Växelvis boende: Ska man lämna eller hämta barnet?
När barn har växelvis boende, vad är bäst: Att hämta eller att lämna sitt barn? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar.
Lämna sitt barn till den andra föräldern – eller hämta?
Min man har två barn från andra relationer, och det här med helgumgänge …
Jag har alltid tänkt att man hämtar sitt barn. Att på fredagen är det helgföräldern som hämtar och på söndagen är det boendeföräldern som hämtar. Det ger en mer positiv känsla av att man faktiskt vill ha sitt barn.
Nu vill en mamma ändra till att man lämnar sitt barn. Hon tycker att det inte finns någon logik alls i min tanke och säger att barn inte bryr sig alls om ifall de hämtas eller lämnas.
Så, min fråga är: Har jag övertänkt om det här? Har mamman helt rätt – eller?
Helgförälder
Barn har rätt att få hjälp med övergångarna mellan sina föräldrar
Barnpsykolog Malin Bergström: Hej helgförälder! Till skillnad från dig läser jag inte in någon psykologisk betydelse i vem som hämtar eller lämnar ett barn. Däremot håller jag med dig om att det absolut viktigaste vid mötena, när man lämnar och hämtar alltså, är att det känns positivt för barnet. Jag har träffat alldeles för många barn där överlämningarna mellan föräldrarna varit terrorzoner. Barn är ju, som bekant, superkänsliga för känslolägen framför allt hos sina föräldrar, och därför är verkligen de här situationerna viktiga.
För vissa barn är överlämningarna också (tack och lov, kanske?) de enda gångerna när de har sina föräldrar samtidigt. Så det här förtjänar verkligen att diskuteras! Jag tar därför chansen till en predikande utvikning trots att det inte har med din fråga att göra.
Barn har rätt att få hjälp med övergångarna mellan sina föräldrar. De har rätt till ett varmt, kärleksfullt möte med den de varit ifrån och till ett kärleksfullt hej då från den de lämnar. Som föräldrar behöver man bjussa barnet och varandra på det, och samtidigt passa på att hövligt berätta vad man har gjort tillsammans och vad som är på gång framöver i barnets liv. Förmår man inte det fixar man istället övergångar via förskola, kompisar – eller, varför inte, via en bonusförälder.
Nu tillbaka till dig, helgförälder. Nyfiken som jag är undrar jag varför du frågade mig istället för att ta upp det med mamman? Vore det inte bra om ni hördes och pratade igenom det? Missförstånd och vantolkningar mellan er är jobbiga för barnet, så om ni kan få till ett vettigt samtalsklimat är mycket vunnet. Involvera för all del barnets pappa i er kommunikation så att det här ansvaret inte främst hamnar på er kvinnor. Föräldraskapsfrågor har ju, trots att vi skriver 2019, en tendens att göra det.
Kanske ligger ändrade arbetstider bakom mammans nya förslag, eller något annat som gör att det här i slutändan blir bättre för barnen. Kanske tycker du att det känns stelt att hon ska komma hem till er och lämna? Hur gör ni i så fall för att undvika att det ska kännas så?
Att prata med varandra ger möjlighet att väga in olika infallsvinklar och kanske finns det annat viktigt kring barnet som ni kan bolla när ni ändå kommer igång. Kontakt och kommunikation mellan föräldrar är oftast gynnsamt för barn, oavsett blodsband eller bonusföräldraskap.
Hoppas att det här leder till något gott!
Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.
Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?
Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.
