När vår 2-åring blir arg slår han totalt bakut och bara skriker, sparkar och slåss, kastar napp, leksaker och slår i väggar - vad gör vi? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Fråga:

När en liten ilsk 2-åring slår totalt bakut och bara skriker, sparkar och slåss, kastar napp, leksaker och slår i väggar – och det kan vara för att vantarna inte sitter rätt – vad gör jag då? Väntar? Tröstar? Går en bit ifrån?

Handfallen

Barnpsykolog Malin Bergström svarar:

Vilken bra beskrivning! Just det absurda i barns utbrott, som att bli galen för att vantarna inte sitter rätt, ger en ledtråd till hur man kan hantera dem.

Att argumentera går bort. Det är inte saken i sig (knöliga vantar) som är problemet utan att barnet har en hjärna som är upptagen med att bilda miljoner synapser i sekunden. Tålamod och ett jämnt humör ligger helt enkelt på andra sidan den här hjärnutvecklingsspurten.

Att trösta går också oftast bort eftersom barnet i stunden är argt och inte ledset. Ilska kan förvisso rymma både sorg och ledsnad, men här är det inte nyanserna utan intensiteten som ska hanteras. Däremot blir barn ofta ledsna och ynkliga efter själva utbrottet. I den stunden gäller det att vara beredd och låta barnet gråta ut i ens famn. Vissa intensiva ungar kan det vara svårt att få trösta. Dem kan man smyga sig på lite försiktigt genom att närma sig dem gradvis medan man pratar med lugn röst eller berättar någon liten historia.

Att gå en bit ifrån kan vara fenomenalt, särskilt om man själv ligger i riskzonen för att explodera. Nackdelen är bara att ungen kan fäkta runt och göra sig illa. Därför kan man behöva hålla sig i närheten för att fånga upp den lilla om saker håller på att gå överstyr.

Att vänta är ingen strategi utan oftast antingen ett måste eller en omöjlighet. Ibland finns ingen annan utväg än att vänta ut utbrottet. Skriker barnet för att det är hungrigt är det bästa man kan göra att stå redo med en macka eller tallrik så fort det är över. Får barnet ett utbrott på morgonen kan det däremot vara svårt att vänta ut det. Då är man ju ofta tvungen att klä på det och komma iväg – och ibland lugnar sig barnet när man väl har kommit utanför dörren.

Att man tar kommandot är ofta vad barnet behöver. En 2-åring som gastar för att den inte vill gå hem från förskolan eller parken gör man bäst i att fånga upp i famnen eller vagnen och kånka iväg. Trots skrikandet. För det kan mycket väl bero på att barnet är övertrött och behöver ens hjälp att samla ihop sig och komma hem.

En del utbrott kan man också förebygga. Vet man med sig att barnet är känsligt om det blir hungrigt kan man se till att ha mellan­mål med sig. Får barnet utbrott på kvällarna kan man behöva börja med nattningsrutinerna tidigare.

Man kan också förbereda sig själv inför det som jag brukar kalla för tröskelsituationerna. Det är ju oftast när man ska avsluta något eller förflytta sig som utbrotten kommer. Är man mentalt förberedd inför att man kommer att behöva bära barnet över ”tröskeln” kan det vara lättare att hålla ihop själv.

Avslutningsvis kan man behöva påminna sig själv om att utbrotten beror på att barnet är litet och utvecklas. Tids nog blir tillvaron lugnare!

Vill du också ställa en fråga till vår barnpsykolog Malin Bergström? Klicka här!


Digital prenumeration
Digital prenumeration för endast 79kr/mån

Faktagranskade råd om graviditet, bebisar, barn & föräldraskap

Fritt antal artiklar, konsumentguider & ljudartiklar

Exklusiv frågebank med barnpsykolog Malin Bergström

Nyhetsbrev med ett urval av intressanta nya artiklar

Jag godkänner prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Vänligen godkänn prenumerationsvillkoren