Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Är det vi som brister i föräldrarollen?

Bebisen har blivit gnälligare ju äldre hon blivit – är det temperamentet eller bristande föräldraskap? Barnpsykolog Malin Bergström svarar.

Brister vi i vårt föräldraskap, eller har vår bebis ett krävande temperament? undrar föräldrarna. Varken eller, svarar barnpsykolog Malin Bergström – det handlar om utveckling.
Brister vi i vårt föräldraskap, eller har vår bebis ett krävande temperament? undrar föräldrarna. Varken eller, svarar barnpsykolog Malin Bergström – det handlar om utveckling.

Detta är en artikel från Vi Föräldrar

Fråga: Brister vi som föräldrar?

Vi läste nyss en artikel om bebisars temperament, high need baby och så vidare i Vi Föräldrar.

Vår dotter är snart 6 månader. Den första månaden var hon otroligt lugn och sov nästan konstant.

Vid 2 månader började hon bli väldigt nyfiken på allt som rörde sig och lät, vilket sedan dess har inneburit att hon både är ljud- och ljuskänslig i samband när hon äter och sover.

Hon har alltid varit en väldigt glad och sprallig liten tjej. Hon ligger sällan stilla och har till 90 procent ett leende på läpparna. Skrikig är hon absolut inte, vi kan räkna de gånger hon har skrikit på en hand. Men ju äldre hon har blivit, desto mer gnällig har hon blivit, och allt mer närhetssökande. Hon verkar bli uttråkad väldigt snabbt, vare sig vi läser, leker eller sjunger.

Har detta med temperamentet att göra eller är det helt enkelt vi som brister i föräldrarollen?

Tv:n är hon väldigt intresserad av, men vi har av många olika anledningar valt att inte låta henne titta på tv. Är det något vi bör ändra på?

Så många frågor!

Förstagångsföräldrar 

Barnpsykolog Malin Bergström svarar: Allt är precis som det ska!

Barnpsykolog Malin Bergström
Barnpsykolog Malin Bergström Foto: Stefan Tell

Hej förstagångsföräldrar! Jag fattar faktiskt inte vad det är som får er att tro att ni har brustit i föräldrarollen. Ni beskriver en liten människas första halvår med en alldeles perfekt utveckling.

Först sov hon och växte, sedan blev hon mer medveten om tillvaron runt omkring och nu är hon mer gnällig och närhetssökande – precis som det ska vara!

Hon söker närhet för att hon har lärt sig känna igen sina föräldrar som sina viktigaste trygghetspersoner. Hennes överlevnadsinstinkt säger henne att dem får hon verkligen inte tappa bort, så hon håller sig nära. Hon gnäller antagligen för att hon står inför något nytt utvecklingssteg och behöver frustrationen som en drivkraft för att språnget ska ske – eller för att hon helt enkelt längtar efter att kunna åla, sitta, ta sig fram eller vad det nu är hon står inför.

Hennes uppmärksamhet är fortfarande kort. Hon börjar precis kunna följa med i en bok, en lek eller känna igen era sånger. Locka tillbaka hennes uppmärksamhet på ett lekfullt sätt när hon tröttnar, så stöttar ni utvecklingen av hennes uppmärksamhet och koncentration.

Att ni inte låter henne se på tv tycker jag låter bra. Ni föräldrar och världen omkring henne är tillräckligt spännande och stimulerande, och lägger dessutom en bättre grund för hennes utveckling än tv-tittande.

Av det ni beskriver verkar hennes temperament vara ovanligt soligt! Även för barn med ett grundläggande gott humör innebär utvecklingen frustration, rastlöshet och gnäll. Det sporrar nämligen barn att utvecklas.

Kom ihåg att ni är de bästa förälder hon har och att alla hennes skratt och leenden är hennes belöning till er just för det!

Här hittar du fler läsarfrågor med svar från barnpsykolog Malin Bergström.

Vill du ställa en fråga till vår barnpsykolog?

Mejla till fragamalin@vf.bonnier.se. När du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske i tidningarna Vi Föräldrar och mama, samt på mama.nu och expressen.se. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga om den publiceras.