Vårt barn vill inte vara hos sin pappa
Plötsligt vill 6-åringen inte vara hos sin pappa längre. Hon skriker i panik och längtar efter mamma. Vad ska man göra? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar.
Hon skriker i panik hos sin pappa – är det en fas?
Jag har ett problem. Jag har en dotter som är 6,5 år. Hennes pappa och jag bor inte ihop, vi flyttade ifrån varandra när vår dotter var 2 år, sedan dess har vi haft henne varannan vecka. Vissa perioder har hon varit mer mammig, vissa har hon varit mer pappig – som det kan vara.
På senare tid har hon betett sig på ett sätt som hon aldrig någonsin har gjort förut. Hon skriker i panik efter mig varje dag hon är hos sin pappa, hon gråter och säger att hon vill komma till mig. Hon slåss när hon ska in i sin pappas bil, hon vill inte följa med. När hennes pappa hämtar henne i skolan blir hon inte ens glad, hon ringer mig i panik och gråter.
Vad gör man?
Jag vet att hon inte far illa där hemma, men hon har tre syskon där. Här hemma är hon ensambarn och då får hon lite mer uppmärksamhet.
Både jag och hennes pappa försöker luska i om det har hänt något, men när vi frågar henne säger hon bara att hon kommer att sakna mig och att hon vill vara hos mig.
Jag vill ju att hon ska vara hos sin pappa lika mycket. Jag vill att de ska ha den relationen, och jag tänker också att hennes pappa har rätt att spendera lika mycket tid med sin dotter som jag gör.
Hennes pappa försöker med allt, men oavsett vad han gör så bryr hon sig inte om honom, hon vill bara vara hos mig och har allt fokus på mig. Jag vill heller inte tvinga henne till saker som får henne att må så fruktansvärt dåligt.
Kan detta bara vara en fas? Ska man vänta ut det? Eller ska hon vara hos mig extra mycket under en period?
En förtvivlad mamma
Barnpsykolog Malin Bergström: Jag tycker att ni ska lyssna på er flicka
Åh du förtvivlade, var tungt det låter. Både för er lilla flicka, för dig och för hennes pappa. Det härliga är att du har tillit till hennes pappa och att ert föräldraskap är tajt och gott.
Ibland får man aldrig några svar på varför barn reagerar så här, ibland kryper det fram. Oavsett det så tycker jag att ni ska lyssna på er flicka och lägga in ”booster-dagar” hos dig under pappaveckorna. Med booster-dagar menar jag dagar när hon kan fylla på sitt mamma-behov för att bättre tillgodogöra sig det hennes pappa ger henne, för så länge hon längtar förtvivlat efter dig är det svårt för honom att nå fram till henne.
Om ni till exempel byter på fredagar kan ni låta tisdagen i pappas vecka bli en mamma-dag när hon sover hos dig. Är det ännu jobbigare kanske både söndagen och tisdagen behöver bli booster-dagar. Eller så prövar ni ett 2+2+3 schema under en period så att tiden utan dig blir kortare.
Parallellt är det fint om hennes pappa satsar extra på egen tid med henne. Kanske nattar han henne själv om kvällarna och hämtar henne från förskoleklassen utan syskonen så att de hinner få en egen prat- och gosestund innan familjelivet tar vid.
När mammigheten har lagt sig kan ni justera tillbaka schemat igen.
Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.
Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?
Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.
