Fråga:

Vår 2-åring är en härlig kille som verkar vara trygg i tillvaron och som oftast är riktigt rolig att ha att göra med. För drygt två månader sedan började han i förskola. Innan dess var han tillsammans med båda oss föräldrar, som har väldigt flexibla arbetsförhållanden. I förskolan går det jättebra, även om han ibland gråter helt kort vid lämning och ibland runt lunch då han är supertrött.

Till problemet: Det händer att vår son blir arg och river och sliter i allt. Då far han runt som en liten vilde och är knappt kontaktbar. Det händer att han slår oss också. Får han inte som han vill kastar han sig på marken och skriker. Han är inte försiktig alls utan utforskar gärna butiker och parker på egen hand. Han är alltså inte killen som blygt står och håller oss om benen. Ibland verkar det som om han testar oss, till exempel om han kastar mat omkring sig, men jag vet egentligen inte vad det är han vill.

Är han missnöjd, olycklig? När det inte är så här gillar han att läsa och upptäcka saker som de flesta i samma ålder.

Han är inte så här i förskolan och inte heller när han är hos farmor och farfar. Är detta normalt? Vad kan vi göra för att avstyra utbrotten?

Pernilla

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Grattis till en härlig, alldeles normal kille! Jag tror också att han testar er när han kastar mat omkring sig. Ni ser på hans blick när det är på gång. Men han testar inte av elakhet eller för att han är missnöjd eller olycklig. Nej, så liten han är kämpar han redan med att kontrollera sitt humör. Ibland sköljer ilskan över honom så starkt att han får riktiga utbrott, precis som det är för många 2-åringar.

Genom att ibland iscensätta små bråk (som vid matbordet) tränar han sig på att bli lagom arg.Och redan är han tillräckligt stark för att hålla ihop i förskolan och hos farmor och farfar! Det är bara när ni, tryggheten i tillvaron, finns med som ilskan tar över.

Det är som att han, helt omedvetet förstås, litar så blint på er att han tillåter sig att då tappa kontrollen helt. Det verkar lite bakvänt, men det är faktiskt ett tecken på hur trygg han är med er.

Än går det inte att förebygga hans utbrott. På sikt kan det dock hjälpa att se till att han inte blir för hungrig eller övertrött. En banan eller macka i bakfickan är suveräna bråkavvärjare!

Det viktigaste nu är att se till att han inte gör sig illa eller har sönder något. Ibland kan det fungera att hålla honom i famnen tills han lugnar sig. Annars kan ni pröva att sätta honom i vagnen eller (om ni är hemma) lägga honom på er säng och sitta bredvid. Prata inte med honom under utbrotten, utan säg bara ”lugn, lugn nu gubben” eller något liknande.

Efter ett utbrott kan ni ta honom i famnen och trösta. Inte heller då behöver ni säga att man inte ska bråka så där. Det vet han, men han kan ännu inte kontrollera sina känslor.

Säg istället sådant som ”oj, vad jobbigt det blev när du blev så där arg, älskling”. Då hjälper ni honom att förstå sina känslor och att lära sig kontrollera sitt starka humör.

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!