Vår bebis är rädd för andra barn
Vår 10-månaders bebis är rädd för andra barn. Vad ska vi göra? Hur kan vi hjälpa honom? Ska vi fortsätta att försöka låta honom vänja sig, eller bör vi helt sluta träffa andra barn ett tag? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.
Detta är en artikel från Vi Föräldrar.
Fråga:
När vår son var 3 månader började han bli rädd för andra människor. De enda som han accepterade och kunde vara hos var mamma, pappa och mormor.
När han var omkring 4–5 månader fick andra människor knappt titta på honom, än mindre ta på eller hålla i honom utan att han blev ledsen. Vi respekterade det och lät ingen komma för nära.
Nu är han snart 10 månader. Det har blivit bättre men är inte helt bra. Han kan umgås med och sitta hos farmor och farfar, morfar, morbror och vissa andra, men han tycker fortfarande att personer som vi inte träffar så ofta är obehagliga.
Det senaste jag har märkt är att han starkt ogillar andra bebisar. Han blir hysterisk när jämnåriga kommer krypandes mot honom, pratar eller försöker ta på honom. Han skriker och gråter, klamrar sig fast vid mig och motar bort dem med ena handen medan han vrålar åt dem – lite som en katt som fräser åt en annan katt.
Eftersom många av våra vänner har barn i vår sons ålder och vi kontinuerligt träffar andra bebisar skulle vi verkligen önska att han inte var så rädd för dem. Vi har försökt vänja honom långsamt, men helt utan framgång.
Vad ska vi göra? Hur kan vi hjälpa honom? Ska vi fortsätta att försöka låta honom vänja sig, eller bör vi helt sluta träffa andra barn ett tag?
Oerhört tacksam för svar
Barnpsykolog Malin Bergström svarar:
Er pojkes beteende, som kan verka lite bökigt och negativt, är egentligen något viktigt och positivt. Sådana här anknytningsbeteenden, att barn söker fysisk närhet och trygghet hos dem som tar hand om dem, är en grundläggande överlevnadsinstinkt. På psykologspråk kallar vi det främlingsrädsla, och vi psykologer ser det som tecken på att barnet utvecklar sina anknytningsrelationer. För vissa barn når det sin kulmen vid ungefär 9 månader. Då blir barn mer rörliga, vilket gör det än viktigare att hålla sig nära sin trygghet i livet.
Det är fint att ni respekterat er sons behov av närhet och låter honom vänja sig vid andra utifrån tryggheten i era famnar.
Att han har hakat upp sig på jämnåriga tror jag mest handlar om att det här anknytningsbeteendet är extra starkt just nu.
Det är väldigt viktigt att ni fortsätter att träffa andra barn. På så sätt visar ni honom att man inte behöver vara rädd. Låt honom vara nära er när han behöver, och gör ingen stor affär av hans reaktioner.
Inom honom pågår en kamp mellan rädslan och nyfikenheten. Genom att han får ta tid på sig kommer nyfikenheten att vinna. Plötsligt en dag har han fått en liten kompis och nöjer sig med att ha er inom synhåll.
Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.
Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?
Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.
