Fråga:

Vår kille på 2,5 år har problem med att samsas med andra barn. Han tar leksaker från dem, sätter sig på rutschkanan så att ingen annan kan åka och slåss eller puttas ibland. Vi brukar ta honom åt sidan, säga att pojken eller flickan blir ledsen, att man inte gör så och att det är mycket roligare att vara snäll så att man kan leka tillsammans. Men det blir ingen förbättring.

Vi kan inte förstå var det kommer ifrån. Vi är en kärleksfull familj och vår son får mycket uppmärksamhet, men också rutiner och regler. Det har inte varit några större förändringar i hans liv. Med halvsyskonen som är 6 och 7 år går det jättebra, likaså med hans kusiner. Varför är han inte snäll mot andra barn?

E & K

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Jag tycker att det låter som att er lilla pojke befinner sig i en av barndomens stora läroprocesser – hur man ska vara tillsammans med andra. Förutsättningarna för den kunskapen är medfödd. Redan som nyfödda intresserar sig barn för ansikten, härmar minspel och tolkar känslor som andra uttrycker. Men den sociala förmågan behöver finslipas genom träning. För att förstå hur man ska dela på leksaker, turas om i rutschkanan och ta kontakt med andra behöver man träna: göra misstag och försöka igen. För er son går det redan bra med lite större barn och dem han känner. De vet hur de ska visa honom vad som gäller och han vet hur han ska bete sig och anpassa sig. Men än är han för liten för att generalisera den kunskapen till andra barn och nya situationer.

Tidigare, och på andra håll i världen, var det andra barn som lärde småbarn sociala regler. Den skolningen kunde vara nog så hård. Idag, i Sverige, är det föräldrar eller pedagoger som tar ansvaret att lära barn sociala regler. Vi lär barn normerna genom att ta dem åt sidan, förklara, säga till och gripa in. Långsamt och gradvis förstår de vad som gäller, vad som leder till bra kontakt och så småningom till rolig lek, utan att man ska behöva få smäll eller bli utfrusen. Men det är en process som tar tid. För attsocialt samspel ska funka behöver man kunna allt ifrån att reglera sina egna känslor till att läsa av andra. Man behöver också kunna väga fördelarna med makt och status mot nackdelarna med bråk och skäll.

Har man ett intensivt känsloliv är även det något man behöver kämpa med att hantera. Kanske prövar man olika strategier, som att banka sig i huvudet och att gå på andra, innan man hittar ett förhållningssätt som fungerar. Över tid leder ert stöd och tålamod till att er pojke lär sig hantera alla känslor inuti. Samvaron med er och andra barn hemma, på förskolan och i parken finslipar så småningom hans sociala kompetens. Fortsätt alltså att göra precis som ni gör! Er pojke är redan på god väg, vilket visar sig genom att det funkar bra med syskon och kusiner. Och kom ihåg att man som 2-åring ännu inte behöver kunna saker. I den åldern har man precis börjat nosa på hur världen och människorna funkar!

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!