Det känns fruktansvärt att lämna min 2-åring på förskolan eftersom han är så ledsen och förtvivlad. Vad ska jag göra? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Fråga:

Min 2-åriga son har gått i förskolan i lite mer än ett år. Han har aldrig varit speciellt ”svår”. Han har accepterat de flesta situationer och de vuxna som funnits hos honom. Han kan ha blivit lite ledsen vissa dagar när jag har lämnat, men det har gått över fort och han har lekt och haft roligt under dagen. Ibland har jag knappt fått med honom hem.

Nu är jag gravid. Förra veckan slutade jag arbeta, vilket har inneburit att sonen har behövt gå ner i tid på förskolan. Han är där tre dagar i veckan, fem timmar per dag. Och nu är det hemskt och jättejobbigt att lämna honom. Han är inte ledsen när vi går dit eller när vi går in, men när jag ska lämna honom blir han helt förstörd. Han gråter förtvivlat och skriker ”Jag vill inte! Jag viiill inte! Jag VILL IINTE!!!”.

Det känns fruktansvärt att lämna honom. Personalen har sagt att hans ledsenhet kan hålla i sig och att han inte har varit riktigt lika glad som förut. Jag vet inte vad jag ska göra!?

Kan det ha hänt något på förskolan? Eller har detta med de nya tiderna att göra?

Är det alltid bättre med ett snabbare avsked när jag lämnat honom?

Hoppas på råd & tips

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Mina tankar spinner åt lite olika håll när jag läser ditt brev. Du får se vad du tror stämmer för er.

Min erfarenhet är att barn kan reagera starkare vid lämningar när man är föräldraledig. Det är som om de känner av att man inte är lika beslutsam som när man lämnar på väg till sitt jobb, och det kan påverka deras reaktioner.

Men det kan också vara så att din son kommer av sig på förskolan när rutinerna har ändrats. Plötsligt är han bara där vissa dagar, och kanske blir hans plats bland kompisarna då inte lika självklar? För 2-åringar kan en sådan förändring vara stor.

Det är också vanligt att barn blir extra mammiga eller pappiga när man väntar syskon. Så små de är känner de av att man förändras som förälder och att något nytt ligger i luften. Hans reaktioner kan därför också handla om det.

Ytterligare en möjlighet är att det faktiskt har hänt något på förskolan. Det kan handla om subtila saker, som att han har blivit knuffad eller varit med om något annat som har skrämt honom.

Att han reagerar just när du lämnar, och inte när ni går iväg till förskolan, får mig dock att tänka att hans reaktioner kanske snarare handlar om att han är extra mammig just nu än att det har hänt något i förskolan.

Om ni är två föräldrar föreslår jag att ni prövar att låta hans andra förälder lämna honom nu. Det kanske kan underlätta om han har en extra mammig period nu när du är gravid.

Om han fortsätter att reagera med förtvivlan kan du be om ett samtal med personalen. De behöver vara extra uppmärksamma på honom nu och hjälpa honom att komma in i lek med kompisarna.

Du frågar också om det är bra med ett snabbt avsked. Jag föreslår att du gör avskedet på förskolan snabbt, men att du förbereder honom innan. Säg redan kvällen före att det är förskola i morgon. Berätta gärna om det roliga han ska göra, kanske någon särskild kompis han ska få leka med. Beskriv sedan hur morgonen ska se ­­ut, att när ni har ätit frukost ska ni klä på er och promenera till för­skolan, kanske ska ni ha en stund i soffan när ni myser och gosar före dess. På morgonen kan du berätta hur ni kommer att säga hej då på förskolan: ”När vi kommer in på gården ska vi ställa vagnen där under taket, och när vi kommer in ska jag hjälpa dig med jackan. Sedan kommer (någon pedagog). Då kramar jag dig en gång och sedan vinkar vi.”

På så sätt kan han förbereda sig på avskedet och den lilla ritualen och behöver inte befinna sig så länge i de ledsna känslorna just vid lämningen.

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!