Är min bebis ett plusbarn?

Min 2,5-månaders bebis är väldigt intensiv och svår att tillfredsställa. Hur kan jag få henne mer nöjd? undrar föräldern. Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Hur kan jag få min bebis mer nöjd?

Jag har en 2,5-månaders underbar liten tjej, mitt första barn.

Jämfört med andra barn vi träffar är hon till och från väldigt intensiv och svårtillfredställd, upplever jag. Till exempel är hon nästan bara nöjd när hon får vara i famnen (när man står upp och hoppar …). Hon är ofta lite gnällig och pendlar extremt fort mellan skratt och gråt. När hon är hungrig går det från 0 till 100 på sekunder, det gäller att förekomma henne hela tiden.

Jag kan bara lägga ner henne kortare stunder, och hon är inte road av samma aktivitet i mer än 10 minuter.

Det här med långa promenader eller att ta bilen till vänner är svårare än jag någonsin har kunnat föreställa mig. Hon skriker hejdlöst när hon inte längre vill vara i vagnen eller i bilstolen. Jag stannar alltid och tar upp henne, men detta har tyvärr inneburit att vi stannar hemma mer och mer.

Jag har hela tiden tänkt att det är magont, en utvecklingsfas eller något annat tillfälligt, men jag börjar ana att det är så här hon är.

Jag är rätt trött på kommentarer om att jag skämmer bort henne och att det är därför hon inte vill åka vagn/bil/bara vill vara i famnen och så vidare.

Jag tänker att min dotter antagligen är tidigt i utvecklingen, eftersom hon vill väldigt mycket. Jag har också läst om något som kallas plusbarn, men hon stämmer inte riktigt in på allt där.

Vad tror du? Och hur kan jag få henne mer nöjd? Hur får jag henne att vilja åka vagn eller bil? Tror du att det ger med sig av sig självt när man kan underhålla henne mer med lek eller liknande?

Anonym

Fortsätt treva dig fram med din dotter

Barnpsykolog Malin Bergström svarar en mamma som är nedstämd.

Foto: Stefan Tell

Barnpsykolog Malin Bergström

Barnpsykolog Malin Bergström: Jag tror inte heller att det här är magont eller någon utvecklingsfas, utan en liten tydlig personlighet. Du har blivit mamma till någon som ser och tar in världen. Hon vill vara med och styra själv. Hon är redan tidig i utvecklingen eftersom hon tar in så mycket – och det är utmanande att vara förälder till henne eftersom hon behöver hjälp att varva ner och komma till ro.

När din dotter blir stor nog att åka framåtvänd i vagnen kommer hon antagligen att trivas bättre. Och någon gång efter första halvåret börjar barn kunna minnas sekvenser av handlingar. Ibland bidrar det till att de accepterar en tråkig bilstol, kanske i kombination med att du kommer på hur hon kan lugnas av en napp eller en spännande leksak som hon bara får ha just i bilen.

Att bli förälder till någon med en så här tydlig personlighet kan sätta ens förväntningar lite på ända. Det blir så uppenbart att föräldraskapet behöver anpassas till en särskild liten person. Det finns inget ”man gör bara så här” eftersom barn är så olika. Det är snarare så att barn uppfostrar oss lika mycket som vi uppfostrar dem – och det är inget misstag utan själva kärnan i ett lyhört föräldraskap.

Lyhördheten innebär att man fokuserar på att lära känna sitt barn och utvecklar sätt och rutiner som passar just det barn man har. På så sätt bekräftar man barnets personlighet redan från början. Och forskning visar att lyhördheten är vårt viktigaste bidrag för att barnets anknytningsrelation till oss ska bli trygg. Därför råder jag dig att fortsätta treva dig fram tillsammans med din lilla dotter.

Låt henne vara i famnen när hon behöver det. När man har en sådan intensiv förmåga att ta in allt runt omkring som din lilla flicka så bidrar din famn med stabilitet och lugn. En bärsele där hon sitter vänd framåt kan vara din bästa kompis.

Du skriver att du stannar hemma mer och mer. Om det är mysigt och tillfredställande är det förstås okej. Känner du dig däremot ostimulerad och rastlös är det viktigt att du fortsätter att ta dig ut och försöker hitta sätt att få det att funka. Kanske är det lättare att skippa vagnen och satsa på sele och ryggsäck med hennes grejer i.

Men – mitt innerligaste råd till dig är ett annat, nämligen att begränsa kontakten med dem som fäller negativa kommentarer och kallar din 2,5-månaders bebis för bortskämd. Bortskämd är ett livsfarligt ord att fälla om småbarn. Det är ett ord som omedelbart måste utraderas ur alla samtal om barn eftersom det skadar barn och föräldrar och leder tankarna helt fel.

Att vi hittar sätt att anpassa tillvaron efter våra bebisar är det absolut bästa sättet att få dem att bli empatiska, trygga och välfungerande människor. Och din dotter är inte bortskämd. Hon är alldeles ny i världen och försöker tillsammans med sin mamma hitta sätt att leva i den.

Var stolt över din försigkomna dotter och din egen förmåga att hitta ett föräldraskap som passar just henne. Och sätt gärna det här svaret eller en tjock bok om barns utveckling i händerna på den som fäller sura kommentarer. För du gör precis det du ska!

LÄS OCKSÅ: Plusbarn, high need babies – varför är en del barn mer krävande? 

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Här kan du ställa en fråga till barnpsykolog Malin Bergström.

Lär dig mer om vad barn behöver för att må bra!

Mer information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida.

Tack! Din mejladress är nu registrerad.

Oj då, något gick fel! Försök igen senare eller kontakta webbredaktören om problemet kvarstår.


Bli medlem idag!
digital prenumeration 79 kr/mån Ingen bindningstid!

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Jag godkänner prenumerationsvillkoren. Därmed samtycker jag till personuppgiftsbehandling inom Bonnierkoncernen.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren