättar är jag rädd att informationen kan sätta igång liknande tankar hos henne.

Jättetacksam för råd!

Nybliven mamma

Barnpsykolog Malin Bergström svarar: ”Ha inte hemligheter för din dotter”

Barnpsykolog Malin Bergström
Barnpsykolog Malin Bergström Foto: Stefan Tell

”När man blir förälder öppnar sig en dimension som var omöjlig att föreställa sig tidigare. Det är som att allt man varit med om blir viktigt på ett nytt sätt. Att man liksom bereder psykologisk plats för barnet genom att bearbeta det man har varit med om. Kanske för att man så innerligt önskar sitt barn allt gott?

Mitt råd till dig är att inte ha hemligheter för din dotter. Det finns många skäl till det, men två som är extra viktiga. För det första ger hemligheter barn en känsla av att det finns saker man inte kan prata om. Kanske skulle en del mena att man inte märker eller lider av sådant man inte vet. Men min erfarenhet är att det sipprar igenom. Förr eller senare tystnar ett samtal när man kommer in i rummet. Eller så nämns ett namn man inte känner igen och stämningen blir stel.

Ett annat skäl är att det kan kännas som ett svek att en dag förstå att det har hänt saker eller funnits människor i familjen som man inte vet något om. Och när man anar att det finns hemligheter väcks ens fantasi om vad de innebär och vilka andra hemligheter man ännu inte har fått reda på.

Att berätta ger motsatta signaler. Det säger till ett barn att vi kan prata om allt, även sådant som är svårt. Att vi kan hjälpa varandra. Och att man alltid, alltid kan komma till sin mamma när vinden blåser snålt.

Läs också: Hur förklarar jag för mitt barn om mina självskador?

Det stämmer att självmord kan smitta. Men att tala om självmord kan också ha motsatt effekt. Det beror helt på hur kommunikationen ser ut. Om du, längre fram, berättar om en bror som hade det så svårt i sitt liv att han till slut inte såg någon annan utväg, och att han var en person som var svår att komma nära för dig, så ökar inte risken.

Men de samtalen ligger långt fram i tiden. Det hon kommer att få höra när hon är liten är snarast hans namn när ni tittar på gamla bilder. Eller så frågar hon, någon gång när hon hör er prata om honom, vem han var och vad som hände.

Det är förstås viktigt att prata på en nivå som är anpassad efter din dotters ålder. Man ger inte mer tung information än man bedömer att ens barn kan ta emot. Men att inte överinformera är absolut inte detsamma som att ljuga eller frisera sanningen. Det handlar mer om att förpacka sanningen i ord som passar någon som är liten. På så sätt slipper du också fundera på när du ska berätta. Din öppenhet gör att berättelsen alltid har funnits där, vilket också hjälper till att avdramatisera.

Du behöver heller inte tänka att detta ska vara något traumatiskt för din dotter. Det var traumatiskt för er, som var nära honom och som var med då det skedde. För din flicka blir det kanske mer som en saga om någon hon aldrig har träffat.”

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?

Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.