Vårt barn vill inte sluta med blöja – hur ska vi göra?

Detta är en artikel från Vi Föräldrar. 

Fråga:

Vi är två mammor som har en son på snart 3,5 år. Vi har länge känt att det är dags för honom att sluta med blöja, och på senare tid har vi gått in mer aktivt för det.

Vi har prövat de flesta råd och ”metoder”, som att låta honom gå på pottan/toa i samband med blöjbyte och hyfsat regelbundet under dagar vi är lediga, att låta honom gå utan blöja utomhus och kissa i buskarna, att ha en ”pottbok” där han får en belöning i form av klistermärken när han kissar på toa, att locka honom med att han ska få en fin sak när han har lärt sig säga till och så vidare.

Vi har till och med prövat att ta bort favoritleksaker när han inte har sagt till att han behöver gå och bajsa. Men trots att vi är på honom och tjatar och uppmuntrar upplever vi inte att det händer någonting. Han verkar fortfarande helt obrydd av att det kommer kiss och bajs i blöjan och har inget intresse av att avbryta sina lekar för att gå på toa. Han säger i stort sett aldrig till själv när det är dags, utan först när det redan har kommit i blöjan.

Suck … Det känns som om vi har nått en återvändsgränd där han ser ett tillfälle att protestera mot något som vi vill att han ska ändra på. Detta är en källa till dagliga konflikter mellan honom och oss, och även mellan oss föräldrar. Har du något råd eller någon tanke kring hur vi kan förhålla oss till detta?

Två resignerade morsor

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Bråk om bajs och kiss är verkligen tröttande! Det går ju liksom inte att bortse från att det är lite äckligt. Mitt råd till er är dock ganska drastiskt: Lägg ner era försök direkt!

Utifrån det ni beskriver tror jag inte att er son är kroppsligt mogen att sluta med blöja. Ett första tecken är att barn känner (och visar) när det är dags att kissa och bajsa. Så länge det ”bara kommer” är inte kopplingen blåsa/tarm och hjärna mogen.

För många barn kommer och går mognaden i perioder, vilket lätt leder till sådana bråk som ni beskriver. Kanske har han haft en ”mognare” period samtidigt som miljön (i form av sommar, nakenfis utomhus och kiss i buskarna) underlättade?

För att undvika att hamna i en kamp föreslår jag att ni, förutom att backa, också hittar ett avspänt sätt att prata om blöjan.

Att vara sen med att bli torr är ärftligt. Kan han ha ärvt behovet att ha blöja lite längre än en del kompisar? Hur var det för er själva som små? Var någon av er sen? I så fall kan ni normalisera och underlätta för honom genom att berätta att ”så här är det i vår familj, vi behöver lite extra tid med blöjan”.

Att prata om det på det sättet tar bort stressen runt omkring och ökar hans förutsättningar att vara lyhörd för signalerna när de väl kommer. Tills dess skickar jag en kram i kladdet!

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.