Vår bebis knuffar bort oss - vad kan vi göra?
Vår 4 månader gamla dotter knuffar bort oss och vevar med armarna när vi kommer för nära när hon ska sova. Hon vill enbart ha sin napp och snuttefilt att gosa med. Vi oroar oss för att hon avskärmar sig från oss. Vad ska vi göra? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar.
Fråga: Känner hon sig sviken eller ensam?
Jag och min man är förstagångsföräldrar till en flicka på 4 månader och jag har en stark oro kring hennes sov och matvanor.
För cirka en månad sedan flyttade vi in hennes säng till vårt sovrum igen. I samband med det började hon knuffa bort oss när hon ska sova. Man får ligga bredvid men absolut inte krama henne, man får bara ha en hand på hennes ben eller, ibland när man har tur, en hand på hennes rygg.
Hon knuffar bort oss och vevar med armarna när vi kommer för nära när hon ska sova. Hon vill enbart ha sin napp och snuttefilt att gosa med. Hon har aldrig ammats, vi har bara kört på flaskmatning, men hon vill väldigt sällan sitta i famnen när vi ska mata henne. Nu äter hon liggandes bredvid, men hon vill inte ha ögonkontakt utan ska prompt bara ha sin snuttefilt över huvudet och ögonen.
Vi upplever det som att vår lilla tjej avskärmar sig helt när hon ska sova och äta. Är det normalt? De första tre månaderna bar vi alltid runt henne när hon skulle sova, men eftersom jag, som är den som är hemma med henne, fick problem med ryggen började vi med att lägga henne bredvid istället.
Att hon ”gömmer sig”, avskärmar sig och skjuter bort oss oroar mig väldigt mycket. Kan det ha att göra med att hon, bortsett från hennes oroliga perioder, mest har sovit i egen säng i eget rum? Att hon känner sig sviken eller ensam? Hon är oftast glad och glädjeskriker väldigt mycket, till och med så att folk vänder sig om, men hon kan ibland verka väldigt orolig också.
Vid ett tillfälle har hon haft som flera ”ångestrop” (inte i närheten av gråt) några gånger på rad. Det hände när vi var på babysimmet, men hon blev glad igen när vi klev upp ur poolen och hon fick duscha.
Vill också säga att vi alltid är nära henne och leker med henne när hon är vaken. Vi låter henne också leka själv när vi sitter bredvid om det verkar som om hon vill det. Jag upplever det också som att hon ganska lätt blir orolig om vi till exempel har varit iväg och träffat någon eller haft besök.
Behöver vi oroa oss?
Orolig förstagångsförälder
Barnpsykolog Malin Bergström svarar:
Er dotters sätt att varva ner utan att vara i famnen beror inte på att hon har sovit i eget rum under lugna perioder. Jag skulle snarast tänka tvärtom – att ni märkte att hon ofta sov gott på egen hand och därför lät henne sova där ibland.
Att hon fått ligga i eget rum när hon har varit tillfreds är inte ett svek. Ett svek är när man struntar i bebisars böner om närhet och värme. Att barn slutar söka närhet för att de känner sig svikna och ensamma är en mycket allvarlig konsekvens av grav försummelse där barnets behov över tid ignorerats – alltså något helt annat än det du beskriver av en liten flicka som har föräldrar som är uppmärksamma på hennes behov och uttryckssätt.
Jag tänker att det här istället kan handla om att bebisar, någon gång efter 3 månaders ålder, börjar ta in världen på ett nytt sätt. De blir mer uppmärksamma och känsliga för intryck eftersom synförmågan och hjärnan mognat en smula. Då har er dotter hittat sätt att varva ner genom att skärma av sig med snuttefilten när hon ska äta och somna.
Närhet är också mer än ögonkontakt (som ju är svårt både när man ska äta och sova) och att vara i famnen. Att ni ligger bredvid henne, andas, utstrålar värme med en hand på hennes ben, är kanske den närhet hon behöver. Sluta därför inte att erbjuda det.
Med största sannolikhet kommer det framöver perioder då er lilla flicka behöver mer fysisk närhet för att slappna av. Då kommer ni att finnas redo. Hennes reaktioner vid insomning, matning, i möten med andra och i främmande miljöer är tidiga uttryck för hennes lilla personlighet. Genom att lära känna dem och hitta sätt att hjälpa henne att trivas byggs er lyhördhet som föräldrar upp, och det gör hennes trygghet med er också.
Om du ändå fortsätter att vara orolig föreslår jag att du ber att barnläkaren eller läkaren på bvc undersöker din lilla flicka. Vi har ett världsunikt erbjudande om gratis barnhälsovård i Sverige, och det finns just för att bidra till att nyblivna föräldrar som ni ska känna er trygga.
Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.
Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?
Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.
